Jag har ägnat min fria tid de senaste dagarna till att befria vår gård från tre väldigt vildvuxna och bångstyriga syren”buskar”, och ja, fnuttarna fyller sitt syfte för de var mer av arten träd och alls inte särskilt roliga att såga ned.
I kväll körde jag dock hela klabbet med syrener till tippen med släpet, jag var tvungen att surra ner dem med tre spännband för att inte ekipaget skulle svämma ut över hela E45:an. Nu pryds jag av härliga små skärsår på båda underarmarna som svider rätt rejält efter all kvisthantering.
Tomheten som nu breder ut sig på gräsmattan i västlig riktning utanför köksfönstret kommer att ta lite tid att vänja sig vid. Men att vi kan röra oss fritt på alla sidor av huset – win!
