Kategori: Litteraturvärlden

Besökte Akademibokhandeln i går eftermiddag. Visserligen hade jag i princip just landat efter USA-resan, men jag tror inte att den tomhet jag kände när jag klev innanför dörrarna på Mäster Samuelsgatan kunde härröras ur jetlag.

Det var så … futtigt.

Visst, San Francisco må ha andra förutsättningar och världen är en annan i USA men jösses vad andefattig Sveriges största bokhandel kändes. Gles. Händelselös. Opersonlig. Tråkig.

Jamenvafan flytta till USA om du tycker att det är så jävla bra där då.

Nej, jag trivs nog trots allt bättre här. Men det blir ändå väldigt påtagligt vilket skrattretande kulturklimat vi på vissa sätt har, trots att vi så gärna vill tro något annat.

Vi var på jakt efter två böcker. Den första, nyss utkommen och placerad på topplistan, hittade vi snabbt. Den andra letade vi efter ett tag, utan framgång.

– Är den ny, den där boken? frågade jag.
– Nej, den är nog några år, svarade Johanna.
– Ja men då har de ju den så klart inte.

Att böcker med mer än två år på nacken är omöjliga att hitta på hyllorna är visserligen inte enbart bokhandelns fel, men ändå.

Bu.

Det är lätt att gnälla på Bonniers ibland. Man ser mönster och får för sig att de olika delarna av koncernen håller varandra om ryggen. Kanske är det också så ibland, men ingen verkar i sånt fall ha talat om det för Jonas Thente. DN:s stjärnkritiker och litteraturbloggare ger flaggskeppsförlaget Albert Bonniers en sådan råsop i ett inlägg från i går kväll att man nästan kiknar. I slutet uppmanar han – om än indirekt – sina läsare att gå ner till Sveavägen 56 i Stockholm och pissa på Bonnierförlagets vägg. Charmerande.

Hur turerna gått bakom kulisserna när Bonniers övertog utgivningen av Roberto Bolaño från Tranan är jag inte ett dugg insatt i. Men storyn finns utförligt återgiven i hos SvB.

Dags att gå och lägga sig i San Francisco. Ska bli spännande att se vilka efterverkningar Thentes inlägg fått när jag vaknat. Helt obemärkt lär det knappast passera.

Tiden går.

Det stör mig att en rejäl förkylning besudlade mina luftrör med kirurgisk disciplin dagen innan vi avreste till Kalifornien. Då mina förkylningar oftast går att ställa klockan efter vet jag visserligen att jag nu är inne i fas tre som inte bara är hostfasen utan också den sista fasen efter halsont och snor/slem, men jag vet också att det är den fas som brukar vara längst bestående.

Och jag har ju tagit med mig träningsdojor. Jag vill springa i Golden Gate Park. Men det är svårt när minsta landhöjning framkallar pipljud ur lungorna. Och det finns en del landhöjningar här.

Torsdagen gick i bokens tecken. Vi besökte ett antal boklådor i gränslandet mellan begagnat och nytt som utstrålade kärlek till boken på ett sätt som gjorde att jag nästan skämdes. Stockholm är i storlek att jämföra med den här staden, nästan till och med lite större, och ändå ligger vi så långt efter på det här området med våra standardiserade Akademibokhandlar och antikvariat där dammiga farbröder sitter bakom en disk och halvslumrar med klurig blick när man tränger sig in bland hyllorna. Besynnerligt.

Eller så är det San Francisco som ligger några steg före alla andra. Mysigt var det hur som helst.

Vi har ju gjort annat också. Filmat lite till exempel, Fredrik och Johanna har publicerat varsitt klipp. Och så drack vi Sangria i Castro.

Efter att ha smörjt kråset på The House i North Beach begav vi oss i går kväll till den anrika bokhandeln City Lights, som om jag förstod saken rätt alltid har öppet till midnatt varje dag och dessutom har en rätt omfattande egenutgivning. Coolt ställe, även om jag alltid blir lite matt när jag går in hos fina bokhandlare utan egentligt mål, det finns för mycket att köpa och för lite tid att läsa. Fick hur som helst åtminstone med mig ”The sportswriter” därifrån, första delen i Richard Fords Bascombetrilogi som ju avslutades med den även i Sverige väldigt uppmärksammade ”Som landet ligger” här om året.

Johanna har skrivit en lite utförligare rapport om besöket hos Bokhora.

——

Nu ska jag gå till Apple store. Nej, inte för att handla, bara för att vara.

Jag ser att Edenborgs fik är en saga som troligen är all. Jag har inte tillhört stamgästerna, men har ändå frekventerat stället någorlunda ofta och varit där på en hel del releasekalas genom åren. Och jag har visserligen inte koll på detaljerna i ärendet, men min spontana känsla efter att ha följt händelserna en tid via Carl-Michael Edenborgs blogg är:

Det är förjävligt och väldigt sorgligt och ibland blir man bara så trött på svenska myndigheter.

De här dagarna känns det som en oförtjänt ära, men hur som helst så lyckades jag placera mig på fjärde plats i Vi Läsers författarbloggstävling. Tack för det, jag bugar och bockar av hela mitt hjärta och lovar att den här bloggen inom en inte allt för avlägsen framtid också ska framstå just som en författarblogg igen.

Men jag har lite Moskva att klara av först.

Dock borde den där topplistan i ärlighetens namn ha sett lite annorlunda ut. För även om jag tycker mycket om mig själv, så är det löjligt att påstå att min blogg är bättre än exempelvis Peter Englunds, som inte återfanns på topp fem men medfanns i nomineringslistan. Jag vill inte ta ära av någon men vi som hamnade i toppen gjorde det nog delvis för att vi aktivt uppmanade våra besökare att gå in och rösta på oss. Jag ser inget fel i det, själv smällde jag upp en fet blänkare för tävlingen i högerspalten, men det bör nog ändå tas med i ekvationen.

Jag går i funderingens tider. Jag har två större utlandsresor på gång de närmaste veckorna, först schlagerierna i Moskva i nio dagar med start på fredag, därefter några dagar hemma där en syster ska hinna giftas bort uppe i Gästrikland och sedan San Francisco i närmare två veckor. Nej, jag klagar verkligen inte på den tid som komma skall, men då jag är en person som ogärna rubbar mina cirklar för mycket blir jag ändå lite stressad av allt flängande hit och dit och tänker att det ska bli skönt med vardag igen när den återkommer runt den 6 juni, då vi är hemma i Stockholm igen.

Men hur som.

Läsningen. Jag måste ju ta med mig böcker! Inför Rysslandsbesöket har jag läst Anna Politkovskajas ”Rysk dagbok” men jag har inte hunnit färdigt och vem vet om de släpper in mig i landet med den i handbagaget, kanske är det bäst att lämna den hemma och då kommer frågan vad ska jag läsa istället? Blev väldigt sugen på Aapo Roselius ”I bödlarnas fotspår” om det finska inbördeskriget när jag läste Henrik Arnstads recension i DN i morse, för som jag skrev till iPet i en chatt så sent som i går i ett helt annat ärende – Jag vill ju kalla mig själv för Finlandsvän – och Finland är ju nästgårds till Ryssland så det är ju nästan samma sak känns det som.

Men sedan då? Jo, min det här ligger på tur för att läsas-hög är redan avskräckande hög, men strunt i det nu. Vad fasiken ska jag läsa? Aktuella tips mottages tacksamt.