DJtv #40 – En obekväm Augustsanning

Man bör erkänna sig besegrad när man fått stryk, och därför redovisar vi i veckans DJtv öppet hur det kunde komma sig att vi bara hade två av sex rätt i förra veckans tippning till årets Augustpris. Dessutom förutser vi en ny slutvinnare, eftersom vårt förra tips inte ens hade mage att bli nominerat.

En bit in i sändningen börjar vi dock ana ett större problem än vår bristande litteraturinsikt – den unkna könsfördelning som präglar även den här delen av den litterära världen. Vi går därför även igenom Augustprisets genushistoria, och finner ytterligare bevis på att världen faktiskt är pinsamt skev.

Länkar till böcker vi pratar om i veckans sändning:
”En liten historia” av Eva Adolfsson
”Städerna inuti Hall” av Johannes Anyuru
” Hotel Galicja” av Per Agne Erkelius
”Den siste greken” av Aris Fioretos
”Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar” av Ann Jäderlund
”De fattiga i Lodz” av Steve Sem-Sandberg

”Bergets döttrar” av Anna Jörgensdotter
”Mäster” av Alexandra Coelho-Ahndoril

De generande siffrorna om Augustprisets könsfördelning prydligt sammanfattade: Av de hittills 20 utdelade skönlitterära Augustprisen har kvinnor tilldelats 6 och män 14. Män har dominerat nomineringslistan 11 år, kvinnor blott 2. Fler siffror presenteras i avsnittet.

Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.

Akademibokhandelns dikeskörning

Nej, eftersom nomineringarna till Augustpriset tillkännages vid lunchtid i dag, tänkte vi avvakta med veckans DJtv-avsnitt till i morgon, och jämföra vårt facit från förra veckan med juryns officiella urval och diskutera kring det.

Istället skulle jag vilja att ni riktade era blickar mot den text som Kevin Frato skrev i går kväll på Debutantbloggen, om hur det går till i Akademibokhandelns nya ”konceptbutiker” när man frågar i kassan efter en bok som inte finns på hyllorna.

Om det är så här Akademibokhandeln tänkt möta den allt hårdare konkurrensen från nätbokhandlare och andra nymodigheter säger jag bara – lycka till.

För snart ett år sedan diskuterade vi för övrigt Akademibokhandelns vd Ulf Lindstrands besked om koncernens nya giv i ett av de första DJtv-avsnitten. Och här har vi gjort ett klipp där vi snabbrecenserar den ombyggda Akademibokhandelsbutiken på Odenplan.

Vitt bröd, godis och spårvägar.

Jag är fortfarande lite bloggloj märker jag, men vill ändå passa på att uppmärksamma två grejer jag uppskattat under min förmiddagsläsning:

Lisa Förare Winbladh skriver intressant och skoningslöst om GI-kost i allmänhet och bröd i synnerhet. Sedan nyår är jag ju själv en GI-are av rang, även om jag tvingas erkänna att gårdagskvällens fyra öl på Snotty och Pet Sounds knappast skulle hålla med om det. Jag fastnade särskilt för meningen Jag anser att allt vitt bröd som inte är bakat helt med surdeg ska betraktas som godis. Johanna uppskattade istället En kanelbulle som bakas på ägg, smör och mjölk innehåller mer näring och har ofta lägre GI än en skiva vitt bröd, och har redan börjat planera eftermiddagsbullbak.

Yimby sågar med den äran den rätt låga debattartikeln mot spårvägar i gårdagens DN.

Uppställning!

Vi är i Kungsängen, mellanlandning med fikastund på Pressbyrån inför bussfärd mot Svea Livgarde. Det är anhörigdag för Afghanistanstyrkan i dag, och vi ska hälsa på Fredrik. Jag har inte satt min fot på ett regemente sedan den 4 april 1995.

Det förvånar mig lite, men det känns en smula pirrigt.

——

För övrigt är den officiella WordPress-appen till iPhonen ett skämt. Förslag på bättre alternativ mottages tacksamt. Särskilt när det gäller bildhantering.

Ord och inga visor

Framtidens historiker kommer med all sannolikhet fråga sig hur de lagmakare egentligen var funtade som kunde få för sig att låsa in hela 1900-talets kulturella produktion parallellt med att webben utvecklades som en global distributionskanal tillgänglig för alla medborgare.

Kungliga Bibliotekets forskningschef Pelle Snickars skriver en lång och väldigt intressant understreckare om Google Books hos Svenska Dagbladet, i vilken han passar på att mer eller mindre imbecillförklara delar av bokbranschen.

The sun always shine on tv

Jag hade en gång en rysligt cool t-shirt med a-Ha på.

En sommardag 1986 spelade vi mjuktennis som vanligt på skolgården med cykelställena som nät. En av de andra killarna frågade vad det var för töntig tröja jag hade på mig. Mitt svar kom blixtsnabbt, hämtat från något jag läst i Okej, samma tidning som jag hittat annonsen för t-shirten i.

a-Ha är ju världens största band, det är som värsta Beatleshysterin efter dem i London nu.

Jag minns inte riktigt, men något säger mig att jag inte direkt växte i de andras ögon efter det.

Hur som helst. I dag kom beskedet att a-Ha beslutat sig för att lägga ner verksamheten, efter en avslutande turné är det över, tack och adjö, hej då.

Och det är konstigt. Av någon anledning berör det mig mer än jag trodde att det skulle göra.

Glad och ledsen på samma gång

Jag har ju klagat på Svenska Dagbladet i ett par dagar rörande deras rapportering om Stockholms stadsbibliotek, men jag vill poängtera att jag faktiskt är en vän av SvD också, glad pappersprenumerant och allt. Och i dag har de gjort ett finfint jobb då de inför FRA-omröstningen senare i dag drar brallorna av stora delar av försvarsutskottets ledamöter, och visar hur dåligt insatta de är i den fråga de har berett för resten av riksdagen.

För övrigt tycker jag personligen att FRA-lagen fortfarande är ett jävla skit.

Vinklar

Två korta grejer om mitt privata närområde innan jag går på lunch:

1. Det är väldigt intressant att se vilka bilder som används när det nu skrivs om att Stockholms stadsbibliotek är ”räddat”. De visar nästan uteslutande Gunnar Asplunds berömda hattask ur vinklar där annexbyggnaderna (som alltså är det som nu har räddats) överhuvudtaget inte syns. Från de vinklar som biblioteket nästan alltid plåtas ur för att framhäva dess skönhet skulle inte ens den nya byggnaden ha synts.

2. Det har öppnat ett hörlurscafé i vårt grannkvarter. Very mysko.

Nänä, inget nytt stadsbibliotek här inte.

Tillbyggnaden av Stockholms stadsbibliotek stoppas för gott. Därmed har de som vill att Stockholm ska vara ett oföränderligt museum vunnit ännu en seger. Visserligen tyckte jag inte att vinnarförslaget från 2007 kallat Delphinium var någon superhöjdare, men som jag nyss skrev i en kommentar hos Bokhora – jag kan ändå inte låta bli att se det här ur ljuset att 95 procent av alla byggnadsprojekt i Stockholm stoppas, stympas eller dras i tjugoårig långbänk av en högljudd äldre generation som vill att allting ska förbli som det alltid har varit, samtidigt som de börjar tala i tungor om Klararivningarna.

Och det är jag ofantligt trött på.

Fast visst – läggs alla de här pengarna på att verkligen utveckla de befintliga biblioteken i Stockholm samt öppnar för andra bibliotekssatsningar, då är jag väl i just det här specifika nimby-fallet någorlunda nöjd.

Men ändå. Bah.

——

Tidigare inlägg från min penna om Stockholms stadsbibliotek:

DJtv 21: Vi påskrisar biblioteken
Stockholm förtjänar ett riktigt bibliotek
Låna böcker? Äh, gå hem och lägg dig istället.

——

Uppdatering: Ah, Svenska Dagbladet fortsätter att vara neutrala och sakliga i sin rapportering när det gäller att skriva om stadsplanering, ny- och ombyggnader i Stockholm. Efter haveriet med överdäckningsartikeln häromveckan skriver de nu på nyhetsplats att Gunnar Asplunds biblioteksbyggnad utstrålar ett upphöjt lugn. Underförstått – det vore en styggelse att störa byggnaden.

Seriöst, kan man inte åtminstone ge lite sken av att försöka hålla sig på mittlinjen?