Mobilen ringer och väcker mig klockan 10.40 och det är Scanpix fotograf som undrar om vi ska gå på eftermiddagens genrep eller vänta till i kväll. Nej nu får det vara nog svarar jag och vi enas om att lördagen är melodifestivalfri före klockan 18. Så lägger jag på och ser att Marko smsat och vi har fått p-böter i natt och det var väl inte mer än väntat men argh dumt är det ju ändå. iPet har också smsat, gud vad många sms jag fått för den delen, han är på väg mot Motala för att hålla föreläsning och tidigare i veckan enades vi om att blicka ut över Vättern samtidigt någon gång under dagen för trots att distansen enligt avståndstabellen är 113 kilometer så känns det som en fin tanke att det är samma vatten vi skådar över.
Så i dag är en schlagerfri dag så länge det är ljust och jag läser om den svenska samtidslitteraturens problem i Sydsvenskan men jag skummar visst mest och surfar snart in på kvällisarnas sajter för att se vilka skandaler de lyckats vispa ihop av äggröran, på tal om den så har jag visst sovit över hotellfrukosten i dag, och jodå, visst bjuds det tydligen på klädchocker, krismöten och artister som rasar inför Kristian Luuks ironiska humor i den här staden. Håhåjaja, ja låt oss piska upp lite indignation för det är verkligen en skandal att Luuk är rätt genial i sin roll som ledare av spektaklet, ja jag vet att man blir fartblind och skadad när man uteslutande umgås med människor i den här underliga schlagerbubblan i fyra dagar, men jag säger det nu och håller sedan käften om schlager vidare i dag – även om man som en del påstår sig hata schlageriet för dess totala utbredning i det mediala bruset och tycker att låtarna är total blahablahablaha så går det inte att komma ifrån att Melodifestivalen är SVT:s produktionsjuvel och ett löjligt effektivt tv-fyrverkeri när det smattrar igång och Kristian Luuk är, jo, helt underbar som programledare och när åtta romerska soldater under hans jag vill inte ta plats-öppningsanförandes final drar in honom på scenen och han står i en guldvagn och mottar folket jubel är det väldigt svårt att se hur någon kunnat göra det bättre. Så jo, kolla i kväll om så bara för Luuks skull.
Hm, den här schlagerfria delen av dagen börjar helt uppenbart med att jag har svårt att släppa taget.
Solen skiner i Jönköping i dag. Den hissade flaggan på flaggstången utanför mitt fönster står helt vågrätt i den hårda vinden och jag hör flaggrepet smattra ända hit. Vinden kommer från norr så jag antar att om iPet ställer sig på stranden i Motala och ropar hej allt vad han orkar så kanske det färdas alla 113 kilometerna och når mina öron för Chicago släng dig i väggen, det här är i sanning the windy city. Men det finns ju faktiskt mobiltelefoner nu för tiden så det verkar ju lite överkurs att ropa.
Så sjunger Kate Bush Running up that hill i min spellista och nej jag kommer nog inte att springa uppför någon backe i dag men det är hög tid att ge sig ut i världen och leta efter ett ställe att äta på. Och äntligen köpa en ny tröja någonstans vilket jag försökt med sedan i torsdags men hittills inte lyckats med.