Att debutera är att våndas en smula

Ah, jag minns hur det var att debutera, våndan, den bristande självkänslan, oron, glädjen, kaxigheten, värdelösheten, ovissheten. Allt på en gång och lite därtill.

Hade jag varit smart hade jag ju bloggat redan inför mitt eget debutsläpp våren 2005, när det inte var så trångt i bloggosfären. Jag skulle ha brett ut mig, mutat in ett revir och gjort ett sådant författaravtryck att Sigge Eklund fått akta sig där han satt på sitt bloggberg och var kung.

Så smart var jag dock inte.

Glädjande nog är min tjänstlediga kollega Kalle Dixelius, Augustin Erba och Kevin Frato just så smarta, i grupp dessutom. Visserligen är det 2009 nu och de allra coolaste författarbloggarna gör ju video men strunt i det nu – de har gemensamt startat Debutantbloggen då de alla romandebuterar i år. Kalle är först ut, release av ”Toffs bok. Med kommentarer av Muham Bentson” blir det om ett par veckor och jag ser fram mot releasekalaset som jag vet är på gång (jag är ju så klart med i Facebookgruppen).

Deras våndor är väl värda att följa. Gört du också, vetja.

2 reaktioner till “Att debutera är att våndas en smula”

  1. Bjud på mera konfektyr från debuten! Hur gick det till, hur länge väntade du, vad sa förlaget, vad skrev du för välfunnet i följebrevet? Ville du, likt Peter Englund, ta med någon (förslagsvis någon du var (olyckligt) kär i) till en bokhandel och peka och säga litet frånvänt: Den där har jag skrivit.

  2. tack för fina ord, Daniel. Vill också passa på att bjuda in läsare av den här bloggen till mitt releasekalas (som faktiskt är mitt födelsedagskalas också). Den 22 januari på Strand i Hornstull. Typ från kl 18.

    Väl mött!

    k

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.