Daniel Åberg

Kroppen sa stopp i dag. Det ligger en påse fylld av förkylning och kvider i Vasastan. En rasselhög byggd av Esberitox, Nasoferm och Noskapin.

Vojne vojne och jag som ska hem till Gästrikland på bröllop i helgen.

Del två i min saker jag funderar på i Sommarstockholm-serie:

Alltså, är inte de engelskspråkiga sommarutropen i tunnelbanan lite tydlighetsöverdrivna till löjets gräns? Vid en vanlig färd i underjorden låter de automatiska utropen sedan någon vecka tillbaka Nästa Rådmansgatan (kort tystnad) Next stop Rådmansgatan och så vidare och så vidare när man susar vidare mot nya stationer.

Missförstå mig rätt. Även jag tycker att man bör ta väl hand om turister. Men jag kan inte föreställa mig att man gör så här någon annanstans. Det känns bara som att vi uppvisar vår … ja, ängsliga strävan inför att vara alla till lags på ett onödigt tydligt sätt. Som att vi tror att en amerikansk turist som hamnat i tunnelbanesystemet förnärmat skulle utbrista nej vet du vad, aldrig att jag sätter min fot där nere igen, de annonserade ju bara ut stationsnamnen på svenska!

Ja, fast amerikanen säger det på engelska då.

På tal om inget annat så gör jag i dag ett gästspel hos Bisonburgers och minns mina köttsliga lustar i Belgrad.

Alltså vad är det med den här staden?

Brunch? Nej, det är ju sommar. Vi öppnar igen i september sa kvinnan på Mosebacke och log lätt överseende mot oss. Försök med Clarion, de kanske kan tänkas ha öppet.

Men nej, även Clarions brunch var stängd, mannen i receptionen ruskade på huvudet åt vår stolliga fråga. Det är sommar.

Det här är inte ett isolerat brunchproblem. Restauranger slår igen på löpande band i Stockholm på somrarna. Jag förstår ärligt talat inte. Förväntas inte människor vilja leva under den här tiden? Är det inte på sommaren staden invaderas av turister? Borde inte de vilja äta? Utanför Gamla stan? Åtminstone någon gång ibland? Och stadens invånare? Varför skulle de inte vilja äta frekventera de ställen de besöker resten av året? Det är ju ändå inte som att staden i övrigt klappar ihop under somrarna. Men restaurangerna – pang bom tjong shut down, close the drapes, turn the sign för nu är det minsann sommartider hej hej då.

Upplys mig om jag missat något fundamentalt för jag förstår ärligt talat inte riktigt.

Det är som förgjort. Den senaste tiden har min hjärna varit som bloggsirap. Jag hittar inte de där sakerna, ämnena, detaljerna att skriva om. Det står stilla, formuleringarna infinner sig inte, lusten att skriva finns fortfarande där, men förmågan, vart har den tagit vägen? Jag förstår inte.

I natt när jag släckt lampan och väntade på sömnen fick jag ett infall. En bloggidé uppdagades, och eftersom jag ännu inte somnat tänkte jag att det klassiska nej men det här behöver jag inte skriva upp för jag kommer ihåg till i morgon bitti-debaclet som infaller när man vaknar mitt i natten med konstiga tankar innanför ögonlocket inte skulle infinna sig, jag hade ju inte somnat ännu. Nu ligger jag här med tomt sinne, idélös. För andra morgonen i rad. Frak frak frak.

Några korta morgonnoteringar dock:

• Jag kände mig som en lantis när jag såg att min SvD av i dag inte hade fått med resultatet från Ryssland-Holland. Jag pustade ut när jag såg att de tydligen haft problem på tryckeriet.

• Det är lite otäckt att det idoga pc-användandet på jobbet får mig att börja famla efter ctrl-knappen när jag ska göra kortkommandon. Jag vill dö en smula varje gång det sker.

• Jag ska bruncha på Mosebacke nu. Bara så ni vet.

Det är helt otroligt. Min midsommarskalle står helt still. Jag kan inte komma på något vettigt att säga.

Jag promenerade lite halvfull genom staden i går. Solen sken och jag tänkte att man tänker rätt bra i det där tillståndet. Jag fick en idé, tänkte tjoho det är en jättebra tanke, men innan jag var hemma var den borta. Frak också.

Det slog mig just att världens bästa ”Battlestar Galactica” rätt väl sammanfattar veckans FRA-debacle i sitt sätt att använda ordet fuck. Frak ersätter där fuck som kraftuttryck för att undvika eventuella problem med tv-sedlighetspolisen FCC.

——
För övrigt är det rätt charmigt att engelskspråkiga Wikipedia i sin förklaring av ordet knyter an till Ikeaspegeln Fräck samt förklarar likheten med det svenska ordet för tailcoat, det vill säga frack.

Så frakka nu lugnt där ute i midsommargrönskan.

Fotbollsmatchen. FRA-lagen. Och som grädde på moset fick jag mobilräkningen för maj månad, där mina två veckor i Serbien var inkluderade. 6513 kronor.

Som hittat.

Ursäkta att jag FRA-tjatar, men jag gör ju som tur är vad jag vill med det här utrymmet.

Efter att ha gnällt på SvD tidigare i dag vill jag bara säga att jag tycker att det är oerhört fint att de nu låter Oscar Swartz debattinlägg, som borde vara obligatorisk läsning för alla, toppa hela sajten. Det här är faktiskt viktigare än Zlatans knä.

Eh, alltså, är inte det här ett ytterst mystiskt sätt av Svenska Dagbladet att bildsätta sin toppartikel?

Kopplingen vid en snabb blick är ju solklar, här står Leif Pagrotsky och hyllar den nya uppgörelsen. Att han i verkligheten står och gör V-tecken åt ett papper där det står Stoppa FRA-lagen är en annan historia.

——

Uppdatering: Tio minuter senare är bilden utbytt. Och så säger de att bloggosfären inte har något inflytande.