Vem jag vill tacka för framgången? Dansbanden!

Det lackar mot nyår och med det följer faktumet att jag lovat mig själv – och därmed indirekt hela jädra världen eftersom jag skrivit om det på bloggen – att vara färdigskriven då. Märk dock väl att färdig inte är detsamma som färdigskriven, jag ämnar nå fram till slutet av historien innan nyåret infaller, därefter startar redigeringsfasen och känner jag mitt material rätt kan den komma att bli rätt så lång.

Hur som helst. För att nå detta evangeliska stadium – jag har ingen aning vad ett evangeliskt stadium innebär men det låter passande i sammanhanget – har jag tvingats till drastiska åtgärder då timmen börjar bli sen. Jag är exempelvis ledig i dag – satan vad här ska skaldas! – och kommer istället att arbeta på lördag kväll i Strängnäs och bevaka finalen av ”Dansbandskampen”. Jo men visst, vad gör man inte för de sköna konsterna.

För det är enkel matematik. Eller logik. Eller ja jag kan kalla det vad fan jag vill för att parafrasera någon som redan hunnit få ut roman nummer två trots att vi debuterade samtidigt – aldrig i livet att jag skulle ha suttit och tragglat med boken på lördag kväll, men jobba är en helt annan sak, och eftersom jag mycket väl kan tänka mig att romanskriva på dagtid en tisdag, är slutsatsen denna:

Satan vad här ska skaldas.