Daniel Åberg

Stringhyllan är uppsatt och böckerna är inställda enligt ett sinnrikt system och världen blir sig aldrig åter lik.

Fast nej, det blev ingen revolutionerande ny hyllordning som kommer att besjungas runt lägereldar världen över. För att inte komplicera min enkla påsktillvaro valde jag den simplaste vägen och skapade en pocketdeckarhylla. Urgallringen av dessa böcker från de vanliga bokhyllorna frigjorde dessutom tillräckligt mycket utrymme för att sortera in alla böcker som på sistone legat och skräpat överallt, och gav mig till och med ett halvt hyllplans sömmån. Jag är ett geni.

Dessutom ett hungrigt sådant. Frukostdags.

Långfredagen visade sig inte vara så tillbommad som jag hade fruktat och fikan var ack så god och den efterföljande promenaden lång och solig. Vi vandrade längs Årstaviken, gick över den låga bron vid Skanstull och fortsatte bort mot Hammarby Sjöstad där jag kikade in på min väns arbetsplats och på köpet fick en MTV-tröja med den ungdomliga texten whose bitch are you? Så tog jag båten över till Söder och promenerade mig trött ända hem till Vasastan. Nu ligger jag i min säng och kollar mot väggytan och tänker att jo, jag borde verkligen ta tag i hyllprojektet men sängen är så mjuk och Daniel är så trött och det är långfredag och kanske är det dödsstraff på att använda borrmaskin då?

I dag är det för övrigt exakt två år sedan ”Dannyboy & kärleken” gavs ut. Hip hop horey för det!

Rakad, duschad, tandborstad, påklädd och på väg ut genom dörren för att säkerligen fruktlöst leta efter ett ställe att frukostfika med en vän på. Låt påsken börja!

När jag precis hade skickat hem min sista medarbetare vid kvart i fem och gjorde mig redo för att packa ihop kom en av TT:s deskreportrar fram till mig. Vi har fått ett tips, Maria Gripe ska ha dött – vet du möjligen vem som var hennes förläggare så att vi kan få det bekräftat?

Det var den tidiga hemgången det, var min första tanke.

Knappt 40 minuter senare hade vi lyckats nå redaktionschefen på Bonnier Carlsen som kunde bekräfta att jo, det var sant. TT-flashen gick ögonblickligen ut och väckte nyhets-Sverige ur sin begynnande påskslummer. Jag hade under tiden som passerat haft ett försprång och kunde således leverera en första runa på 2000 tecken redan ett par minuter senare. Därefter var det kommentarsdags, jag ringde en litteraturprofessor vid Stockholms universitet samt en expert på Maria Gripe och fick veta varför hon var betydelsefull. Jag visste ju redan att ”Tordyveln flyger i skymningen” och ”Agnes Cecilia” skrämde skiten ur mig när de gick som radioföljetonger på 80-talet, men det räckte liksom inte. Som tur var hade de bra saker att säga och den uppdaterade versionen kunde gå ut strax före klockan sju.

Det är självklart aldrig roligt när människor dör. Men det är ändå när det sker såna här saker som det är som mest spännande att jobba. Och just nu, strax före klockan halv åtta på skärtorsdagskvällen, är det ändå min text som toppar nästan samtliga svenska tidningssajter inklusive såväl DN som SvD (även om en del, som DN, fortfarande har den första versionen), vilket jag inte kan låta bli att känna mig lite stolt över. En del lär säkert byta ut mot egenskrivet material senare i kväll, det ligger journalistisk prestige i sånt, men just nu är det jag och ingen annan, så det så.

——

Så inser jag att Systembolaget obönhörligen har hunnit stänga. Det blir en torrlagd påsk. Oh well, det betyder ju i alla fall mer tid åt stringhylleprojektet.

Jag har förstått att det är väldigt inne att använda Ratsit för att kolla upp vad folk tjänar. Även jag har ju sett att så fort man i mediebruset hävdar något som har med ekonomi att göra så utbrister någon ha, jag vet minsann att du tjänar XXX spänn i månaden, så kom inte här och snacka skit! ungefär. Och enligt Märta Myrstener i gårdagens DN På stan (jepp, de nöjde sig inte med att låta helgen starta på torsdagen den här veckan, de tjongade ut den redan i onsdags så att man garanterat hunnit slänga den till fredagen) så är det här något som alla gör, att googla folk är helt ute.

Och eftersom jag gärna följer strömmen och är en av alla så ratsitade jag mig själv, vore ju för jävligt om de har fel info ifall någon kollar upp mig. Men jag kan sova tryggt, Ratsit är välinformerade och har tydligen kikat på min senaste slutskattsedel. Men det var ju inte det som var det roligaste. Den tuffaste var det som stod överst, att det var en onsdag för 11 747 dagar sedan som jag föddes. Det visste jag inte.

Så är skärtorsdagen här och gårdagens klädval blev visst lite för mycket för vissa. Jag hade ju till dymmelonsdagens ära klätt mig i röd skjorta och silverslips, något jag också berättade för flera personer på jobbet och vilket mottogs med skratt och förståelse tills någon teologiskt bevandrad person kläckte ur sig så du firar att Jesus blev förrådd av Judas i dag? vilket la ett sorts lock över stämningen. Så i dag har jag valt t-shirt och jeans och inte rakat mig för att visa att jag förstår det allvarliga i den kristna situationen.

Så smsar min kollega Henrik och säger att han måste vabba i dag, kan jag möjligen komma in tidigare? Detta innebär frukostmeny #3 på McDonalds samt att jag bossar helt självsvådligt på kultur/nöjesdesken i dag, eftersom vår chef är påskledig. I’m king of the nöjesworld.

Gotta go.

Det är fasiken ingen barnlek att få ner en intervjuutskrift på 10 000 tecken till en begriplig artikel på 4 000 ibland. Men nu hoppas jag att jag lyckats i alla fall. Resultatet går ut i morgon. Nu är det fasiken hög tid att gå hem.

Så är dymmelonsdagen här och som vi har väntat. Jag firar med skjorta och slips i dag.

Min påsk är löjligt obokad, många av mina vänner ska åka bort eller jobba hela påsken och jag älskar mitt vita schema, det har varit alldeles för mycket på sistone. Det enda jag vet att jag tänker göra är att sätta upp en stringhylla i min sovalkov, det ligger böcker och skräpar i drivor ovanpå de sprängfyllda bokylleraderna och jag vrider mig av oro för dem om nätterna. Bättre att ha dem nära inpå, frågan är hur jag ska lösa det bara, jag är ju lätt fascistoid och har alla böcker sorterade i alfabetisk ordning, skönlitterärt för sig och faktaböcker för sig. Hur göra nu? Ska de fyra-fem sista bokstäverna i alfabetet hamna i stringhyllan vilket innebär att jag förpassar min egen roman till sängkammaren, eller ska jag införa en ny ordning? Ska jag börja särskilja inbundet från pocket? Ska jag strunta i bokstavsordningen? Nej, jag tror inte jag kan sova om nätterna alls då. Friska tankar på bra bokhylledisciplin mottages tacksamt.

Jag börjar nog med att sätta upp hyllan, så får vi se sedan.

Sedan finns det så klart en miljard saker jag borde göra, men jag försöker att inte tänka på det. Jo, jag tänker skriva också, tänk om påsken kunde generera tio romansidor, det vore fantastiskt. En rimligare målsättning är dock kanske fem.

——

Så hör jag på ”P1 Morgon” att ett normalsvenskt hem har trettio krukväxter. Och jag som tycker att jag är jätteduktig som har elva. Jag ser ser hur den gröna färgen sakta bleknar bort på mina fingrar.

Ser att Det ljuva livet-Goesta tipsar om att Jonas Thente på DN börjat blogga. Det är lika bra att jag lägger in ett tips jag också, för det senaste dygnet har flera stycken googlat jonas thente +blogg och istället hamnat hos mig, vilket väl knappast var meningen. Så, schas med er över till Thente nu ifall ni vill det. För den delen är det inte bara Thente som bloggar, det är en hel kvartett som DN släpat ut på nätet.

Förra veckan svepte en nattduksbordsfotograferingsstorm över litteraturbloggvärlden, eller ja, åtminstone en form av vindpust. Jag ska väl inte vara sämre jag, men som den primitivist jag är tog jag helt enkelt och plåtade mitt nattduksbord i går kväll istället för att snyggt rada upp titlarna som Petra och Jessica gjorde (så blev heller inte min bild särskilt … well, tekniskt vacker, men jag orkar inte fixa till det nu). De två understa har legat där smått bisarrt länge och jag vet inte riktigt varför jag inte förpassat dem till bokhyllorna, eller jo för den delen, när det gäller Göran Rosenbergs USA-bok ligger den där den gör eftersom jag i över två års tid aldrig kommit mig för att läsa sista kapitlet. Jag lovar dock att det ska ske innan George W Bush avslutar sin andra presidentperiod.

——

För den delen – nattduksbord eller nattygsbord? Jag har alltid tyckt att det senare låter särdeles fjompigt. Och Googlefight håller med mig.