Kategori: Livet och sånt

Eller vänta nu, jag åker ju först fredag den fjärde april och vänder åter lördag den nittonde. Förhoppningsvis ser det väl mer ut så här:

Anyways – tjoho!

Jag ska iväg på ”Sweeney Todd” och borde egentligen ha rusat för länge sedan men jag måste passa på att använda mitt ypperliga publiceringsforum en smula:

Grattis pappa på födelsedagen! Hurra hurra hurra!

Hur orkar de bara hålla på att dö hela tiden?

Heath Ledger, som blev världskändis med ”Brokeback Mountain”, hittades död på tisdagskvällen svensk tid i en lägenhet på Manhattan enligt bland annat New York Times och DN. Det är förbannat förbaskat förfärligt.

Heath Ledger spelade även huvudrollen i Lasse Hallströms ”Casanova” och har synts i filmer som ”En riddares historia”, ”Bröderna Grimm”, ”10 orsaker att hata dig” samt i kommande Bob Dylan-filmen ”I’m not there” och nya Batman-filmen ”The dark knight” där han är självaste Jokern.

På bilden poserar han på Oscarsgalan 2006 tillsammans med ex-frun Michelle Williams, som just nu spelar in Lukas Moodyssons nya film ”Mammut” och som Ledger har barn med. Jag har varit svag för henne ända sedan ”Dawson’s creek” och kanske är det så att jag just nu därför lider mest med henne.

Åh vad sött. Jag och sju andra bloggare anklagas för att vara köpta då vi publicerar ett trailerklipp av ”Låt den rätte komma in”. Marknadsföring genom bloggare är en bra och beprövad teknik. Men det kommer liksom av sig när det blir uppenbart att det är en kampanj som pågår, skriver bloggaren i fråga.

Kom igen nu Efti – bolaget bakom Ajvide Lindqvist-filmatiseringen – nu har jag publicerat den här trailern två gånger och förväntar mig pröjs! Skicka lämplig summa pengar – jag beräknar penningvärdet till … tja, låt oss säga tvåtusen kronor – i ett kuvert till min hemadress så jag slipper skatta för dem. Sånt här skumraskeri sköts bäst utanför Skatteverkets obevekliga ögon.

Två ynka baggar till ”Darling” (lita inte på DN:s uppgifter om att det bara blev en). Två ynka. Min gissning om fyra och blott en till ”Du levande” blev således så fel att det visslade om det från Vasastan ända bort till galan på Cirkus när Roy Andersson snodde med sig trion manus, regi och film.

Och jag kan inte låta bli att tycka att det är rätt dåligt. Ett dåligt betyg för svensk film när den inte behagar prisa det nyskapande som ”Darling” ändå innebar. Jo visst, ”Du levande” var fin, men det är ett val som känns så … så förutsägbart, så enkelt och tryggt trots att vi pratar om en så avig filmskapare som Roy Andersson, en förutsägbarhet som väl bäst illustreras av att juryn i rena farten gav honom manuspriset trots att filmen om jag förstått saken rätt knappt ens hade ett riktigt sådant, något han själv verkade insinuera när han tog emot baggen. Jag är mycket besviken och usch och fy på er alla baggar där ute.

Nåja. I eftermiddag presenteras Oscarsnomineringarna och det är ju lilla julafton på ett helt annat sätt än den svenska ankdammen. Morgan, jag hoppas att du fixar tipstävlingen trots New York-boendet? Jag vill ha min andra raka triumf.

——

För övrigt: Min sajt har lidit av grava problem det senaste dygnet och stundtals varit lika enkel att kommunicera med som en fyramånadersbebis – ibland har den släppt ifrån sig ett par ynka läten som påmint om kontakt men oftast har den levt i ett eget universum. Jag har gnisslat ner ett par hörntänder till följd av eländet, och när jag sent igår kväll såg att min webbhotell-leverantör längst ner på sidan kallad ”Driftinformation” – alltså sidan som enbart informerar om ickedrift – hade kompletterats med tillägget:

Skulle det göra mig lugn?

——

Men mitt i all bedrövelse finns det ändå glädjeämnen här i livet. Teaser-trailern till JJ Abrams kommande ”Star trek”-film har äntligen hamnat på nätet i något mer än taskig cam-version. Kolla in den i HD här och kissa sedan på er lika mycket som jag just gjort.

Solen log mot mitt ansikte när jag gick upp i ottan och joggade, eller åtminstone lunkade/powerpromenerade, i en timme och en kvart längs längs med och upp förbi Karlberg mot Solna och tillbaka med P1:s ”Godmorgon världen” i öronen. En sund själ i en sund kropp, fylld med endast några stärkande cocktailtomater och ett glas vatten för maximal morgonförbränning. För att hedra mitt arbete med bilagan inför Melodifestivalen toppade jag klädseln med en schlagermössa från Andra chansen-veckan i Nyköping förra året. Tyvärr hann dock roddlaget som under muntra tillrop roddade förbi i den klara januariluften försvinna innan jag hunnit få upp mobilen för att göra bildidyllen total.

Nu tänker jag göra nyttan ogjord och frossa i brunch.

Jag ligger kvar i sängen, läser tidningarna, kokar stundom av ilsken indignation – SvD:s artikel om affischeringsförbudet – blir stundom en smula orolig – DN:s ”lätt att debutera, svårt att bli författare i längden”-artikel (så klart inte på nätet) – men känner mig mestadels en smula rastlös av regnet som smattrar mot fönstret några meter bort. Jag har inget bröd hemma, känner mig osugen på att gå ut och handla, och ser Barack Obama samt Hillary Clinton-böckerna som tornar upp sig bredvid mig, jag borde verkligen ägna dagen åt att läsa dem, jag har ju faktiskt tid till det just idag och jag drömde så konstigt i natt, kanske är det olusten från fragmenten som håller sig kvar som är svåra att skaka av sig, som ligger där bakom och stör, något är det i alla fall. Jaja.

Gårdagskvällens replik: Jag känner att jag vill ha lite förändring. Kanske borde jag köpa en ny bänk där jag har stereon.

Åh vilket spännande liv.

——

Och på tal om SvD-artkeln om de styrandes sätt att se på den olovliga affischeringen, vill jag gärna påminna om den helt fantastiska inskränkthet som borgarrådet Mikael Söderlund uppvisade förra senvåren i ärendet och som jag skrev om här. Only in Stockholm folks, only here.

Jag kan inte göra mer än att hålla båda tummarna och hålla med Karin – jag tror ”Låt den rätte komma in” kommer att bli väldigt väldigt bra.

Det vore nästan värt tågpengarna att åka ner till Göteborg bara för att få se den på filmfestivalen. Nästan.

Nä men! Ibland bara går tiden framåt och framåt utan att man har en tanke på att bloggen existerar. Klockan är över halv elva och det är vardag och inget nytt inlägg visar sitt vackra anlete! Stackars bloggen. Stackars stackars bloggen.

Nu kommer den att vara sur och vred, trulig och jobbig, gnällig och motvalls, hela jädra dagen. Kanske hela helgen. Vojne vojne.

Jag får väl gå och köpa blommor till den eller något sånt. Fredagsfika kanske. Bakelser.

Knark.

Åh, Shampoo Rising skriver finfint om renoveringar som gör mer skada än nytta. Jag har också ryggat tillbaka inför Tranans omblivelse.

Ett annat ställe kring Odenplan – jeezus vad jag blivit provinsiell på sistone för den delen – som helt förlorat sin charm efter renoveringen är ju fiket Dala Deli, som jag skytt som pesten sedan den taffliga lyxsaneringen för ett par år sedan.

Eller vänta nu, ljuger jag om Dala Deli? Jag känner inte alls igen mig i beskrivningen hos Allt om Stockholm. Har de byggt om en gång till eller är sajten ruskigt ouppdaterad? Kanske borde gå förbi och kika innan jag öser ur mig hat.

——

Uppdatering: Det satt papper över alla Dala Deli-fönster och en lapp på dörren talade om att totalrenovering pågår. Igen. Fantastiskt.

Vem ska man lita på egentligen? I dagens DN hävdas att Carla Brunis musikkarriär går spikrakt uppåt sedan hon blev flickvän till Frankrikes president Nicolas Sarkozy och i SvD går tongångarna åt motsatt håll, Musiken i skymundan för presidentens kvinna står att läsa på SvD:s pappersetta (det vill säga förstasida) idag.

Det må vara hur det vill med den saken, själv tycker jag bara att det är lustigt att hon hela tiden sedan kärlekshistorien rullades upp framför världens ögon nästan alltid kallats exmodell exmodell exmodell, trots att hon på senare år väl främst varit en rätt framgångsrik och även kritikeruppskriven artist. Jag lyssnar ofta på hennes debutalbum ”Quelqu’un m’a dit” när jag skriver, delvis beroende på att mina franskakunskaper är närmast obefintliga vilket passar när jag skriver då inte texterna distraherar, men också eftersom jag tycker att musiken är bra. Och visst, jag läser i SvD-artikeln att hon tydligen var en av världens tjugo mest väletablerade supermodeller på nittiotalet, men eftersom jag har lika dålig koll på modellvärlden som på det franska språket passerade det mig obemärkt förbi när det begav sig, och troligen för större delen av den övriga tidningsläsande publiken likaså. Ergo – hon är för dagens publik mer aktuell och känd som musikartist, men ändå kallas hon exmodell exmodell exmodell. Och ja jag vet att det beror på att det rent mediemässigt är mer pikant och eggande om en president dejtar en modell än en popartist (om än relativt marginellt skulle jag tro) och att kvinnor helst bör framställas som snygga attiraljer vid den framgångsrike mannens sida istället för egentänkande och skapande varelser för att vidhålla samhällets rådande ordning, men jag kan väl få gnälla lite över tillvarons beskaffenhet så här på torsdagsmorgonen? Snälla?

——

Gnälla tänker jag dock inte göra nu, utan tvärtom skryta: På fredag nästa vecka, mellan klockan 12.09-12.29 (jepp!) ska jag och absolut ingen annan intervjua Tim Burton när han kommer till Stockholm för att prata om ”Sweeney Todd”. Yay!

Jag skickar schlagertexter åt ett håll och romantexter åt ett annat. Det är ett jäkla skickande och det känns som ett väntläge, jag inväntar kommentarer och funderar på vad fasiken jag ska göra under tiden. Något måste jag ju göra.

Fast självklart finns det en miljard projekt som ligger och väntar. Eller kanske inte en miljard, inte riktigt, men fem-sex prylar jag borde ta tag i, filmmanuset behöver exempelvis arbetas på mer, kanske borde jag dyka in i det, ge mig hän, ta fram saxen, förädlingsverktygen – vilka de nu må vara det var ack så länge jag hade träslöjd och minns inte namnen.

Men mest av allt just nu vill jag att SVT ska få tummen ur och leverera telefonnumren som folk ska smsa till för att rösta i schlagern. Just nu, i denna timme, den här ynka stunden, skulle denna lilla ynnest faktiskt göra mitt liv rätt så komplett.

——

Uppdatering: Och som ett brev på posten, eller åtminstone som en uppdatering på webben, har nu SVT hörsammat min vädjan. Yay!