Ishotellet var precis så fantastiskt och mysko som man kan tänka sig. Vi fick en guidad tur, jag provlåg en säng och vi hann även med en liten choklad- plus päronvodkadrink i isbaren innan bussen tog oss tillbaka mot Kiruna.
Men nu är det slut på vilan, snart börjar kvällens maratonarbetspass. Jag brukar inte vara särskilt nervös inför de här Melodifestivalbataljerna, men det känns faktiskt en smula jobbigt inför kvällen, då jag fruktar att Nordman kommer att slå ut Carola och Andreas Johnson redan i kvartsfinalen. Röstar folket så så har jag visserligen ingenting emot det – eller jo, det har jag för den delen, man kan tycka vad man vill om Carola men i finalen platsar hon definitivt – men jag vill inte behöva ställa frågorna hur känns det nu då? och hur kunde det gå så här? när de sönderhajpade favoriterna efteråt trycks upp mot väggen av ett massivt pressuppbåd när de inte vill annat än sjunka genom golvet alternativt säga poff! och gå upp i snörök.
Det har pratats mycket om att luften vibrerar av skadeglädje och att kvällstidningskrönikörerna översköljts av mejl som vibrerar av Carolahat, men blir ”Androlas” katastrof total i kväll kommer jag att tycka innerligt synd om dem.
Mitt grundtips är ändå: Carola/Andreas samt Sibel till final. Men gardera med Nordman.
Kiruna visar sig verkligen från sin bästa sida i dag. Hundspannsåkandet var fantastiskt trevligt, även om min, Expressen-Thereses och SVT-Magdalenas samlade slutsats var att hundarna sprang lite saktare än vi räknat med. Men vad fasiken, en timme ute på vidderna utanför Kiruna var hur som helst precis vad min lätt bakfulla kropp behövde efter kalas på Ferrum i natt och textskrivande i morse. Därefter tog vi en lång promenad genom hela staden på jakt efter en restaurang där man kunde äta riktig mat och inte bara paj eller mackor. Det slutade med att vi hamnade på Sibylla mitt i det som väl får kallas centrum, dit nästan hela Expressen, halva Aftonbladet och några SVT-personer redan tagit sin tillflykt. Eftersom jag fruktade att jag aldrig skulle få mat igen köpte jag ett skrovmål av guds nåde – två gånger hundrafemtiogrammare plus mos – och jo, jag är rätt stolt eller förskräckt eller bådadera över att kunna meddela att jag faktiskt fick i mig rubbet. Därefter rullade jag hem genom Kiruna och stannade endast till när jag slog i en snödriva och passade på att ta en bild med gruvan i bakgrunden.
Jag har inte hunnit se så mycket mer än snön, vi landade först efter åtta i går kväll och de stora snövallarna längs Lombololeden ledde oss in mot stan när vi brummade i hyrbilen. Jag och Therese bor på ett lägenhetshotell kallat Gullriset, vi pulsade upp till en kvällsöppen Konsumbutik och köpte förnödenheter när vi inkvarterat oss. Nästan alla varorna hade såväl svenska som finska namn tryckta på sig, mjölken är felfärgad – jag trodde att fetmjölk var synonymt med rödmjölk över hela landet men tji fick jag – här är standardmjölken grön, mellanmjölken röd och lättmjölken gul. Therese försökte plåta en gigantisk snödriva, men det blev inget vidare i mörkret. Med renskaven gick det bättre.
Jag undrade hur länge det skulle dröja. I Västerås var klockspelen som ljöd över staden anpassade till Melodifestivalen, det var schlager som ringde dagarna i ända då festivalen belägrade staden. I Karlskrona bor jag ju granne med klockorna på Rådhustorget varifrån klockspelen ljuder över nejden, men bara psalmer och konstigheter har hörts.