Hundspannet, gruvan och jag

hundspann.jpgKiruna visar sig verkligen från sin bästa sida i dag. Hundspannsåkandet var fantastiskt trevligt, även om min, Expressen-Thereses och SVT-Magdalenas samlade slutsats var att hundarna sprang lite saktare än vi räknat med. Men vad fasiken, en timme ute på vidderna utanför Kiruna var hur som helst precis vad min lätt bakfulla kropp behövde efter kalas på Ferrum i natt och textskrivande i morse. Därefter tog vi en lång promenad genom hela staden på jakt efter en restaurang där man kunde äta riktig mat och inte bara paj eller mackor. Det slutade med att vi hamnade på Sibylla mitt i det som väl får kallas centrum, dit nästan hela Expressen, halva Aftonbladet och några SVT-personer redan tagit sin tillflykt. Eftersom jag fruktade att jag aldrig skulle få mat igen köpte jag ett skrovmål av guds nåde – två gånger hundrafemtiogrammare plus mos – och jo, jag är rätt stolt eller förskräckt eller bådadera över att kunna meddela att jag faktiskt fick i mig rubbet. Därefter rullade jag hem genom Kiruna och stannade endast till när jag slog i en snödriva och passade på att ta en bild med gruvan i bakgrunden.

gruvan.jpg

Nu ska jag skriva notiser, läsa Åsne Seierstad inför nästa veckas intervju och vila inför genrepet. Slut på redogörelsen.

En kommentar till “Hundspannet, gruvan och jag”

  1. Mos? Till hamburgare?? Eller sen när köper man korv baserat på vikt? Jag är förvirrad… tacka vet jag Johnny Rocket.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *