Jo. Vi kom fram.

Kiruna alltså. Det är mycket snö här, såna där mängder man tänker sig att det var när man var liten, eller i Gävle 1998. Fast jag var väl rätt liten då antar jag.

renskav.jpgJag har inte hunnit se så mycket mer än snön, vi landade först efter åtta i går kväll och de stora snövallarna längs Lombololeden ledde oss in mot stan när vi brummade i hyrbilen. Jag och Therese bor på ett lägenhetshotell kallat Gullriset, vi pulsade upp till en kvällsöppen Konsumbutik och köpte förnödenheter när vi inkvarterat oss. Nästan alla varorna hade såväl svenska som finska namn tryckta på sig, mjölken är felfärgad – jag trodde att fetmjölk var synonymt med rödmjölk över hela landet men tji fick jag – här är standardmjölken grön, mellanmjölken röd och lättmjölken gul. Therese försökte plåta en gigantisk snödriva, men det blev inget vidare i mörkret. Med renskaven gick det bättre.

Nu ska jag ta mig an frukosten här, det är ju självhushåll och jag förväntas således koka mitt kaffe själv, rena 1800-talet. Sedan ska jag gå upp till artisthotellet Ferrum och intervjua Carola och Andreas Johnson.

Det ska böjas i tid

Det grämde mig när jag tidigare i vintras upptäckte att jag inte skulle kunna gå på ett enda av de datum av Henrik Schyfferts ”The 90’s”-föreställning som utannonserats. Det var schlager, USA-resor och eventuellt Belgrad-resor (som ju också är schlager) i vägen.

Men så i dag kom nya datum! Och eftersom jag heller inte besökt det nya konserthuset i Uppsala ännu trots att jag tänkt göra det hur länge som helst – min gamla Kalmar nations-kompis Patrik är musikansvarig där på något sätt dessutom – så slog jag två flugor i en smäll. Två biljetter har därför bokats till Schyffert i Uppsala den … åttonde december. Inte direkt i morgon men vad fasiken.

Biljetterna ska hämtas ut senast på lördag. Jag antar att det får ske i Kiruna. Hoppas de har ATG däruppe.

Nästan som Sverige

Jaha, då var det resedags igen. Det känns som att det bara var nyss som jag vattnade blommorna, drog igen resväskan, klädde på mig och tog soppåsen med mig på vägen ut. Men i dag är det dags igen och resan går åt motsatt håll från förra veckan – Kiruna är målet, och jag måste erkänna att jag ser fram emot det rätt mycket, jag har aldrig varit så långt norrut, spenderade några galna dagar i Piteå på en Gräv-kongress för … ja sju år sedan är det väl, men utöver det är mina erfarenheter av de övre delarna av Norrland ringa.

Jag förväntar mig att Kiruna kommer att vara lite som Åland. Nästan som Sverige, men ändå inte.

Andy Warhol, loskan och jag

Sommaren 1998 tågluffade jag med min dåvarande flickvän genom Europa. Sista anhalten var London, där vi spenderade omkring fyra dagar, en isande kall juli där jag minns det som att man behövde handskar när man gick utanför dörren.

En dag gick vi på Tate Modern. Av någon anledning ställde jag mig väldigt nära en Andy Warhol-tavla, och blev så exalterad över något – kanske konservburkskonstruktionen eller färgsättningen på Marilyn Monroe, jag minns ärligt talat inte vilken tavla det var – att jag plötsligt spottade rätt ordentligt rakt på duken. Kanske det punkigaste jag någonsin gjort.

Tio år har gått, och i dag ska jag återse Warhols verk på Moderna museet. Jag hoppas de är inplastade.

Varje dag är en flaggdag

Förra veckan skämtade jag i en kommentar om nu flaggar vi rött-sjukan och alla dess avarter som sprider sig över Stockholm med Odenplan som nav. Jag skrev att det hittills flaggats i tre olika färger, men i nya numret av Vi i Vasastan ser jag att det nu är fem, förra helgen var det gult för en saluhall i Vasastan och nu är det blått för ett badhus här i krokarna. Kanske bäst att hänga ut det där svarta skynket trots allt innan någon annan hinner tinga den.

——

Hualigen, kroppen är så seg så seg, jag skulle behöva en fyrfaldig Beroccados men vitaminröret ekar tomt likt allt annat här i köket. Ska jag behöva inleda dagen med ett Vivobesök, nej förlåt Vibesök?

Grundtanken är annars att dagen ska ägnas åt manusredigering. Med Peters finfina kommentarer som grund ska här slipas stor litteratur.

Calaisa, pressmännen och jag

En Karlskronabild att minnas:

Hur tre fjärdedelar av Calaisa strax före klockan fem sitter i en soffa utanför Melodifestivalens nyss avslutade efterfest. Hur väl valda delar av den manliga presskåren, mig själv inkluderad, sitter på golvet framför dem i en formation mest lik en halvmåne. Hur någon i bandet säger nä nu är det dags att gå och lägga sig och hur de andra följer hennes exempel och reser sig och går. Hur foajén därefter töms på människor efter max två minuter.

——

Och nu: Pinnalerna är packade, tänderna borstade och kroppen nyduschad. Let the sextimmarstågfärd mot Stockholm begin.

Hey ho let’s go!

herewego.jpg

Efter en dag som kanske bäst kan beskrivas som … tja, låt oss säga långsam, är vi nu taggade och redo i pressrummet. Sidekicksen DN-Mattias och SVT-Karolina sitter tryggt vid våra sidor. De avböjde dock medverkan på det officiella TT-fotot.

För sju timmar sedan laddade jag upp med en ”Fest pizza” vars väsentligaste ingredienser var bearnaisesås och sparris. Jag är fortfarande mätt.

Och nej, vi har inte tagit kokain eller kalsongstrippat i dag heller.

Clever boy, den där Daniel

Tidigare morgnar har klockspelen här i Karlskrona väckt mig med sitt klang och klång. Nu har jag legat vaken i två timmar och vridit, bänt och spänt mig i bävan för att de ska dra igång.

Väl investerad ledig tid.

Vad döljer du för mig?

broschyr.jpgJag undrade hur länge det skulle dröja. I Västerås var klockspelen som ljöd över staden anpassade till Melodifestivalen, det var schlager som ringde dagarna i ända då festivalen belägrade staden. I Karlskrona bor jag ju granne med klockorna på Rådhustorget varifrån klockspelen ljuder över nejden, men bara psalmer och konstigheter har hörts.

Fram tills nu vill säga. Klockan 10.56 bjöd Karlskronas klockspel på ”Främling”. Ordningen är återställd i schlagerland.

——

På tal om Karlskrona. I den 124-sidiga turistbroschyren om staden jag fick vid incheckningen saknas något så grundläggande som en karta över Karlskrona. Vad är det de försöker dölja?