Google, Yahoo och söksiffrorna.

Jag har en liten tendens att ofta hamna på kontrakurs med Andreas Ekström när det gäller Google. Nu har jag gjort det igen.

I en krönika han publicerar i Sydsvenskan i dag avslutar han med att lite insinuant påpeka att Yahoo ger dubbelt så många träffar som Google om man söker på frasen ”no google day”. Frånsett att styrkeförhållandet i dag vid niotiden på morgonen var mycket jämnare (3600 på Google och 4100 på Yahoo), så glömmer han att berätta att sökningar på samma fraser nästan alltid ger helt olika resultat hos de största sökmotorerna. Ett par exempel:

”Daniel Åberg” Google 18100, Yahoo 28800
”Dannyboy & kärleken” – 1310 Google, 1940 Yahoo

”Barack Obama” – Google 70 miljoner, Yahoo 439 miljoner
”Min far hade en dröm” – 29500 Google, 37400 Yahoo

Det går säkert att hitta exempel på motsatsen också, men efter att ha gjort lite ytterligare sökningar tycker jag mig se att Yahoo nästan alltid påstår sig finna fler träffar än Google. Vad det beror på har jag ingen aning om, men jag tycker hur som helst att det är en högst relevant detalj.

Radio killed the video star

Eftersom man aldrig vet i förväg när något ska tokfloppa och jag är en ack så försiktig figur, valde jag att i förväg inte utannonsera min premiär som nöjes- och kulturspanare i P4 Stockholms program ”God morgon Stockholm” i dag. Men eftersom jag själv tyckte att det gick rätt okej, och dessutom har fått tummen upp av mitt radioess till flickvän, så kan jag väl härmed meddela att jo, på måndagsmorgnarna vid klockan 08.40 är det tänkt att jag på regelbunden basis ska gästspela i P4 här i Stockholm och prata om nöjes- och kulturhelgen som gått samt blicka in i den kommande veckan.

Vill man lyssna på dagens insats i efterhand går det alldeles utmärkt här. Se till att dagens datum är valt, klicka på länken för 0830-0900, scrolla fram sisådär tio minuter och hör mig därefter prata lite Popaganda, loppmarknad, Lykke Li, tatuerarmässa, Anna Odell och uteserveringar.

Gårdagskvällens höjdpunkt

Jag jobbade på Kristallen i går kväll. När sändningen närmade sig slutet stod jag och de andra journalisterna och fotograferna i en trappa bredvid publiken när det var dags för årets program att delas ut. Genom ett skynke såg jag Rickard Olsson presentera Malena Ernman som prisutdelare. Plötsligt började det spritta i kroppen. Nej, det hade inte med Ernman att göra – trots att hon kommer från Sandviken – utan det faktum att hon stegade ut på Annexets scen till tonerna av Blurs ”Girls & boys”. Men det var inte vilken ”Girls & boys” som helst – det var Pet Shop Boys remix av singeln. Jag höll på att kissa på mig.

Här är dessutom Pet Shop Boys egen version av  ”Girls & boys”, inspelad live i Rio, en låt som alltid brukar finnas med när jag gör PSB-spellistor med diskotema.

Och om någon är intresserad av resultatet så ligger vårt inslag här på DN:s webb-tv.

Välriktat utskick

Det kom ett pressmeddelande på mejlen:

Nu kan din gamla trotjänare nyförsäkras

Agria öppnar nu möjligheten för äldre hästar mellan 16-21 år att nyförsäkras. Den nya försäkringen Agria Veteranförsäkring är ett specialpaket av veterinärvårds- och livförsäkring för den gamla oförsäkrade hästen.

Oförsäkrad och gammal — men ändå värd trygghet och omvårdnad? Då finns Agrias nya försäkring Agria Veteranförsäkring.

— Tidigare har den övre gränsen för att nyförsäkra sin häst legat på 15 år. Men många har frågat efter någon form av seniorförsäkring och därför har vi tagit fram Agria Veteran­försäkring, berättar Stefan Fur, affärsområdeschef Häst på Agria Djurförsäkring.

Som jag har väntat.

Det här med klädseln och döden

När Ingmar Bergman dog nåddes jag av flashen i skogen i Hagaparken iförd shorts där jag irrade omkring på jakt efter Gustaf III:s aldrig färdigställda slott. Jag hade semester och det var inte mer med det. När beskedet om Michael Jacksons död kom – via ett telefonsamtal från TT:s nyhetsdesk – satt jag i kalsongerna i soffan och funderade på om jag hade flyttpackat klart för kvällen och skulle avrunda mitt boende på Vegagatan med ett ”True blood”-avsnitt eller inte.

Det blev inte så. Istället satt jag i mina kalsonger – det är något med kändisdödsfall och bara ben – och kollade någon timme på CBS livesändning från sjukhuset i Los Angeles och uppdaterade nyhetssajter nonstop.

Nu är jag på jobbet. Fan heller att jag missar ännu en brandkårsdag på grund av ledighet.

Men tidsplanen håller Morgan, så infinn dig vid angiven tid och plats så ska jag och flyttbilen stå där!

Halvröda dagar, Spotify och jag

Det känns som att alla redan börjat fira midsommar. Redan i går eftermiddag var det dag före röd dag-stämning på jobbet. Utgår i från att det i dag kommer att ringa i telefonen sisådär … tre gånger.

Jag vill inte klaga, men särskilt samhällsnyttigt känns det ju inte, det här med ledighet.

Jag ska för övrigt intervjua Spotifygrundaren Daniel Ek på eftermiddagen i dag. Någon som vill medsända en klok fråga utöver de uppenbara jag redan kommit på? Mejla eller kommentera vetja!

JD Salinger, Nicotext och jag

En kvart innan jag skulle packa ihop och gå hem i går kväll ringde telefonen och jag fick en ångerfull Fredrik Colting, förläggare på Nicotext, i luren. Eftersom han pratat med oss när JD Salinger-stämningsaffären drog igång förra veckan – och då ansåg sig ha ljugit för oss – skämdes han nu lite när sanningen uppdagades via domstolshandlingar i New York, sade han. Då jag var på semester när historien inleddes och endast följt den sporadiskt via nyhetsflödet, blev det till en början ett förvirrat samtal, men eftersom jag var ensam kvar fanns inget annat att göra än att sno ihop en text i ärendet, som kan läsas bland annat här.

Sanningen var alltså att den bok kallad ”60 years later: coming through the rye” som Nicotext gett ut i Storbritannien och som ska komma i USA i höst, inte alls var skriven av någon JD California utan av Fredrik Colting själv. Och nu har han den 90-åriga JD Salinger på halsen, en av 1900-talets mest mytomspunna författare som efter dundersuccén med ”Catcher in the rye” (”Räddaren i nöden”) förvandlades till en eremit. Salinger anklagar Colting för upphovsrättsbrott. Utan att en enda fil delats, bör väl kanske tilläggas i dessa tider.

——

Jag ser att Svensk Bokhandel publicerat en mer utförlig text i ärendet nu på morgonen. Läs den om ni vill ha en mer initierad version.

Malena Ernman, Sandviken och jag

Älskade, fina Arbetarbladet. Det är inte bara tidningen som gett världen den fantastiska nyheten om den stulna fikusen, det är också tidningen som har det goda omdömet att intervjua mig om hur det är att intervjua Malena Ernman. Den lilla intervjun, publicerad förra måndagen, hittade aldrig ut på nätet men mamma hade så klart klippt ur papperstexten och placerat den i pärmen där hon sparar de alster hon hittar i tidningen där jag haft ett finger med i spelet. Gotta love den lokala vinkeln.

malenajag

Fotnot: Jag berättade för Malena om vårt gemensamma ursprung dagen efter den här lilla telefonintervjun. Resten av Moskvaveckan mötte hon mig med ett ständigt Hej Sandviken! Jag vet inte om hon mindes mitt dopnamn.

Nu ska jag åka och gifta bort min syster.

Hej då Ryssland

Nej, vi svenskar kunde inte den här gången och det kan tyckas hopplöst. Det var i år vi matades med orden Tänk Europa, tänk Eurovision och därför skickade något så osvenskt som fjäderklädd och mycket kitschig operapop. Och så gick det ännu sämre än för Charlotte Perrelli och The Ark.

Men samtidigt går det inte längre att hytta näven mot öst och svära på kompisröstning. Tre av fem länder i topp var urvästerländska – etta Norge, tvåa Island och femma Storbritannien. Dessutom var svenske Arash trea med Azerbajdzjan. Det går.

Vi har bara ingen jävla aning om hur det går till.

——

puffra1

Några andra som också kan är ryssarna. Den här vodkaflaskan, formad som en Kalasjnikov, hittade vi i vår lokala matbutik i går.

Och med det lämnar jag Moskva bakom mig.