Vi var till vårdcentralen med Tage i dag, febern och snuvan vill inte ge med sig, snarare är han hängigare i dag än tidigare. Är det Tage som kommer, sa kvinnan i receptionen med en sådan där intonation som gör att det både blir ett konstaterande och en fråga på samma gång, ett jag vet ju att det är han, men jag ger honom chansen att säga det själv.
Nu svarade visserligen inte Tage, hans huvud var inborrat mot Johannas hals på ett sådant där klängigt sätt som i friskt tillstånd är okänt för honom.
Jag gillar det där. Att han är känd på byn trots att han bara är här tre-fyra gånger om året. Det finns så klart baksidor med det också, men ju mer tid jag spenderar här uppe desto mer känns det som att fördelarna överväger.
Doktorn skrev ut Kåvepenin. Vi får väl se om han kvicknar till av det. Vore ju kul om han hann åka lite skoter utan feber i kroppen innan vi flyger hem på fredag.