Daniel Åberg

Jag har förstått att det är väldigt inne att använda Ratsit för att kolla upp vad folk tjänar. Även jag har ju sett att så fort man i mediebruset hävdar något som har med ekonomi att göra så utbrister någon ha, jag vet minsann att du tjänar XXX spänn i månaden, så kom inte här och snacka skit! ungefär. Och enligt Märta Myrstener i gårdagens DN På stan (jepp, de nöjde sig inte med att låta helgen starta på torsdagen den här veckan, de tjongade ut den redan i onsdags så att man garanterat hunnit slänga den till fredagen) så är det här något som alla gör, att googla folk är helt ute.

Och eftersom jag gärna följer strömmen och är en av alla så ratsitade jag mig själv, vore ju för jävligt om de har fel info ifall någon kollar upp mig. Men jag kan sova tryggt, Ratsit är välinformerade och har tydligen kikat på min senaste slutskattsedel. Men det var ju inte det som var det roligaste. Den tuffaste var det som stod överst, att det var en onsdag för 11 747 dagar sedan som jag föddes. Det visste jag inte.

Så är skärtorsdagen här och gårdagens klädval blev visst lite för mycket för vissa. Jag hade ju till dymmelonsdagens ära klätt mig i röd skjorta och silverslips, något jag också berättade för flera personer på jobbet och vilket mottogs med skratt och förståelse tills någon teologiskt bevandrad person kläckte ur sig så du firar att Jesus blev förrådd av Judas i dag? vilket la ett sorts lock över stämningen. Så i dag har jag valt t-shirt och jeans och inte rakat mig för att visa att jag förstår det allvarliga i den kristna situationen.

Så smsar min kollega Henrik och säger att han måste vabba i dag, kan jag möjligen komma in tidigare? Detta innebär frukostmeny #3 på McDonalds samt att jag bossar helt självsvådligt på kultur/nöjesdesken i dag, eftersom vår chef är påskledig. I’m king of the nöjesworld.

Gotta go.

Det är fasiken ingen barnlek att få ner en intervjuutskrift på 10 000 tecken till en begriplig artikel på 4 000 ibland. Men nu hoppas jag att jag lyckats i alla fall. Resultatet går ut i morgon. Nu är det fasiken hög tid att gå hem.

Så är dymmelonsdagen här och som vi har väntat. Jag firar med skjorta och slips i dag.

Min påsk är löjligt obokad, många av mina vänner ska åka bort eller jobba hela påsken och jag älskar mitt vita schema, det har varit alldeles för mycket på sistone. Det enda jag vet att jag tänker göra är att sätta upp en stringhylla i min sovalkov, det ligger böcker och skräpar i drivor ovanpå de sprängfyllda bokylleraderna och jag vrider mig av oro för dem om nätterna. Bättre att ha dem nära inpå, frågan är hur jag ska lösa det bara, jag är ju lätt fascistoid och har alla böcker sorterade i alfabetisk ordning, skönlitterärt för sig och faktaböcker för sig. Hur göra nu? Ska de fyra-fem sista bokstäverna i alfabetet hamna i stringhyllan vilket innebär att jag förpassar min egen roman till sängkammaren, eller ska jag införa en ny ordning? Ska jag börja särskilja inbundet från pocket? Ska jag strunta i bokstavsordningen? Nej, jag tror inte jag kan sova om nätterna alls då. Friska tankar på bra bokhylledisciplin mottages tacksamt.

Jag börjar nog med att sätta upp hyllan, så får vi se sedan.

Sedan finns det så klart en miljard saker jag borde göra, men jag försöker att inte tänka på det. Jo, jag tänker skriva också, tänk om påsken kunde generera tio romansidor, det vore fantastiskt. En rimligare målsättning är dock kanske fem.

——

Så hör jag på ”P1 Morgon” att ett normalsvenskt hem har trettio krukväxter. Och jag som tycker att jag är jätteduktig som har elva. Jag ser ser hur den gröna färgen sakta bleknar bort på mina fingrar.

Ser att Det ljuva livet-Goesta tipsar om att Jonas Thente på DN börjat blogga. Det är lika bra att jag lägger in ett tips jag också, för det senaste dygnet har flera stycken googlat jonas thente +blogg och istället hamnat hos mig, vilket väl knappast var meningen. Så, schas med er över till Thente nu ifall ni vill det. För den delen är det inte bara Thente som bloggar, det är en hel kvartett som DN släpat ut på nätet.

Förra veckan svepte en nattduksbordsfotograferingsstorm över litteraturbloggvärlden, eller ja, åtminstone en form av vindpust. Jag ska väl inte vara sämre jag, men som den primitivist jag är tog jag helt enkelt och plåtade mitt nattduksbord i går kväll istället för att snyggt rada upp titlarna som Petra och Jessica gjorde (så blev heller inte min bild särskilt … well, tekniskt vacker, men jag orkar inte fixa till det nu). De två understa har legat där smått bisarrt länge och jag vet inte riktigt varför jag inte förpassat dem till bokhyllorna, eller jo för den delen, när det gäller Göran Rosenbergs USA-bok ligger den där den gör eftersom jag i över två års tid aldrig kommit mig för att läsa sista kapitlet. Jag lovar dock att det ska ske innan George W Bush avslutar sin andra presidentperiod.

——

För den delen – nattduksbord eller nattygsbord? Jag har alltid tyckt att det senare låter särdeles fjompigt. Och Googlefight håller med mig.

Jag är fortfarande rätt romanbrydd, men en mastig brunch på Boulebar på Surbrunnsgatan och en långpromenad där såväl vatten- som kommungränser passerades gjorde hur som helst sinnet gott. Nu väntar jag bara på att pannan ska bli illröd.

Dags att lägga sig och läsa De skamlösa. Jag har hittills bara kommit 30 sidor, men de är … skamlöst bra.

Det här är en av de konstigaste sakerna jag stött på på så många sätt. Samtidigt blöder mitt Sandvikenhjärta av hembygdsromantik och lokalpatriotism när jag ser det. Och texten väcker frågor – Sandviken is the town next to mine, I go there once a week and visit record stores and fleamarkets – say what!? Vem reser till Sandviken varje vecka för att besöka skivaffärer? Jag kan inte ens komma på någon förutom cd-avdelningen på Åhléns, till och med Rocks, som om mitt minne är korrekt låg på gågatan, har sedan länge klappat igen. Och varifrån åker människan ifråga med tanke på att det är the town next to mine? Gävle – två mil österut – är den enda riktiga staden inom sju mils omkrets, och även om den eminenta Skivbutiken (ja den hette så) där är saligen insomnad, så har de ju åtminstone Rocks kvar i Niangallerian, tror jag. Vart är det den här mystiske skivsamlaren åker och fyndar?

Så många frågor, så få svar. Men en riktigt snygg hemsida och sjyst sågspel som kan avnjutas på sajten (jag dristar mig till att länka härifrån också). Och Magnus – tack så oändligt för tipset.