Kategori: Litteraturvärlden

Med anledning av att Boktipset slog upp sina portar i onsdags pratar vi den här veckan om bokcommunities. Vilka är de till för, vilken funktion fyller de och varför tycker vissa att det är roligt att betygsätta böcker dagarna i ända? Är de månne ett hot mot bokbloggarna? Bör kopplingen till nätbokhandeln vara svag eller stark? Frågorna är många, svaren kanske något färre. Detta – plus en stilla vädjan om att alla bör gå in och betygsätta min roman på ett ärligt (högt) sätt – bjuder vi på i avsnitt #23.

DJtv #23 – Daniel & Johanna pratar litteratur from Daniel Åberg on Vimeo.

Länkar till communities vi pratar om i avsnittet:
Boktipset
Bok.nu
Librarything
Shelfari
Goodreads

DJtv finns även i podcastversion.

I går eftermiddag när jag satt på jobbet och gick igenom Svensk Bokhandels rykande färska topplistor för maj månad upptäckte jag en pikant detalj. Den första listan titulerades Skönlitteratur och den andra bar namnet Facklitteratur. Men den tredje kallades Barn- och ungdomsböcker.

Som den petimeter samt journalist jag är – vi granskar ju makten och försvarar demokratin dagarna i ända – gav jag mig in i SvB:s listarkiv, och se på fasiken, det visade sig finnas ett scoop där! Den svenska bokhandelns branschorgan vacklar nämligen betänkligt i förhållandet till de yngstas läsning.

Ett år tillbaka, i maj 2008, heter listan barn- och ungdomslitteratur. I juni, juli och augusti är ordet böcker tillbaka – för att i september plötsligt bli litteratur igen. Barn och ungdomar tillåts därefter läsa litteratur hela hösten, för att lagom till julen i december bli hänvisade till att förkovra sig i böcker. I februari 2009 finner de åter ett litterärt andningshål, men redan månaden därpå är de tillbaka i bokträsket och förblir sedan där.

Värt att notera är att det enbart är barn- och ungdomslistorna som har namnfluktuation. Facklitteratur kallas exempelvis aldrig Fackböcker, trots att ordet fackbok ofta används om litteraturen i fråga.

Svensk Bokhandel – hur förklarar ni detta?

Klargörande fotnot: Inom vissa kretsar anses det ligga en rejäl värdeskillnad mellan dessa två ord. En riktig författare skriver litteratur, men nästan vem som helst kan i dag ge ut böcker.

Trenden att göra enklare former av tv-klipp sprider sig som en löpeld inom kulturvärlden. Först ut var så klart DJtv – 22 veckoavsnitt inspelade hittills, det vill säga lika med en normal amerikansk tv-säsong – därefter kom SvD med sin kulturvlogg (som dock verkar ha stannat av sedan påsk), och nu hoppar bokförlaget Atlas på! Första inslaget är en intervju med deras författare Andreas Malm, fyra minuter lång och inspelad på Söderbokhandeln i Stockholm. Skoj säger jag, för rörlig bild är roligt.

Och nej, precis som jag sagt tidigare, så hade ingen gjort kulturwebb-tv innan vi började.

Hör ni, jag står i farstun med baskern i handen och ska ta och åka till Paris i ett och ett halvt dygn. Tänkte bara påminna om att vi gjorde ett finfint och mäkta soligt DJtv i helgen, glöm inte att kolla på det om ni inte redan har gjort det, en del av er höll väl på och avvänjde er från påsken för fullt i går. Senast vi hade mage att säga något kritiskt om biblioteken blev det ett rejält halabalo, det vore ju fint om något liknande kunde ske igen. Dessutom kan jag meddela – för de rastlösa själar jag vet finns där ute – att veckans avsnitt är det kortaste vi någonsin har gjort.

Så scrolla ner och titta nu, så rusar jag söderut. Vive la France eller Viva Las Vegas eller kanske båda. Vi hörs när jag kommit ner igen.

Det kom ett långfredagsmejl från Popjunkie-Rebecca:

En liknande bildserie hade inte kunnat göras med kändisar från Dalsland.

Vadan denna pungspark mot Dalsland, undrar kanske den oinsatte? Jo, på ett ställe i ”Dannyboy & kärleken” ondgör sig den manliga hjälten över de våndor som följer av att vara från Gästrikland: Man blir trampad på tårna så ofta som gästrike. Det är inte lätt att komma från Sveriges näst mest bortglömda landskap. Det är bara de från Dalsland som har det värre. Och de har ju i alla fall Fucking Åmål.

Skönt att Hänt Extra nu visar för hela svenska folket vad vi har att vara stolta över, även om jag nog personligen hellre sett Rolf Lassgård i sammanställningen än Regina Lund, han är ju en aktiv gästrikare boende i Gävle med ett rejält tilltaget Brynäshjärta. Kanske inte lika glammig dock.

Tack Rebecca, jag ska gå runt och brösta mig som en påsktupp hela dagen.

Ja men just ja, jag hade ju tänkt att jag skulle tipsa om att den svenska litteraturorienterade videoklippsvärlden har utökats med Första kapitlets ”På spaning”-satsning. Ett avsnitt är utlagt hittills, och det ser ut att kunna bli finfint tycker jag.

Ett litet välmenande tips dock (jag har ju ändå 19 avsnitt fyllda av misstag och utveckling under huven vid det här laget): Jag skulle vilja se textskyltar på det som avhandlas även i bild, och inte bara i länkar under inlägget. Om man exempelvis laddar ner filmen och ser den på sin iPod som en podcast ser man ju aldrig länkarna så som det är gjort nu.

Johanna chattar mig: Bu. New York Stories stänger.
Jag: Trist! Verkligen tråkigt.

Så slår det mig. Har jag någonsin köpt något i den där genomtrevliga lilla boklådan på Odengatan som jag passerat hundratals gånger till fots? Har jag någonsin ens varit inne i butiken?

Svaret på båda frågorna är nej.

——

Men hur som helst. Det här är vad som gäller, enligt mejlet som Johanna fått:

Dags för nästa kapitel… Jag stänger snart New York Stories och från och med i morgon, tisdag 31 mars, erbjuder 40% rabatt på ALLA böcker och CDs.  Alla böcker betyder även begagnade och böcker redan med tidigare reapris. Berätta för alla intresserade, snälla! Kram på er, Margaret