När vi två blir en, som Per Gessle sa

Spenderade seneftermiddagen i går med att slå ihop folk. Göra två till en. Smälta dem samman till samma form för att göra historien enklare. Jag vet inte om det är rätt väg att gå men jag gjorde samma sak i den förra boken, karaktären Rebecka var i ur-Dannyboy tre olika tjejer och åtminstone så här i efterhand känns det draget lyckat, så varför inte upprepa handlingen? Så nu buntar jag ihop, putsar, gör Katja och Magdalena till en och samma så att läsaren förhoppningsvis ser trädet och inte skogen för att misshandla en klyscha. Frågan är dock vilket av namnen jag ska behålla när karvandet och skarvandet och larvandet är över. När jag står där med en fantastisk historia som egentligen handlar om något annat. När det syns vad som är viktigt. När resultatet av resan är målet och inte resan i sig.

Oh well, det ger sig nog.