Jag förlorade kontrollen över min kropp sent i går kväll. Magsjuka.
Av alla vardagssjukdomar är magsjuka den värsta. Att förlora styrseln över kroppens basala funktioner, och till sist bara ligga där på golvet som en urlakad, darrande geléklump. Så ovärdigt en mästare, som min hustru brukar säga.
I natt hade jag därtill barnen själv, Johanna var iväg på någon ishotellskonferensliknande grej. Som tur var sov båda rätt bra för en gångs skull, så jag kunde lägga allt fokus på mina toalettbesök.
Bättre nu, klarade till och med att skjutsa svärfar Roger ner till Parakka på seneftermiddagen, ett litet samhälle längs sluttningen mot Kalixälven två och en halv mil söderut, han skulle köpa en pickup, en Ford Ranger. Väl åter i byn började han genast planera för när Tage ska åka på flaket i sommar. Märk väl att det presenterades som ett faktum, när Tage ska åka på flaket i sommar. Att vi föräldrar kan tänkas ha en avvikande åsikt i ärendets lämplighet föresvävade honom inte.
Nu kvällskaffe om magen tillåter.