Kategori: Boken och framtiden

Jag skulle så gärna skriva något snärtigt och fyndigt och roligt. Men jag är så trött och har så ont i fötterna. Det kanske inte var jättesmart att dra på sig nya och tidigare helt oanvända sneakers när jag drog västerut.

Det är trångt nere på mässgolvet i dag. Löjligt packat. Har varit på ett seminarium om verklighet kontra fiktion i kriminallitteraturen, Liza Marklund och Thomas Bodström höll låda och jag kan inte direkt påstå att det sades något som fick min haka att tappas, förutom av utmattning då. Nu skulle vi ha gått på ett seminarium med titeln Vill män verkligen ha jämställdhet? men eftersom svaret på den frågan torde vara nej valde vi att strunta i det. Åker väl upp och äter en räkmacka istället.

Det kom ett mejl i natt:

Du har inte lust att gnälla på Kumlas bibliotek? De har inte tagit in din bok, inte ens Örebro har brytt sig om det!

/Gustav

Vafalls! Det var väl ett jävla sätt. Örebro! Usch på er. Kulturskymning. Ni kan ju glömma att jag flyttar till er förbannade stad. Och jag blir ju knappast överraskad när jag upptäcker att det inte ens går att söka i er biblioteksdatabas nu på lördagsmorgonen, man får bara error. Amatörer. Ful dialekt har ni också.

Jag misslyckades med att hinna till seminariet jag tänkt gå på, passerade Göran Hägglund på två helt olika ställen inom loppet av en kvart (räknas det som att jag sett två ministrar då?), har hunnit äta en fettbomb på Heaven 23 (även kallad räkmacka) och jämfört stegräknare med personalen på Natur & Kultur. Allt är med andra ord ungefär som vanligt här i Göteborg och strax börjar monterminglen så livet är frid och fröjd.

Jag trodde att första klass åtminstone innebar strömuttag. Tji fick jag och nu är batterierna slut om nio minuter och jag är bara i Hallsberg.

Nåväl. Jag beräknar att gå in genom portarna till Svenska mässan vid ungefär kvart över två, möjligen tjugo över.

På tåget mot Göteborg. Snigelvarianten, fyra timmar och femtio minuter. Resan började med att vi åkte norrut, jag vänjer mig aldrig vid det, att det småningom kan leda till sydligare breddgrader.

För ett par veckor blev jag intervjuad av en femtonårig tjej som skulle göra ett skolarbete om sitt drömyrke, hennes var att bli författare. Vi gick och åt lunch på Muggen i Götgatsbacken, hon var cool men jag fick i efterhand höra att hon varit väldigt nervös inför att träffa mig, jag beställde en hälsotallrik, ville gärna framstå som ett fysiskt praktexemplar. Hur mycket en hälsotallrik impar på tjejer i årskurs nio förblir dock oklart.

Jag har ännu inte fått se arbetet som den timslånga intervjun resulterade i, men jag hoppas få göra det. Dock fick jag just besked om att hon fått MVG på sitt arbete. Det gjorde mig väldigt glad. Grattis Hanna! Och bara så du vet så är halva äran min.

Usch, nu hojtar lokföraren i högtalarna och säger att han vill ha kontakt med tågmästaren. Aldrig ett bra tecken.

Alltså, hur dum är jag egentligen? Det är ju i kväll som nästan alla förlag har sina montermingel i Göteborg! Gratis vin, gratis mat, gratis samkväm. Allt är gratis!

Och vad ska jag göra i kväll? Jo det ska jag berätta för er: Betala räkningar, vika tvätt, vattna blommor och kanske om jag har tid se ett ”True blood”-avsnitt i min ensamhet.

Och som om inte det vore nog så anländer jag till Göteborg klockan 14 i morgon. Vad händer på bokmässan klockan 14 i morgon? Jo just det, allmänheten släpps in.

Buu.

——

På tal om något helt annat: Leo Lagercrantz skriver väldigt roligt om våndan och svårigheten med att vara bloggare. Så att ni vet hur jag har det när jag sitter här och våndas över livet på landets baksida.

Lagom till bokmässan lanserar DN sin nya boksajt DN Bok. Och vid en snabb överblick tycker jag det ser bra ut, behagar de uppdatera den ordentligt så känns det som en välriktad satsning i tiden (internet är ju det nya svarta, ni vet).

Och jag kan inte nog poängtera det här med uppdateringen faktiskt, det har varit ett återkommande störningsämne hos såväl mig som andra bloggare att man inte kunnat länka till artiklar från Boklördag som man funnit intressanta att diskutera vidare kring av en eller annan anledning. Och litteraturartiklar som publicerats i andra delar av DN måste så klart också inkorporeras! Det kan låta som en självklarhet, men i går letade jag mig exempelvis blå i ansiktet efter en litteraturintervju från DN Söndag i sensomras med tidningens egen Niklas Ekdal i webbarkivet, samt på Presstext. Fanns inte att uppbringa någonstans, och frustrationen jag upplevde kändes bekant, som att det inte var första gången det obehagliga pirret retade min ryggrad. Lite mysko.

Och när jag ändå är i farten – snälla DN, varför inte skapa en särskild rss-länk för boksajten? Vi rss-junkies är ohyggligt dåliga på att gå in på sajter manuellt på regelbunden basis.

Jonas Thente skriver för övrigt i sin blogg att han ville att sajten skulle kallas Boktorsk. Men den äger ju redan Fredrik! Vi väntar alla på en storslagen lansering av den sajten.

——

Uppdatering: Angående det här med att inkorporera litteraturartiklar från andra delar av tidningen: I dagens DN skriver Barbro Hedvall en signerad ledare om sambandet mellan litteratur och yrkesval. In med den på DN Bok för sjutton, synergieffekter är också det nya svarta!

Lars Ardelius ger sitt förlag Norstedts en rejäl känga i nya numret av Svensk Bokhandel och menar att de sålt ut sig till kommersiella intressen. Eva Gedin på Norstedts svarar, Ardelius replikerar med en ny känga. Svårt att veta vart verkligheten ligger i just det här fallet, men att det sedan ett antal år finns en ny verklighet hos storförlagen, där marknadsavdelningarna tagit över mer av beslutsfattandet, är knappast ett kontroversiellt påstående.

För övrigt vill jag också åka ner till bokmässan i dag. Men nähä, jag ska visst inte åka ner förrän på fredag morgon. Bu.

Det kan vara den mest maffiga bok jag någonsin har sett, ”Regi Bergman”. Den damp ner på jobbet härom dagen, min kollega Erik skulle skriva en text om den. Och eftersom det var fredag i går, alla såg helgen hägra och stämningen var så där härligt fredagig, så drog vi igång en gissningstävling. Hur mycket vägde klabbet, vars rekommenderade pris ligger på 1 700 kronor och innehåller 1 100 bilder ur dämonregissörens liv och leverne? Vi lyfte, vägde den i handen, försökte känna hur den tedde sig jämfört med gymvikter, klurade och fnulade. Ingen av oss lyckades gissa särskilt rätt.

Vad tror ni själva, hur mycket väger praktverket? Ja, svaret på frågan finns på internet och även i dagens pappers-DN, men om ni inte redan sett det, klia er i skallen och höfta till vet ja.

Jag säger så här mycket, det är knappast något man läser liggandes på rygg i sängen om man värnar om sitt liv.

Argh! Varför finns det så jäkla många böcker och varför fortsätter de att komma ut i en aldrig sinande ström?! Fattar ingen ansvarig någonstans att man inte hinner läsa allt som man skulle vilja läsa? Finns det inte en lag? Förordning? Eller åtminstone en SOU med förmanande rekommendationer och riktlinjer?

Någon bör ställas till svars för situationen är på väg att bli ohållbar.

I somras hördes jag ryktas att Niklas Ekdals deckardebut var en bok man trodde mycket på hos Forum och att den dessutom skulle vara bra – två saker som annars inte per automatik behöver höra ihop. Det jag läst om boken i förväg den senaste veckan kändes också lovande, varför jag blev lite besviken och nedslagen när jag läste Bokhoras recension av boken i går morse, där den fick rätt besk kritik. Aldrig får man vara onsdagsglad, liksom.

Men så läste jag Maria Küchens mer positiva recension i Expressen, och allt vände. Så här stod det bland annat:

Han har skrivit en totalt hyfsad Da Vinci-koden light, där en muslimsk glitterbög och en suspenderad mordspanare nystar upp en konspirationshärva som förklarar alla svenska katastrofer sedan freden i Roskilde.

Om man bortser från faktumet att freden i Roskilde var allt annat än en katastrof för det stormaktssvällande Sverige, så är det ju rena drömbeskrivningen. Jag älskar ju konspirationsteorier! Jag skulle ju äta konspirationsteorier till frukost om de fanns som flingor! Jag skulle ju gifta mig med en konspirationsteori om jag trodde på giftermål!

Ja, ni förstår vad jag vill få fram. Ulrike Meinhof-biografin sköts genast åt sidan, jag gick med raska steg bort till de farligt svajiga meterhögarna av recensionsböcker som tornade några meter bort och knep ”I döden dina män”. Satan i gatan här ska läsas.

PS. Jag tror inte särskilt ofta på konspirationsteorier. Men åh vad jag älskar att önska att jag gjorde det. DS.

PS2. Jag inser nu att det där med Roskildefreden ju går att tolka som att allt efter 1658 – då väl Sverige var som störst – har gått åt skogen. Men det är ju så dags nu, orka sudda liksom. DS2.

PS3. Och ja, i ärlighetens namn stod det ju faktiskt om de många konspirationsteorierna redan i Bokhorarecensionen också, så på något sätt faller ju hela det här inlägget. Jag ser det som en läxa inför framtiden. DS3.

På tal om Stephenie Meyer, vars namn jag aldrig hört innan det började hävdas att hon är dålig för mig:

I går eftermiddag när jag satt på tunnelbanan hoppade en kille, cirka 25, på vid Gamla stan. Han satte sig mitt emot mig med en påse från Science Fiction-bokhandeln i knät. Han fingrade ivrigt på den några sekunder, men kunde sedan inte hålla sig längre. Han plockade upp Meyers senaste tegelsten ”Breaking dawn” och började idogt läsa. Jag tog upp min mobil och försökte utan att han skulle notera det ta en bild, men insåg efter ett tag att beteendet skulle kunna ses som suspekt och då han inte såg ett dugg lungsiktigt emo-blek ut utan tvärtom var rätt vältränat biffig, la jag undan telefonen med ogjort ärende.

Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord.