Torsdag klockan 09.13 till 10.05

Läser på om Carl-Henning Wijkmark – ska intervjua honom i början av nästa vecka, fixar med fackgrejer, funderar på de där sabla önskelistorna, roddar med schlagerförberedelser (det är ju bara två månader kvar), laddar ipoden, bistår min kära kollega Erika i hennes Doris Lessing-arbete, skriver ett sms, efterlyser en Wijkmarkbok, hänger vid kaffeautomaten, ojar mig lite över badmintonträningsvärk, ställer tre kaffekoppar i diskmaskinen, får Learn all about penis enlargement!-mejl, undrar om jag borde gå på presentationen av stumfilmsklassiker på Filmhuset på måndag kväll, funderar över spamskydd i mejlen, får positivt besked på Wijkmarkefterlysningen, funderar på om nya ”Arkiv X”-filmen kommer att bli bra, får dubbla positiva besked på Wijkmarkefterlysningen, klickar mig igenom rss-läsaren och skriver i bloggen.

——

På tal om spam: I skräpmejl skrivs ju ord som Viagra och Cialis på de mest mystiska sätt för att undvika att städas bort av skräppostfilter innan de ens nått fram. Undrar om inte det här, som jag precis fick, tar priset: Buy viaaaaaaaagrrrrrraaaaaaa and start your new happier life in year 2008!

Alla vägar bär till Arn

I somras, när SVT hoppade av och TV4 hoppade på, döpte jag kalabaliken kring ”Arn – Tempelriddaren” till Arngate. Nu är det snart upp till bevis, på juldagen är det premiär för landets dyraste filmsatsning någonsin och inget lämnas åt slumpen – alla ska se ”Arn”.

I dag kom inbjudan till pressvisningen, som äger rum den 18 december. Med fanns en lista på de platser där filmen går upp:

Alingsås, Arvidsjaur, Arvika, Avesta, Bengtsfors, Bestorp, Boden, Bollnäs, Borlänge, Borås, Boxholm, Bromölla, Bräcke, Båstad, Edsbyn, Emmaboda, Enköping, Eskilstuna, Falkenberg, Falköping, Falun, Filipstad, Gislaved, Grebbestad, Grundsund, Grästorp, Gullspång, Gusum, Gävle, Göteborg (Bergakungen, Biopalatset, Palladium), Götene, Hagfors, Halmstad, Heby, Helsingborg, Hjo, Hudiksvall, Hultsfred, Härnösand, Hässleholm, Höganäs, Höllviken, Idre, Jönköping, Kalix, Kallhäll, Kalmar, Karlsborg, Karlshamn, Karlskoga, Karlskrona, Karlstad, Katrineholm, Kinna, Kiruna, Konga, Kramfors, Kristianstad, Kristinehamn, Kumla, Kungsbacka, Kungsör, Kungälv, Köping, Laholm, Lammhult, Landskrona, Leksand, Lidköping, Linköping, Ljungby, Ljusdal, Ludvika, Luleå, Lund, Lycksele, Lysekil, Långsele, Lövånger, Malmö, Mariestad, Markaryd, Mjölby, Mora, Motala, Mörrum, Norrhult, Norrköping, Norrtälje, Norsjö, Nossebro, Nybro, Nyköping, Nynäshamn, Nässjö, Olofström, Osby, Oskarshamn, Oskarström, Piteå, Ronneby, Rättvik, Sala, Sandviken, Sigtuna, Skara, Skelleftehamn, Skellefteå, Skoghall, Skänninge, Skärhamn, Skövde, Smedjebacken, Smålandsstenar, Sollefteå, Stenungsund, Stockholm (Rigoletto, Sergel, Park Heron City, FS Söder, Råsunda, Kista, Täby, Sickla, Grand Lidingö, Sollentuna Bio, Spånga Folkan, Bollmora, Brandbergen, Jakobsberg, Märsta), Storfors, Strängnäs, Strömstad, Sundsvall, Sundsvall, Sälen, Söderhamn, Södertälje, Tidaholm, Tierp, Tomelilla, Torsby, Torslanda, Tranemo, Tranås, Trelleborg, Trollhätta, Töreboda, Uddevalla, Ulricehamn, Umeå, Upplands Väsby, Uppsala, Vara, Varberg, Vetlanda, Vilhelmina, Vimmerby, Vindeln, Virsbo, Visby, Vällingby, Vänersborg, Värnamo, Västervik, Västerås, Växjö, Ystad, Åmål, Ånge, Åre, Åseda, Älvsbyn, Ängelholm, Örebro, Öregrund, Örnsköldsvik, Östersund, Östervåla, Östhammar, Östra Husby.

Alltså allvarligt – finns det ens så här många orter i Sverige?

——

Uppdatering torsdag: Resumé skriver i dag om marknadsföringskampanjen av ”Arn”, som även den ska sätta rekord, bland annat ska tydligen 500 procent (!) av den tänkta målgruppen nås, om jag förstår det hela rätt. Dessutom går det att se trailern, som ska börja snurras i TV4 med start i morgon, på sajten. Den är ungefär lika lång som listan med premiärorter här ovan och inte direkt det mest upphetsande jag sett.

Varför har vi julgran? (2)

Men vad fasiken, gå till Wikipedia istället om ni vill veta varför vi har julgran! Jag är inte jultomtens lilla nisse, jag är en tuff författar-/journalistkille och har inte ett endaste dugg med den 24 december att göra, jag har inte ens julpyntat i lägenheten!

Men när jag ändå är inne på den kommersiella högtidens epicentrum: Mamma, pappa & systrar – jag har varit lite busy på sistone, men jag lovar att önskelistan kommer före helgen.

August och den ständige linslusen

Ja herre min Jesus, sällan har väl en siare av Augustpriset presenterat sig än undertecknad när jag i går tippade tre vinnare som därefter föll ifrån en efter en. Att Sven Nordqvist skulle vinna var visserligen inte särskilt oväntat, och fackboksklassen går aldrig att förutse så Bengt Jangfeldt var heller ingen skräll, men suset som gick igenom Berwaldhallen när Carl-Henning Wijkmarks namn lästes upp, samt det unisona poff som hördes från presshörnan när ett tiotal journalisters förberedda Åsa Linderborg-texter gick upp i rök – det borde man ha spelat in på band. Ja det gjorde jag visserligen också, men jag vet i ärlighetens namn inte hur man lägger upp ljud här.

berwald.jpg

Hur som helst, allt löste sig – jag vispade ihop en text med pratminus från samtliga vinnare så snabbt det gick, hann med att synas i segerintervjun på Nyheterna i TV4 i över två minuter – inom loppet av tre minuter droppade fyra sms från bekanta jag inte pratat med på år och dar in och meddelade detta – och drog därefter till Atlas kalas i Skybaren i toppen av Skrapan och drack några glas champagne. En helt okej arbetskväll.

Och just ja, när jag ändå på sedvanlig manér håller på och framhäver mig själv, ser ni med vilken grace och fast hand jag håller TT-micken på bilden som pryder DN:s förstasida? Föredömlig hållning.

micken.jpg

——

Nu ska jag snart, hör och häpna, åka till Linköping.

Uppdatering: På tal om August, Svensk Bokhandel har en intressant liten text om hur mycket en Augustpristagare egentligen säljer. Rätt jädra mycket, kan man väl sammanfatta det med.

Den viktigaste Augustfrågan

Har spenderat förmiddagen med att textredigera i dag, börjar jobba först klockan ett eftersom jag ska till Berwaldhallen och jobba med Augustgalan i kväll. Åsa Linderborg är favorit, och om dessutom Kerstin Ekman och Åsa Anderberg-Strollo vinner de andra klasserna är jag en very happy camper, för den texten har jag redan klar i huvudet och det gör arbetet i kväll mycket enklare. Dessutom har vi publicerat intervjuer med samtliga de tre författarna under året (däremot inte med Torgny Lindgren till exempel) vilket ju ser fint ut i ett vi har minsann koll-perspektiv.

SvD:s inför-artikel i dag är för den delen tematiskt exakt likadan den jag skrev i fredags. Men å andra sidan känns det som en mycket mer aktuell och fräsch vinkel än DN:s August är ett brett pris och varför är det så-artikel, som man redan sett tio gånger förut.

Återstår så den viktigaste frågan jag funderat på sedan i går: Vilken färg ska jag ha på galaslipsen?

Kalsongerna och jag

Bokhororna fortsätter sin väg mot världsherravälde och har gett sajten en rejäl makeover. Det ser finfint ut men jag är ändå lite fundersam. Jag fick nämligen höra i helgen att man skulle kunna beställa bokhorekalsonger i deras nya webbshop, vilket kändes som ett givet köp.

Men det enda jag hittar är ett par hotpants vid namn Ofelia. Vafalls?!

Själv är bäste adventsdräng

För några veckor sedan var jag på workshop på Riksidrottmuseet. Uppgiften var att tillverka pyssel av sportartiklar. Jag tog julens kommande budskap till mig och skapade en adventsstake av innebandybollar. I går kväll, när jag hade Peter på middag, tog jag chansen att inviga min första egenskapade kreation sedan högstadiet. Jaja, en kväll för tidigt, men ändå. Efter jul säljer jag den på Ebay. Räkna med 400-500 kronor i utropspris.
myspys.jpg

Senare på kvällen invigde jag Peter i ”Guitar hero”. Trots att han lovat sig själv att inte tycka om det rockade han efter bara några minuter loss så det stod härliga till ”I wanna be sedated” och ”Ziggy Stardust” och uppvisade färdigheter jag endast kunde drömma om i min begynnelse. Jag lovade honom att inte publicera bilderna jag tog, men skicka ett meddelande så mejlar jag över hela klabbet.

——

EM-lottningen är klar. DN synkar rubrik och underliggande text som hade de aldrig gjort annat.

emlottning.png

När vi två blir en, som Per Gessle sa

Spenderade seneftermiddagen i går med att slå ihop folk. Göra två till en. Smälta dem samman till samma form för att göra historien enklare. Jag vet inte om det är rätt väg att gå men jag gjorde samma sak i den förra boken, karaktären Rebecka var i ur-Dannyboy tre olika tjejer och åtminstone så här i efterhand känns det draget lyckat, så varför inte upprepa handlingen? Så nu buntar jag ihop, putsar, gör Katja och Magdalena till en och samma så att läsaren förhoppningsvis ser trädet och inte skogen för att misshandla en klyscha. Frågan är dock vilket av namnen jag ska behålla när karvandet och skarvandet och larvandet är över. När jag står där med en fantastisk historia som egentligen handlar om något annat. När det syns vad som är viktigt. När resultatet av resan är målet och inte resan i sig.

Oh well, det ger sig nog.

Mycket väsen för ingenting

Jag började skriva ett rätt långt inlägg om morgonbestyr. Om tidningskaos. Om sortering av olika delar, i vilken ordning de ska läsas för bästa resultat, vilka jag undviker, hur jag går till väga, hur jag försöker komma ihåg att lägga kulturdelarna i Peterhögen under min röda bänk, hur det till sist alltid blir en villervalla med motordelar, annonsbilagor för tillväxtregioner och bioteknikparker jag aldrig hört talas om och hur det till sist brukar avslutas med att jag läser Svenskans A-del när jag äter frukost. Ja om jag inte ska iväg och äta brunch som i dag då, de morgnarna lägger jag oftast den delen i väskan för att läsa efter maten men så förblir den oftast liggande oläst där till nästa dag.

Men så blev det så ofantligt tråkigt och meningslöst och jag raderade allt. Och skrev det här intressanta inlägget istället.

Nordman, slipsen och jag (2)

Hm.

Håkan Hemlin och jag har ju samma gästrikeursprung. Jag har ju till och med intervjuat honom så sent som förra året i samband med att Nordman släppte en ny skiva. Och han framstod faktiskt som rätt sympatisk i sitt nya nyktra jag. Det är nästan så att jag känner att man borde gå ner och kika på spektaklet på Centralens tak senare i dag. Nästan.

——

Och jo, jag var väldigt stilig i min slips i går kväll. Tills en bekant pekade på mig och sa åhå, samma slips som förra året?

Aldrig får man vara glad.

Nordman, slipsen och jag

Alltså, den här nyheten om att Nordman, stående på Centralstationens tak, i morgon ska inviga årets julspel på byggnadens fasad tillsammans med en manskör på 600 personer till tonerna av ett maxat ackompanjemang av Vangelis är ju bara så konstig att jag måste länka till den. Stockholmsnatt skrev först.

——

Nu ska jag gå på Forums höstfest. Slips på, som Barney skulle ha sagt om vore han svensk.

Apokalyps nu. Ungefär.

Dagens skratt: I Åsiktsmaskinen i På stan utmålas Tranan som det nya Gomorra efter allt ståhej om den nya underjordsgallerian. Jag har inte varit där på några veckor och kan således inte uttala mig om sanningshalten i påståendet. Men har det stått i tidningen torde det ju stämma.

asiktsmaskinen.jpg

Bonusinfo: För några veckor sedan, efter att ha varit och sett den rätt mediokra ”Lejon och lamm”, satt jag och Josefine på Rydbergs och åt middag. Jag berättade om en kompis som rörts till tårar efter att hon upptäckt att så många i kvarteren kring Odenplan flaggade rött till stöd för det burmesiska folket, och hur besviken hon blivit när hon fått veta hur det låg till. Vår servitör, som tidigare varit väldigt jovialisk och nu serverade oss varmrätterna, frös till i steget. Men … du skämtar? Är det inte för Burma? Vad … alltså flaggar de … vadå?

Han kom inte riktigt till sig efter det.