Söndagen – så här långt

• Laddat ner en podcast där Chris Anderson pratar om sin kommande bok ”Free”.

• Läst på en smula om bokåret 2009.

• Funderat på om jag börjar lida av minnesafasi eftersom jag plötsligt inte minns den fyrsiffriga inloggning jag reguljärt använt för att ta mig in på jobbets kundwebb hemifrån de senaste åtta åren.

• Läst DN.

• Druckit ett glas vatten.

• Insett att det nog faktiskt är minnesafasi med tanke på att jag i november glömde bort min mobils pinkod när vi var på väg till Riga, vilket medförde att jag tvingades kontakta Tele 2 och begära ut min pukkod. Begynnande demens och jag är knappt 34 år, jippi.

• Mer eller mindre lyckosamt försökt väcka Johanna.

• Läst igenom nya postningar i readern men inte hittat mycket matnyttigt att fästa vikt vid. Å andra sidan vittjade jag ju den senast vid halv ett i natt.

• Försökt komma på ett blogginlägg.

——

Nu dags för brunch med Josefine.

Det här med att baka bröd

Jag har inte tittat åt romandokumentet sedan de där allra sista dallrande timmarna av 2008. Annat har kommit i vägen och jag har ett nytt temporärt schema på jobbet vilket stör mina rutiner, men faktum är att jag nog är lite rädd för att öppna det igen. För nu ligger den ju där, en deg som börjar på A och slutar på Ö, och väntar på att jag ska knåda, forma och grädda den till en välsmakande limpa. Och visserligen går jag ju på GI-diet nu, men jag är inte helt säker på att dieten även inbegriper avhållsamhet från bröd i metaforform.

Jag borde verkligen ta tag i det. Måste. Och visst, det går att hitta tusen tidsursäkter och godtagbara undanflykter men tänk om verkligheten är så enkel att jag är rädd för att texten vid en genomsyning helt enkelt inte är bra? Att den inte håller ihop? Att den är patetisk?

Det skulle kunna vara så. Det skulle också inte kunna vara så.

Finns väl bara ett sätt att ta reda på det antar jag.

En mänsklig version av Spotify

På tal om den pågående Spotifyhajpen så vill jag bara säga att veckans Stockholmsnatt är väldigt rolig.

Och när jag ändå är inne på Spotify, som jag ju uttryckt mig lite svalt om tidigare, vill jag nog fortsätta att förhålla mig en smula skeptisk. I veckan gick det här och där att läsa i svenska medier och bloggar att det nog var hotet från Spotify som låg bakom Apples drag att överge kopieringsskyddet i Itunes store.

Kom igen nu Sverige. Höj blicken åtminstone lite.

Palsternackorna, textraderingen och jag

Kleerups uttalanden i Aftonbladet i dag angående krogkommissionens agerande under Grammisgalan – han och en del andra tvingades lämna urinprov – är ju hur lustiga som helst. De är ju så jäkla anala. Ingen kan softa. Vad tror de att musikbranschen är uppbyggd av? Palsternackor? och därefter Musikvärlden för Sverige framåt. Varför ska de sabba det och trakassera oss under våra galor?

Ja, det borde verkligen polisen fatta, musikbranschen har faktiskt egna lagar. Kanske borde rattfyllerister börja köra med något liknande när de blir stoppade av polisen. Vafan jag är ju bara ute och kör, varför ska ni komma här och förstöra? Vad tror ni jag är byggd av – palsternackor!?

Själv förstörde jag rätt bra för mig själv i går kväll. Jag skulle publicera en första version av vår Grammistext klockan 22, direkt vid galans slut, men när klockan var 21.35 lyckades jag på ett oerhört klantigt sätt radera hela den text plus faktaruta med samtliga vinnare som jag satt och förberedde (alla kategorierna var presenterade utom två, och texten i stort sett klar). Det blev en rätt svettig halvtimme innan jag lyckades få ut en helt ny, något sämre, text vid 22.05.

En typisk Daniel Åberg-mening

batman.jpg

Jag recenserade ”The dark knight” i somras, drämde till med en femma, nu har ett ryckcitat hamnat på baksidan av den svenska dvd-utgåvan. Inget konstigt med det. Det som däremot kändes en smula mysko var när jag visade det för Johanna.

Jag: Kolla, de har använt min recension på fodralet.
Johanna: Få se. Jaha, ja det där hade jag ju förstått var du utan att du sagt det.
Jag: Eh, hur då?
Johanna: Meningen. Den är så typisk dig.

Bästa Hollywood-filmen på år och dag. En typisk Daniel Åberg-mening. Bara så ni vet.

Att debutera är att våndas en smula

Ah, jag minns hur det var att debutera, våndan, den bristande självkänslan, oron, glädjen, kaxigheten, värdelösheten, ovissheten. Allt på en gång och lite därtill.

Hade jag varit smart hade jag ju bloggat redan inför mitt eget debutsläpp våren 2005, när det inte var så trångt i bloggosfären. Jag skulle ha brett ut mig, mutat in ett revir och gjort ett sådant författaravtryck att Sigge Eklund fått akta sig där han satt på sitt bloggberg och var kung.

Så smart var jag dock inte.

Glädjande nog är min tjänstlediga kollega Kalle Dixelius, Augustin Erba och Kevin Frato just så smarta, i grupp dessutom. Visserligen är det 2009 nu och de allra coolaste författarbloggarna gör ju video men strunt i det nu – de har gemensamt startat Debutantbloggen då de alla romandebuterar i år. Kalle är först ut, release av ”Toffs bok. Med kommentarer av Muham Bentson” blir det om ett par veckor och jag ser fram mot releasekalaset som jag vet är på gång (jag är ju så klart med i Facebookgruppen).

Deras våndor är väl värda att följa. Gört du också, vetja.

Jag vill ha en Macbook Wheel

Ja jag vet att ni precis som jag sitter som på nålar inför Apples keynote på Macworldmässan klockan 18. Jag kommer att följa händelserna via Engadgets och Gizmodos livebloggar. Men medan ni väntar tycker jag att ni ska kolla in The Onions mycket roliga – och fantastiskt välgjorda – nyhet om Apples nya dator Macbook Wheel. Enjoy.


Apple Introduces Revolutionary New Laptop With No Keyboard

Jag är på BB då och då

När jag precis hade lärt känna Caroline i somras utspelades en mycket förvirrad diskussion på Kungsgatan efter en pressvisning. Jag minns inte exakt hur orden föll, men det var något i stil med:

– Jamen du är ju värsta familjefadern.
– Ehvasarunu?
– Ja, du har ju barn och så där.
– Ehvasarunu?
– Ja men det har jag ju jag sett på Facebook.
– What?
– Jamen, jo … jomen. Du skrev ju … du skrev ju i en statusuppdatering att … ja du skrev ju något om att du skulle få barn …?

Efter idogt tänkande löstes knuten. Statusuppdateringen hon hade tolkat som att jag var familjefader grundade sig i när jag några veckor tidigare hade skrivit Daniel är på BB med Josefine. Eftersom jag i min blogg hade skrivit en del om mina kluvna känslor inför omgörningen av den klassiska krogen Bistro Bohemé, såg jag det inte som så spektakulärt, mest som ett konstaterande med en förhoppningsvis humoristisk underton. Jag utgick kallt ifrån att alla mina Facebookvänner även läste bloggen samt hade full koll på mitt sätt att förkorta världen och tvärtom. De sociala medierna är ju navet i min tillvaro gubevars.

Så i går kväll satt vi där igen, med lite annat manskap, och jag skrev Daniel är på BB med Johanna och Fredrik. Och den här gången hade jag nästan hoppats på ett missriktat Coolt! eller Grattis! eller Vadå alla tre hur går det här ihop!? som kommentar men istället var det Josefine som uppbragt smsade Hur GI är det?! vilket ju inte riktigt var meningen. Jag svarade dock Grillad biff, blandad sallad och aioli, hur GI som helst.

Lurigt, blev hennes svar.

Steve lives! And will keep on living!

Det är ju applenördartider nu när Macworldmässan kickar igång i San Francisco i morgon men glädjen har smolkats kraftigt den senaste tiden när Steve Jobs hälsa åter har rapporterats vara i kraftigt förfall. Därför var det med nästan tårar i ögonen jag pustade ut efter att ha läst det här pressmeddelandet.

Mest chockad är jag dock över att det skedde. Det ska mycket till innan Apple känner sig tvingade till en sådan här manöver.

Nåväl, bara att bänka sig framför liverapporteringssajterna i morgon kväll utan den där gnolande oron i magen då och hoppas att de inte presenterar något som jag måste köpa.

DJtv #7 – Idrotten i litteraturen

Det satt långt inne, men när det äntligen blev 2009 fick vi nyårsrumporna ur vagnen och samlade ihop oss för att diskutera det här med idrottens väl och ve inom svensk litteratur. Varför ger sig de stora förlagen så sällan på idrottsgenren, och varför hänvisas litteratur om idrott ofta till tidningarnas sportsidor, när all annan litteratur avhandlas på kultursidorna? Allt detta – plus lite fascinerande fakta om Gunder Hägg – på bara åtta minuter och trettiofem sekunder!


DJtv #7 – Daniel & Johanna pratar litteratur from Daniel Åberg on Vimeo.

Länkar till sådant som nämns i veckans avsnitt:
Sveriges mest kontroversiella bokhylla (se kommentarerna)
Förläggarna missar sporten (artikel i DN)
Mitt tidigare inlägg i ämnet
DN tipsar om idrottslitteratur i sportdelen
Arne Norlin: ”1958 – när folkhemmet fick fotbolls-VM”
Wikipedia om Gunder Hägg
Sport Literature Association

GI-dagboken – del ett

En sund kropp i en sund själ har alltid varit min livsdevis och eftersom det rosenskimrande falnat på kinderna på senare år fanns bara en lösning. I fredags, efter ett dygns respit, dansades det nya året in med igångsättandet av en stenhård GI-diet.

Mina intryck så här långt: Jodå, helt okej. Men Ola Lauritzons ständiga försäkran om att man aldrig känner sig hungrig – inte ens under de första dagarna när socker- och kolhydratlivet som vi känner det dör en plötslig och högst oväntad död – nja pyttsan, jag har gått runt med ett hål i magen sedan fredag lunch trots att jag ändå ätit rätt mycket. I går när Johanna stökade runt och i förbifarten sade jag tvättade badrumsmattorna också utbrast jag indignerat vad?! eftersom jag tyckte att hon sade jag tog mig en rejäl stödmacka.

I dag känner jag mig dock inte lika … tja, jag antar att ordet är tom. Det kan i och för sig ha att göra med att jag som lördagssnacks tryckte i mig ett helt blomkålshuvud toppat med hummusdipp, men jag väljer att se det som att kroppen börjar vänja sig och att horisonten kan skönjas. Det mentala livet blir så mycket enklare då.