Daniel Åberg

Som ni säkert märkte lyckades min sajt ligga nere från klockan två på eftermiddagen till elva på kvällen i går. Jag var på vippen att ringa in ett bombhot till webbhotellet i Solna när jag kom fram till Kiruna och såg att det fortfarande inte var ordnat, men så såg jag att Aftonbladet tyckte att Binerohaveriet inte bara var värt en artikel, utan till och med lät det toppa hela sajten under ett par timmar i går kväll, och jag kunde inte mer än att skratta rått åt eländet.

Ett driftstopp till och jag flyttar. Jag lovar och svär.

——

Sitter i en väldigt kall foajé på Scandic Ferrum och väntar på Carola & Co. Promenaden genom staden för att ta sig hit var rätt fin, även om det var rätt molnigt och snö i luften och jag inte såg så långt. Men jag skymtar det gigantiska gruvhålet långt därborta genom fönstret. Tror jag i alla fall.

Det grämde mig när jag tidigare i vintras upptäckte att jag inte skulle kunna gå på ett enda av de datum av Henrik Schyfferts ”The 90’s”-föreställning som utannonserats. Det var schlager, USA-resor och eventuellt Belgrad-resor (som ju också är schlager) i vägen.

Men så i dag kom nya datum! Och eftersom jag heller inte besökt det nya konserthuset i Uppsala ännu trots att jag tänkt göra det hur länge som helst – min gamla Kalmar nations-kompis Patrik är musikansvarig där på något sätt dessutom – så slog jag två flugor i en smäll. Två biljetter har därför bokats till Schyffert i Uppsala den … åttonde december. Inte direkt i morgon men vad fasiken.

Biljetterna ska hämtas ut senast på lördag. Jag antar att det får ske i Kiruna. Hoppas de har ATG däruppe.

Jaha, då var det resedags igen. Det känns som att det bara var nyss som jag vattnade blommorna, drog igen resväskan, klädde på mig och tog soppåsen med mig på vägen ut. Men i dag är det dags igen och resan går åt motsatt håll från förra veckan – Kiruna är målet, och jag måste erkänna att jag ser fram emot det rätt mycket, jag har aldrig varit så långt norrut, spenderade några galna dagar i Piteå på en Gräv-kongress för … ja sju år sedan är det väl, men utöver det är mina erfarenheter av de övre delarna av Norrland ringa.

Jag förväntar mig att Kiruna kommer att vara lite som Åland. Nästan som Sverige, men ändå inte.

Sommaren 1998 tågluffade jag med min dåvarande flickvän genom Europa. Sista anhalten var London, där vi spenderade omkring fyra dagar, en isande kall juli där jag minns det som att man behövde handskar när man gick utanför dörren.

En dag gick vi på Tate Modern. Av någon anledning ställde jag mig väldigt nära en Andy Warhol-tavla, och blev så exalterad över något – kanske konservburkskonstruktionen eller färgsättningen på Marilyn Monroe, jag minns ärligt talat inte vilken tavla det var – att jag plötsligt spottade rätt ordentligt rakt på duken. Kanske det punkigaste jag någonsin gjort.

Tio år har gått, och i dag ska jag återse Warhols verk på Moderna museet. Jag hoppas de är inplastade.

Förra veckan skämtade jag i en kommentar om nu flaggar vi rött-sjukan och alla dess avarter som sprider sig över Stockholm med Odenplan som nav. Jag skrev att det hittills flaggats i tre olika färger, men i nya numret av Vi i Vasastan ser jag att det nu är fem, förra helgen var det gult för en saluhall i Vasastan och nu är det blått för ett badhus här i krokarna. Kanske bäst att hänga ut det där svarta skynket trots allt innan någon annan hinner tinga den.

——

Hualigen, kroppen är så seg så seg, jag skulle behöva en fyrfaldig Beroccados men vitaminröret ekar tomt likt allt annat här i köket. Ska jag behöva inleda dagen med ett Vivobesök, nej förlåt Vibesök?

Grundtanken är annars att dagen ska ägnas åt manusredigering. Med Peters finfina kommentarer som grund ska här slipas stor litteratur.

Ah, hemma kära hemma. Det ska bli otroligt skönt att vara schlagerledig i hela … well, knappa tre dygn, för på onsdag drar vi ju vidare till Kiruna.

Men tills dess – inte en tonartshöjning så långt ögat når i detta forum.

Tidigare morgnar har klockspelen här i Karlskrona väckt mig med sitt klang och klång. Nu har jag legat vaken i två timmar och vridit, bänt och spänt mig i bävan för att de ska dra igång.

Väl investerad ledig tid.