De vandrar mitt ibland oss!

På tal om Stephenie Meyer, vars namn jag aldrig hört innan det började hävdas att hon är dålig för mig:

I går eftermiddag när jag satt på tunnelbanan hoppade en kille, cirka 25, på vid Gamla stan. Han satte sig mitt emot mig med en påse från Science Fiction-bokhandeln i knät. Han fingrade ivrigt på den några sekunder, men kunde sedan inte hålla sig längre. Han plockade upp Meyers senaste tegelsten ”Breaking dawn” och började idogt läsa. Jag tog upp min mobil och försökte utan att han skulle notera det ta en bild, men insåg efter ett tag att beteendet skulle kunna ses som suspekt och då han inte såg ett dugg lungsiktigt emo-blek ut utan tvärtom var rätt vältränat biffig, la jag undan telefonen med ogjort ärende.

Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord.

9 reaktioner till “De vandrar mitt ibland oss!”

  1. Jag tror dig! Och faktum är att det här är första gången jag fått empiriska bevis på att även killar och män läser Meyer. Coolers!

  2. Även här på SF-bokhandeln i Göteborg sålde (säljs) Breaking Dawn som smör i solsken (hur bra säljer solskensvarmt smör? Egentligen?). Faktum är att jag sett många, flickor och pojkar, män och kvinnor, som köpt boken, och trots att det inte helt är min kopp te kan jag inte låta bli att uppmuntra det. Alltså: Daniel, läs Stephanie Meyer och skriv sedan om det var bra eller dåligt för dig. Man blir ju onekligen nyfiken 😉

  3. Edward är bokens narrativa drivfjäder. Om han nu är en projektion av Bellas och läsarens begär lyckas Meyer att vara mer queer än hon (förmodligen) hade tänkt sig.

  4. Hej Daniel,
    Jag är ledsen för att du tycker att jag ”idiotförklarar”.
    Att jag skrev ett inlägg om Meyer-böckerna i DN och gjorde det i form av en fråga till ett stort antal vuxna bloggare berodde på att jag gärna ville förstå hur dessa bloggare resonerar när de dels ”skäms” när de läser en Meyer-bok, dels jublar över den i närmast erotiska termer. (Faktiskt hade jag från en av bloggskribenterna fått en utmärkt förklaring ,som handlar om just det erotiska behovet,redan innan DN-artikeln gick i tryck.)
    Eftersom jag är en stor entusiast för genren Ungdomslitteratur (har skrivit flera böcker i ämnet), så var jag lycklig över att ha fått vuxna medläsare som intresserade sig för det som jag intresserar mig för – det är inte vanligt.
    Men jag blev också förvirrad över alla dessa bloggskribenters blandning av förakt för författarens stilkonst plus personskildring kombinerat med hänförda jubelrop över läsupplevelsen.
    Som de flesta andra litteraturvetare, bibliotekarier, författare (vad jag nu vill kalla mig) läser jag en massa skrot, t ex Svensk Damtidning.
    Men jag har aldrig själv (och det var därför jag ställde frågan till det tiotal bloggare som skriver mer hängivet om Stephenie Meyer än om någon annan författare) kommit på idén att räkna Svensk Damtidning
    som någon viktig läsupplevelse. Och att jag skulle skämmas för vad jag äter, ser på bio eller läser – nej.
    Vad jag måtte ha uttryckt mig oklart i min artikel. Så tråkigt att veta.
    Hoppas jag inte har gjort det här också.

  5. Nu blir det ju lite konstigt eftersom ”idiotförklaringen” nämns i ett annat inlägg och inte det här, men så här:

    Idiotförklaring är så klart ett starkt och möjligen lite raljerande ordval från min sida, men när du skriver i din replik i DN att är det inte just när vi ”drunknar” i en bok som vi slutar att reflektera över fördomar och taffligt språk? så tolkar jag det som att du anser att man bör akta sig för att läsa romaner av insugande karaktär eftersom känslan de framkallar gör att vi inte förstår hur dåligt det vi läser är.

    Och att tala om för någon att nej, du kan inte hantera det här, det är i mina ögon en idiotförklaring.

  6. Pronominet ”vi” inkluderar väl alltid den som uttalar ordet ”vi”,
    d v s ”jag”?

    Nu tycker jag inte att varken jag eller någon annan ( i alla fall ingen som jag respekterar) är en idiot. Egentligen vet jag nog inte ens riktigt vad du menar med ordet ”idiot” – jag tänker inte i sådana termer.

    Men jag tror att ”vi” är många som – t ex efter att tillsammans med en stor publik hjärtligt ha skrattat åt en komisk film – i efterhand kommit på oss med att ha svalt t ex könsfördomar.
    Har du aldrig varit med om den upplevelsen som inte är värst angenäm?

    Jag önskar dig varmt lycka till med nästa roman. Hade jag från min kulturredaktör fått din första roman som recensionsbok, så hade jag skrivit positivt om den.
    Du skriver inte taffligt.

  7. Jag tror inte att vi behöver fördjupa oss i den här frågan ytterligare, vi lär nog inte komma varandra närmare i åsikt ändå skulle jag tro.

    Men tack för bokberömmet!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.