Författare och skribent
Over at Bokhora kan man nu bese hur de färgsorterade bokhyllorna blev i färdigt skick. Vi måste nog fortfarande fixa en del innan det är dags att ringa Sköna hem, men jag tycker det blev rätt stiligt.
Hur mitt lätt autistiska ordningssinne ska överleva när saker och ting inte längre står i bokstavsordning har jag inte riktigt vågat reflektera över än.
Plötsligt händer det.
——
Ja, så fort vi köpt en ny och väldigt grön soffa då.
Gud ske pris, det går att se golvet.
Alltså, jag kanske är lite fånig nu men jag kan inte riktigt släppa det här med Svenska Dagbladet och Bo Balderson.
På deras webb ligger nu flera artiklar där de börjat rota i frågan de själva väckt. Magnus Sjöstedt framhärdar tesen från sin understreckare, men uppgiften att Olle Adolphson skulle ha varit Balderson dementeras kraftigt av bland annat Adolphsons tidigare fru. I de nypublicerade texterna står på flera ställen att läsa att det här är Magnus Sjöstedts nya teori, inget annat.
Men det är ju faktiskt inte så uppgiften har presenterats. SvD har två dagar i rad hävdat att de nu avslöjar sanningen om Bo Balderson. Inte att de låter någon lansera en ny teori.
I går: I morgondagens understreckare avslöjas Bo Baldersons riktiga identitet.
I dag: Skalden som döljer sig bakom Balderson samt Avslöjad – Under strecket berättar vem som döljer sig under pseudonymen Bo Baldersons hatt.
Det är fortfarande möjligt att Sjöstedt har rätt, SvD kan ha avslöjat sanningen. Men de borde inte låtsas som att det regnar när det kommer till hur de valt att presentera sina uppgifter.
Det känns en smula märkligt att SvD trumpetar ut dagens Bo Balderson-text som den absoluta sanningen på såväl tidningens etta som på kulturdelens förstasida, med tanke på att texten som Magnus Sjöstedt skrivit nästan helt saknar bevisföring. Missförstå mig inte, Sjöstedt kan mycket väl sitta inne med sanningen om Bo Balderson, men Svenskan borde ha varit anständiga nog att presentera det hela som en ny teori (vilket de också gör på webben) och inte som något som är hugget i sten.
Extra pikant blir det ju med tanke på att Svenska Dagbladet i fjol publicerade vad som hävdades vara en färsk intervju med Bo Balderson, utförd via mejl. Med tanke på att Olle Adolphson dog redan 2004 är ju den intervjun i sådant fall helt fabricerad. Borde de inte, i anständighetens namn, leverera en förklaring till den vurpan i samband med dagens ”avslöjande”?
——
Uppdatering: Nu har DN gett sig in i leken också. De har fått tag på den numera pensionerade Bengt Nordin, som i alla år varit Bo Baldersons agent. Han har en enda kommentar: Att Bo Balderson fortfarande lever.
Den prunkande högsommaren gjorde sig svettigt påmind när jag promenerade till jobbet genom staden i morse, men hos Bonnierförlagen är vintern redan här. I dag anlände vinterkatalogerna från Albert Bonniers, Wahlström & Widstrand, Forum, Bonnier Carlsen och de övriga. Av någon anledning, som jag inte kan låta bli att tycka känns rätt maskinell och tråkigt centraliserad, måste vi redan i juni få veta att ”Parallella historier” av Peter Nadas (Albert Bonniers) och ”Let go!” av Emma Pihl (Forum) ges ut i februari 2010.
Jag vet inte jag. Kan vi inte åtminstone få njuta av sommaren innan vi hoppar över hösten?
PS. Förlagen verkar själva rätt förvirrade över det här med årstiderna. W&W:s och Forums kataloger är främst vikta åt utgivningen mellan november och januari, men i Albert Bonniers vinterkatalog viks helsidor såväl åt Monika Fagerholms ”Glitterscenen” (ges ut i september) samt Lars Keplers ”Hypnotisören” (kommer den 24 juli). DS.
Man skulle kunna hävda, och det med rätta, att arbetet gått lite i stå.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Så fort jag skriver något om Pet Shop Boys anses jag inte kunna vara objektiv. Själv tycker jag att min gränslösa kärlek till Neil och Chris gör mig till den perfekte recensenten, jag kan ju alla deras vinklar och vrår, jag vet referenserna, jag kan jämförelserna. Och jag ger inte överbetyg i onödan, jag tycker årets ”Yes” är en svag fyra och ”Fundamental” gav jag en trea när det begav sig 2006.
Men.
Spelningen i går kväll på Cirkus.
Det var fan i mig den bästa jävla konserten jag någonsin har sett.
Att jag personligen håller en Pet Shop Boys-konsert som favorit kommer knappast som en överraskning, men jag trodde verkligen aldrig att något skulle slå premiärkonserten – den legendariska Performance-turnén i Globen, lördag den 2 maj 1991. Aldrig.
Men det där i går alltså. Den urtajta låtlistan. Sättet de arrangerades på. Spelglädjen. Den visuella perfektionen. Coldplays ”Viva la vida” iklädd kungakrona insnärjd i ”Domino dancing”. Jösses.
Efter konserten smsade min vän Johan.
Sjukt jävla bra konsert, kanske den bästa av mina fyra med PSB. Fick dock lite ”tack och adjö”-vibbar. Tror du de lägger ner snart?
Jag tror ärligt talat aldrig att Pet Shop Boys kommer att lägga av i officiell mening. Neil Tennant och Chris Lowe har gjort musik tillsammans sedan 1981 och älskar utan tvekan popmusik mer än något annat. Vad finns det för mening med att sluta nu, efter snart 30 år ihop?
Däremot skulle jag inte gråta om de slutade turnera nu. Efter att i går kväll ha sett min nionde konsert med dem är jag redo att säga:
Ge ut den här vändan på dvd. Kom med ett nytt album vart tredje år. Mer behövs inte för att livet ska vara fullkomligt.
——
Några fler ungefär lika bra mobilbilder hittar ni här.
Ett dygn senare. Fortsättning följer.
Så där ja. Grejerna är på plats. Dags att åka till Ikea och köpa mer.
När Ingmar Bergman dog nåddes jag av flashen i skogen i Hagaparken iförd shorts där jag irrade omkring på jakt efter Gustaf III:s aldrig färdigställda slott. Jag hade semester och det var inte mer med det. När beskedet om Michael Jacksons död kom – via ett telefonsamtal från TT:s nyhetsdesk – satt jag i kalsongerna i soffan och funderade på om jag hade flyttpackat klart för kvällen och skulle avrunda mitt boende på Vegagatan med ett ”True blood”-avsnitt eller inte.
Det blev inte så. Istället satt jag i mina kalsonger – det är något med kändisdödsfall och bara ben – och kollade någon timme på CBS livesändning från sjukhuset i Los Angeles och uppdaterade nyhetssajter nonstop.
Nu är jag på jobbet. Fan heller att jag missar ännu en brandkårsdag på grund av ledighet.
Men tidsplanen håller Morgan, så infinn dig vid angiven tid och plats så ska jag och flyttbilen stå där!
I dessa tider av flyttar och solsken är det här precis vad doktorn ordinerade för en torsdagsmorgon. Bry er inte om att karln pratar franska, jag tror att budskapet i filmen går fram klart och tydligt ändå.
Syftet är alltså att visa upp en hittills okänd hemlig funktion på Macbookarna. Enjoy!