Kiruna alltså. Det är mycket snö här, såna där mängder man tänker sig att det var när man var liten, eller i Gävle 1998. Fast jag var väl rätt liten då antar jag.
Jag har inte hunnit se så mycket mer än snön, vi landade först efter åtta i går kväll och de stora snövallarna längs Lombololeden ledde oss in mot stan när vi brummade i hyrbilen. Jag och Therese bor på ett lägenhetshotell kallat Gullriset, vi pulsade upp till en kvällsöppen Konsumbutik och köpte förnödenheter när vi inkvarterat oss. Nästan alla varorna hade såväl svenska som finska namn tryckta på sig, mjölken är felfärgad – jag trodde att fetmjölk var synonymt med rödmjölk över hela landet men tji fick jag – här är standardmjölken grön, mellanmjölken röd och lättmjölken gul. Therese försökte plåta en gigantisk snödriva, men det blev inget vidare i mörkret. Med renskaven gick det bättre.
Nu ska jag ta mig an frukosten här, det är ju självhushåll och jag förväntas således koka mitt kaffe själv, rena 1800-talet. Sedan ska jag gå upp till artisthotellet Ferrum och intervjua Carola och Andreas Johnson.