T minus 71 minutes

En dag fylld av lite bakfylla, flottig pizza på lokalt sunkhak där jag och Therese frossade loss, ett fruktlöst försök att sova en sväng och därefter en väldigt osnabb joggingrunda längs Vätterns strand ackompanjerad av Annika Norlins Säkert-skiva i öronen.

Nu är vi ute på presscentret, jag har provsänt en text och allt verkar flyta. Nu är det bara att vänta på adrenalinruschen som direktsändningsjobb alltid innebär.

Men först en varmkorv och kaffe, sedan kan Melodifestivalen få börja.

Den schlagerfria dagen

Mobilen ringer och väcker mig klockan 10.40 och det är Scanpix fotograf som undrar om vi ska gå på eftermiddagens genrep eller vänta till i kväll. Nej nu får det vara nog svarar jag och vi enas om att lördagen är melodifestivalfri före klockan 18. Så lägger jag på och ser att Marko smsat och vi har fått p-böter i natt och det var väl inte mer än väntat men argh dumt är det ju ändå. iPet har också smsat, gud vad många sms jag fått för den delen, han är på väg mot Motala för att hålla föreläsning och tidigare i veckan enades vi om att blicka ut över Vättern samtidigt någon gång under dagen för trots att distansen enligt avståndstabellen är 113 kilometer så känns det som en fin tanke att det är samma vatten vi skådar över.

Så i dag är en schlagerfri dag så länge det är ljust och jag läser om den svenska samtidslitteraturens problem i Sydsvenskan men jag skummar visst mest och surfar snart in på kvällisarnas sajter för att se vilka skandaler de lyckats vispa ihop av äggröran, på tal om den så har jag visst sovit över hotellfrukosten i dag, och jodå, visst bjuds det tydligen på klädchocker, krismöten och artister som rasar inför Kristian Luuks ironiska humor i den här staden. Håhåjaja, ja låt oss piska upp lite indignation för det är verkligen en skandal att Luuk är rätt genial i sin roll som ledare av spektaklet, ja jag vet att man blir fartblind och skadad när man uteslutande umgås med människor i den här underliga schlagerbubblan i fyra dagar, men jag säger det nu och håller sedan käften om schlager vidare i dag – även om man som en del påstår sig hata schlageriet för dess totala utbredning i det mediala bruset och tycker att låtarna är total blahablahablaha så går det inte att komma ifrån att Melodifestivalen är SVT:s produktionsjuvel och ett löjligt effektivt tv-fyrverkeri när det smattrar igång och Kristian Luuk är, jo, helt underbar som programledare och när åtta romerska soldater under hans jag vill inte ta plats-öppningsanförandes final drar in honom på scenen och han står i en guldvagn och mottar folket jubel är det väldigt svårt att se hur någon kunnat göra det bättre. Så jo, kolla i kväll om så bara för Luuks skull.

Hm, den här schlagerfria delen av dagen börjar helt uppenbart med att jag har svårt att släppa taget.

Solen skiner i Jönköping i dag. Den hissade flaggan på flaggstången utanför mitt fönster står helt vågrätt i den hårda vinden och jag hör flaggrepet smattra ända hit. Vinden kommer från norr så jag antar att om iPet ställer sig på stranden i Motala och ropar hej allt vad han orkar så kanske det färdas alla 113 kilometerna och når mina öron för Chicago släng dig i väggen, det här är i sanning the windy city. Men det finns ju faktiskt mobiltelefoner nu för tiden så det verkar ju lite överkurs att ropa.

Så sjunger Kate Bush Running up that hill i min spellista och nej jag kommer nog inte att springa uppför någon backe i dag men det är hög tid att ge sig ut i världen och leta efter ett ställe att äta på. Och äntligen köpa en ny tröja någonstans vilket jag försökt med sedan i torsdags men hittills inte lyckats med.

Bert Karlsson, talförbud och Vättern

Dagens två utannonserade texter ivägskickade, och nu sitter jag i pressrummet och vet inte riktigt vad jag ska göra, får väl sparka på Therese så att hon bloggar lite mer om mig kanske. Borde försöka nosa upp något mer att skriva om, Bert Karlsson har ju anlänt till arenan och kan säkert säga något om bidragens undermåliga kvalitet, det brukar han vara bra på.

Vinkeln på huvudtexten blev att de ”stora” namnen i deltävlingen väntas få en lugn resa vidare mot Globen eller åtminstone Andra chansen, och därefter intervjuade jag Gunilla Backman, som enligt Aftonbladets schlagerblogg fått talförbud och inte tillåts tala med press men det är väl skillnad på folk och folk antar jag, om musikalen de ska göra som pausunderhållning i deltävlingarna.

Jag har tagit med mig träningskläder till Jönköping. Med tanke på de ansenliga mängder varmkorv och kakor, och jo några bananer också, jag tryckt i mig här ute så borde jag verkligen använda dem. Jag tänker i alla fall promenera in till stan längs Vätterns strand när jag går härifrån i dag. No more hyrbil no no.

Nej, nu går jag ner till arenan en sväng i alla fall.

Schlager i ett sömnigt Jönköping

mingel.jpgLite segstartad i dag, vi tog sovmorgon till halv nio. Mingelfest i går kväll som enligt dem som varit med ett tag var osedvanligt såsig. Tog lite pratminus här och där som jag ska använda till viss del i dag, underblåste den pågående fåfängehistorien i Thereses blogg genom att som vanligt bestämma vilka bilder på mig som skulle tillåtas publiceras, pressade våra Aftonbladetbekanta på vilka typer av chockartiklar de skulle kunna vrida ur den otroligt snälla och chockfria dagen, men lyckades inte få våra dem att säga mer än att både vi och Expressen har nog en grej i morgon i alla fall. Håhåjaja, jag är väldigt väldigt glad över att slippa försöka skapa skandaler där de inte finns. Och det de fick ur sig var väl också mest förväntade ickenyheter. Sexförföljare, rädsla för scenens hiss och munkavle på deltagarna. Alltså ingenting.

I dag ska jag skriva en nu gäller det!-artikel för lördagstidningarna, gå på Luuks presskonferens (men jag intervjuade honom i går så det blir mest ett pliktbesök plus för att göra webb-tv), och försöka få SVT att säga något om musikalen de ska köra som pausnummer. I kväll går vi på genrep och kalasar väl lite, jobbandet börjar ju inte förrän framåt seneftermiddagen i morgon. Och jag måste verkligen försöka läsa lite i Lucía Etxebarrias Beatriz och himlakropparna, ska intervjua henne på onsdag. Hur det ska hinnas med är dock en annan femma.

För övrigt försökte jag uppsöka H&M vid 18.30 i går kväll, men gågatan var officiellt nedsläckt, stängd och igenbommad. Till och med Åhléns stängde klockan sex. Är det ändå inte lite konstigt med tanke på att Jönköping har över 120 000 invånare?

Kristian Luuk och jag

luuk.jpgPuh. Det är rätt stressigt det här. Vi började med frukostbuffén, tog bilen bort till området kring Kinnarps arena där tävlingen och presscentret ligger, fick lyssna igenom låtarna (nej, ingen i presscentret trillade av stolen av något bidrag, men konsensus verkar vara att Book ligger bra till, Therese har snabbrecenserat i bloggen, där jag även för andra dagen i rad hängs ut som fåfäng) och sedan raskt tillbaka in till stan för att jag skulle intervjua Kristian Luuk (bilden), därefter ut igen och börja snabbranda (inte klar än dock), följt av presskonferens med alla artisterna där jag viftade mig fram friskt med den gula TT-micken (om jag inte skymtar på bild i någon av kvällstidningarna i morgon så är det väldigt konstigt med tanke på hur hårt fotoblixtarna smattrade) med webb-tv-Marko hack i häl. Nu åter på presscentret, där jag ska skriva järnet under eftermiddagen.

Just ja – schlager är inget för vegetarianer. I presscentret, som ligger väldigt långt från någon restaurang, består matutbudet av varmkorv. Punkt. Tja, det finns visserligen bananer också.

En mellanstor blir lagom, tack

jonkopingmorgon.jpgDet är någonting med de mellanstora städerna. Det har skrivits spaltmil redan om deras konformitet och jag ska inte tråka ut er med mer av samma vara, men ändå, det är något med att så fort man hamnat i stadens mittpunkt så har man inte mer än hundra meter till en H&M-, Dressmann eller Dukabutik. Man kan kalla det utslätning, man kan se det som höjden av landet lagom, men man kan också välja att se tryggheten i det. Du kan stadens spelregler redan innan du anlänt. Jag slutar aldrig fascineras över det.

Efter att vi ätit middag på Twin City – där visst kommunens officiella schlagerinvigningsfest ska vara i morgon kväll också vilket innebär att trygghetskänslan blir än starkare, allt på samma ställe liksom – gick jag en promenad genom den mörknade staden. Den eviga vinden från Vättern hade lagt sig lite och jag tänkte på Gävle, på hur lika det är. Sandviken är lite för litet, Uppsala är lite för stort även om känslan finns även där, men Gävle och Jönköping är tvillingstäder, städer vid vatten vars hockeylags nybyggda multiarenor lockat Melodifestivalen till sig och tror på ett medialt uppsving för orten med hjälp av SVT. Nu sätter vi orten på kartan. Men vem minns Jönköping nästa vecka? Hur många av de tre miljoner tittarna tänker på i vilken stad scenen står när de ser Anna Book sjunga i tv på lördag kväll? Rätt få skulle jag tro.

Och nu – mot frukostbuffén.

PS. Bilden är tagen 06.45, och Vättern ligger i bildens högra kant. Själv vaknade jag halv sex och kunde omöjligt somna om. Typiskt. DS.