Jag doppar en tå i ljudboksvärlden

Hade möjligheten att läsa in ett kapitel av ”Dannyboy & kärleken” i min hemmavrå i går kväll. Hade planerat att ta ett stycke från nya boken också, men kände när att jag satt igång att texten inte var färdigknådad ännu, och avbröt. Kapitel fyra i ”Dannyboy” fick räcka.

Hur som helst.

Inspelningsutrustningen kändes åtminstone för en novis som professionell, men kostade ändå inte mer än 2 500 kronor exklusive datorn. Som programvara användes Garageband, som ju medföljer utan extra kostnad med varje ny mac.

Det var, förutom en förvånansvärt billig upplevelse, väldigt roligt.

Lätt att jag kommer att göra mer av den här varan.

DJtv #30 – Typ demokrati

I fredags meddelade e-boksdistributören Elib att de ska börja sälja böcker i epub-formatet. En ny teknisk krånglighet att snabbt glömma? Nej, kanske inte faktiskt, epub har kallats den digitala bokens motsvarighet till mp3-formatet, vilket onekligen är stora skor att fylla. Men vad betyder epub för oss konsumenter? Vi bjuder på ett försök till svar samtidigt som DJtv firar thirtysomething. Dessutom bjuds på ett Daniel freakar ur när bokförlagens krav på kopieringsskydd kommer på tal-moment.

DJtv #30 – Typ demokrati from DJtv – Daniel & Johanna on Vimeo.

Länkar till sådant vi pratar om i veckans avsnitt:
Elibs epub-satsning
Förklaring av epub-formatet hos Wikipedia
Sony och Google har en halv miljon böcker ihop

Kolla även in vårt tidigare avsnitt där e-böcker avhandlas.

Bakbundna muskler

Jag hittade ett gammalt sim- och gymkort från 2001 i en bok i går. Eller rättare sagt så hittade Johanna det när hon var på jakt efter något att läsa. Åtta år har gått, men jag har fortfarande ett likadant. Det fick mig att känna trygghet på något konstigt vis.

kidnappad

Och på tal om muskulösa överkroppar. I fredags kväll fastnade jag och Josefine framför ett skyltfönster på Sveavägen. Vill du skapa en illusion av ett bakbundet kidnappningsoffer? Sätt lite bubbelplast på en skyltdocka och du är hemma.

Hej bokkonsument!

Jag är ju egentligen inte så förtjust i att vara med på sådana här frågestunder, men vad fasiken, det är ju ändå fredag:

Senast köpta inbundna bok: Eh. Jag kommer fasiken inte ihåg. Bra start.
Senast köpta pocketbok: ”Legionärerna” av PO Enquist
Ultimata längden på en bok: 300 sidor
Favoritbokhandel: Adlibris och Green Apple Books i San Francisco – jag blev så kär att jag till och med köpte deras hoodie och har burit den större delen av veckan sedan hemkomsten.
Favoritbibliotek: Sandvikens folkbibliotek, för deras policy att ha öppet varje dag, året om.
Favoritplats att läsa (i hemmet): Sängen, tyvärr. Och jag somnar alltid för fort.
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): Tåg.
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Inga. Nästan alla inbundna böcker jag läser kommer från jobbet.
Bästa lässnackset: Inget. Jag är ack så asketisk av mig.
Bästa läsdrycken: I don’t drink and read.
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Tystnad eller musik, så länge ingen sjunger på svenska och jag känner till musiken så pass väl att jag inte lyssnar aktivt på den.
När på dygnet läser du helst? Kvällstid.
Bästa bakfylleläsningen: När jag är bakfull tittar jag på tv-serier. Det gör jag rätt ofta annars också, för den delen.
Bästa kollektivtrafikläsningen: Tidningar eller text-tv i mobilen. Johanna skrattar gärna åt mitt text-tv-bruk, men det finns en orsak till att det hållit som medium i 30 år.

Summer of Ranelid ’09

Over at Bokhora har en rörelse om att göra sommaren 2009 till The summer of Ranelid börjat gro. Jag har gått med i gruppen, och ämnar göra mitt första besök i Björn Ranelid-land inom den närmaste månaden. Frågan är bara vilken bok jag borde läsa. Förslag?

Fotnot: Även om jag visserligen aldrig läst en bok av Björn Ranelid, så blev jag under bokmässan 2007 utpekad av honom under ett anförande. Så jag känner att vi har en samhörighet, estradören och jag.

JD Salinger, Nicotext och jag

En kvart innan jag skulle packa ihop och gå hem i går kväll ringde telefonen och jag fick en ångerfull Fredrik Colting, förläggare på Nicotext, i luren. Eftersom han pratat med oss när JD Salinger-stämningsaffären drog igång förra veckan – och då ansåg sig ha ljugit för oss – skämdes han nu lite när sanningen uppdagades via domstolshandlingar i New York, sade han. Då jag var på semester när historien inleddes och endast följt den sporadiskt via nyhetsflödet, blev det till en början ett förvirrat samtal, men eftersom jag var ensam kvar fanns inget annat att göra än att sno ihop en text i ärendet, som kan läsas bland annat här.

Sanningen var alltså att den bok kallad ”60 years later: coming through the rye” som Nicotext gett ut i Storbritannien och som ska komma i USA i höst, inte alls var skriven av någon JD California utan av Fredrik Colting själv. Och nu har han den 90-åriga JD Salinger på halsen, en av 1900-talets mest mytomspunna författare som efter dundersuccén med ”Catcher in the rye” (”Räddaren i nöden”) förvandlades till en eremit. Salinger anklagar Colting för upphovsrättsbrott. Utan att en enda fil delats, bör väl kanske tilläggas i dessa tider.

——

Jag ser att Svensk Bokhandel publicerat en mer utförlig text i ärendet nu på morgonen. Läs den om ni vill ha en mer initierad version.

Brev till arrangörerna av Debutbaren

Hej.

Jag har frekventerat era debutbarsarrangemang sedan 2004. Jag har vad jag kan minnas missat en vårtillställning sedan dess, den i juni i fjol. Varje försommarkväll de övriga åren har jag lämnat Kulturhusets terrass stelfrusen in till märg och ben. Värst var det nog 2007, när det dessutom föll ett duggregn genom hela tillställningen. Flytta inomhus? Inte en chans. Det är juni, då ska vi svenskar vara utomhus.

Vilken vacker kväll, sa utfrågaren Magnus Utvik i går. Ja, visst var det vackert, kvällssolen sken över terrassen och ibland kunde man se en ballong eller ett flygplan sväva förbi i den blåa skyn, men när hälften av publiken sitter invirad i filtar redan när kvällen inleds, när man får kommentarer i halvtid som alltså, du hade ju rätt, det är helt sjukt kallt och när maximalt en tredjedel av den initiala folkmassan stannar tills det är dags för den sista debutanten att äntra scenen vid 22-tiden, då är det faktiskt något fel. Ja, självklart droppar vissa av ändå eftersom alla inte har tid att sitta på ett tak i centrala Stockholm i över tre timmar en tisdagskväll – men två tredjedelar av publiken går inte hem av den orsaken.

Därför tycker jag inte bara att det är idiotiskt att låta folk sitta ute och frysa när det finns bra och uppvärmda lokaler precis bakom terrassdörren (som ju också används på höstupplagan) – det är också respektlöst mot de författardebutanter som lottats att få framträda bland de sista, de debutanter som känner sig tvungna att börja sina framträdanden genom att tacka den återstående publiken för att de stått ut att sitta där som frysta fiskpinnar i tre timmar.

Okej, just det där med fiskpinnarna sa ingen, det adderade jag för den enkla effektens skull.

Men snälla arrangörer – ni har ett jättefint program att bjuda på. Kan vi inte få njuta av det utan att behöva frysa halvt ihjäl?

Bokklassiker och en önskan om regn

Vissa initiativ är för fina för att negligera. En litterär klassiker per månad som mp3-bok, 79 spänn styck, först ut är Strindbergs ”Röda rummet”. Jag hoppas verkligen att Bokklassiker blir en framgång.

——

Och nu hoppas jag på sämre väder så att kvällens Debutbar på Kulturhuset hålls inomhus. De envisas alltid med att hålla det utomhus på taket så fort det är uppehåll, och så sitter alla där och hackar tänder och vill inget hellre än flytta in men ingen vågar säga det för det är ju så skönt att kunna vara utomhus.

Aldrig får man vara glad

Vafan det här var ju morgonen när den skrivande vardagen skulle återuppstå men nu sitter jag här och måste gå om tio minuter och har fortfarande frukostrester kvar i munnen och måste borsta tänderna och klä på mig och packa väskan och vafan som sagt.