Kategori: Vittangi

Tur och retur

Åter i norr efter två veckors vistelse i södern. Körde upp i går med fullastad bil medan resten av familjen flög, maratonkörde längs E4:an de 125 milen, kom iväg först efter lunch från Stockholm och rullade således in på gården i Vittangi först klockan kvart i tre i morse. Väl hemma fann jag Johanna vaken med en sovvägrande Ejda, så det dröjde ytterligare en timme innan jag kunde somna in vid tvååringens sida, bara för att väckas av samma dam tre timmar senare. Således en smula mör i dag.

Nonstopkörning längs E4 plus E10 två tredjedelar av Sveriges längd är inget jag rekommenderar som regelbunden syssla. Inlandsvägen är betydligt trevligare och heller inte direkt längre sett till avståndet men däremot gällande tiden det tar att köra, så i regel hamnar jag på E4:an och begagnar mig därtill oftast av de faciliteter som finns direkt längs vägen. Denna gång inbegrep detta tankning samt kaffe- och bullköp på OKQ8 vid Tönnebro, Sibyllamiddag inköpt i Örnsköldsvik och inmundigad på rastplatsen Mosjön ett par mil längre norrut, därefter ny tankning och kaffepåfyllning på OKQ8 i Skellefteå och en avslutande kissning i skogen vid en P-ficka någon mil söder om Gällivare.

Det fina med att lägga nära trettio timmar av ensambilkörning på en tur- och returresa till Stockholm är de långa stunder av oavbruten ljudbokslyssning det ger möjlighet till. Den här resan tog jag mig äntligen an Stephen Kings tegelsten Under the dome som klockar in på trettiofyra timmar, jag hade hunnit en bit in på timme tjugosju när jag rullade in på gården – väl spenderad tid!

Här uppe är det mesta sig likt, bortsett från att det nyklippta gräs som vår gård stoltserade med när vi reste ner nu ser ut som en sommaräng igen.

Morgondagens bekymmer.

Vänteläge

Det ryktas att sommaren kommit till landets södra delar. Kul för er. Här ser den kommande tiodygnsprognosen deprimerande statisk ut: +10 grader, risk för nederbörd 40 procent, vind 5 m/s.

Men björkarna har i alla fall sakteliga börjat slå ut och vilken dag som helst måste jag bege mig ut och klippa gräsmattan för första gången i år. Och ju längre sommarvärmen anstår, desto längre innan myggen kläcks på allvar. Alltid något.

Majväder

Maj månad lämnar oss utan någon egentlig värme.

Våra tidigare majmånader här har det båda gångerna kommit en tidig sommarvåg, med bad i pool på gården för barnen – älven är ännu alldeles för kall – men i år orkade årets femte månad aldrig över sexton grader, vilket vi nådde i går, då jag jobbade i trädgården i t-shirt ett par timmar och vi åt pizza ute på altanen på kvällen.

Men låt oss nu rikta blickarna framåt. Vore väl inte för mycket begärt att hoppas på tjugo grader åtminstone någon gång i juni? Och så glömmer vi att det snöade ymnigt inne i Kiruna kvällen före midsommarafton i fjol, okej?

Okej.

Danska moln

Talad danska. Hur är det möjligt att ett språk som i skrift är så lätt att förstå – till och med enklare än norska i många fall – är så hopplöst att fatta när det pratas?

Lyckades hur som helst nästan transkribera en telefonintervju jag gjorde på danska i morse. Synd bara att det där nästan rörde den viktigaste detaljen. Nåväl. Det ska nog gå att följa upp via mejl.

Begår för övrigt utomhusjobbarpremiär i detta nu. Fjorton grader i skuggan och ännu sol, även om molnen tyvärr hopar sig söderifrån.

Utomhusarbetspremiär!

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Och just det ja – skrev en text om den sjätte säsongen av The Good Wife som lades ut på TVdags i morse.

Bara ben

Ignorerade min småförkylda näsa och hals på lunchen, och drog ut på årets första shortsjogg på de här breddgraderna. Det var till och med nästan torrt på skogsstigarna, bara där stigen gick över en myr blev det en del klafsande i (väldigt kallt) vatten.

Har verkligen inte pressat joggingskorna till några stordåd den här våren. Två veckor kvar till 6 juni-loppet nu, hade gärna klarat av de 15 kilometrarna utan att kollapsa.

Hade här tänkt publicera en bild på mina bleka, delvis shortsprydda ben, tagen när jag pustade ut efter förrättat värv. Men jag har haft stora problem med att ladda upp bilder via WordPress iPhoneapp på sistone, så ni får klara er utan detta.

Hej vår

Vi reste åter till norr. När vi dök ner under molnen under inflygningen mot Kiruna och världen där nere till stora delar ännu var vit, får jag erkänna att modet sjönk en smula. Men när vi väl landat, packat in oss i bilen, styrt kosan mot sydost och kommit fram till Vittangi, var läget ändå betydligt bättre på snöfronten än jag trott. På vår gård hade all snö försvunnit, bortsett från en minimal fläck vid lekstugan. Jag passade på att ta en bild.

Åter i norr upptäcker vi att våren, om än försiktigt, även hunnit hit. Hann precis plåta gårdens sista snöfläck.

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Dränerad

Vår gård har ett par små, knappt skönjbara sänkor. Nu visar det sig att vi verkar ha byggt lekstugan förra sommaren i en sådan. Därefter har jag av någon nybörjaranledning jag inte kan förklara valt att den här vintern skotta merparten av all snö från den övre delen av gårdsplanen till området runt lekstugan.

Och nu töar det. Alltså verkligen töar.

Lekstugan står visserligen uppallad en knapp decimeter ovanför markhöjd, men det räcker inte, vattenmassorna har redan varit inne och slickat ovansidan av stuggolvet en gång, men sedan fick vi låna en dränkbar pump i går och efter att ha spettat upp en del av den tjälfrusna marken framför lekstugan och dränkt pumpen i hålet och pumpat ner den smärre sjön i dagvattenbrunnen en bit bort på gatan, kunde jag somna glatt i går kväll.

Men så kom måndagen, som visade sig bli en dag fylld av tråkigheter från morgon till kväll. Dränkpumpen visade sig bli kvällsslaget, den satte sig bokstavligt talat på tvären och började i stället för att suga upp vatten i stället slött blåsa ut luft i insuget, och hur jag än betedde mig fick jag ingen ordning på det. Så nu har jag ägnat de sista två timmarna av kvällsljus åt att med hink fylla smältvattnet från området kring lekstugan i en stor blå balja på cirka åttio liter som dagligdags samlar stuprännevatten vid förrådet, och därefter baxat upp baljan på flaket till Ejdas trehjuling och skvalpande rullat ekipaget över gården fram till nedfarten där jag hällt ut vattnet för vidare färd ner mot dagvattenbrunnen, och därefter repeterat denna procedur ett tjugotal gånger. När jag gav upp (främst beroende på mina stelfrusna fingrar – smältvatten har inte så där jättemysig temperatur när det är fyra grader varmt ute) kändes det åtminstone som att vattnet troligen inte skulle nå över tröskeln innan jag hunnit köra till Kiruna tur och retur i morgon bitti för att köpa en ny dränkpump.

Villaliv. Verkligen kul ibland.

Tärande eller bärande?

Spännande sammanställning hos Cornucopia, om hur landets bruttonationalprodukt ser ut om man delar upp den i regioner och län. Uppdelat i riksområden återfinns landets högsta bruttoregionalprodukt, bakom Stockholm, i området övre Norrland. Uppdelat på län återfinns Norrbottens län på andra plats bakom Stockholm, med Västernorrlands län på fjärde plats efter Västra Götalands län som trea.

Onekligen en intressant törn på den gängse bilden av Norrlandslänen som tärande på samhällskroppen.

Villaträning

Det har töat extremt mycket här de senaste dagarna, i dag var det åtta grader varmt i skuggan mitt på dagen, vilket fick den lustiga konsekvensen att vi drog barnen som vanligt på deras rattkälkar till dagis i morse, men när jag skulle hämta dem på eftermiddagen fanns inte längre ett spår av snö på vägarna, med följden att vi fick gå hem.

Hemma på vår gård var dock läget ett annat. Vår uppfart, som tidigare bestått av hårt packad snö, förvandlades redan i går till en sörja av cirka 15-20 centimeter mjukt kladd, som var helt omöjligt att köra i. Jag försökte ta sats för att komma upp när vi återkom hem på kvällen efter att ha varit och ätit blodpalt hos mommon och moppan – vår uppfart är nämligen verkligen en uppfart – men det var helt meningslöst. Bilen fick stå kvar nere på gatan i väntan på bättre tider.

Dessa tider har nu infunnit sig, efter att jag spenderat närmare fyra timmar av den sena eftermiddagen och tidiga kvällen åt att skotta bort nämnda sörja med en skyffel. Att använda plogen var det inte tal om, snön var alldeles för tung och plogvallarna alldeles för höga för att ens lyckas få snöplogen över om jag hade orkat, så jag är rätt mör nu. Men bilen står i alla fall uppe på gården igen, och fortsätter blidvädret i morgon så hinner nog dessutom uppfarten bli rätt ren under dagen.

Villaliv. Vem hade anat att det skulle innebära så mycket gratisträning.

Infödd Vittangibo

Skogsbrukardag i dag igen. Jag och Johannas stockholmssysters sambo tog varsin skoter med kälke och körde de sju kilometrarna genom skogen till den lilla sjön Pysäjärvi, där vi lastade på vinterns sista lass med ved och körde tillbaka till byn.

Det var min första skogsfärd av det här slaget som turledare, tidigare har jag bara åkt med svärfar Roger som ju kan de här skogarna som sin egen bakgård samt dessutom är något av en MacGyver, så det har bara varit att följa efter och låta honom hantera eventuella problem längs vägen. Men nu var det jag och en besökande stadsbo, så det var bara att mönstra upp och ta befälet.

Nu är det visserligen inte strapatsfylld vildmarksöverlevnad vi pratar om, men det kräver i alla fall så pass bra kunskap om närområdet att man kan styra rätt i det virrvarr av skoterleder och fria spår som skogarna är fyllda av den här tiden på året, samt kunskap om hur man spänner fast last med spännband och kedjor ordentligt. 

Två andra spännande moment vi utförde: Skottade bort en brant plogvall så vi kunde passera över E45:an med tungt släp samt lyfte ena skotern till rätt köl efter att den vält i en kurva i en brant nedförsbacke där släpet pressade skotern framåt ner i lössnön vid sidan av skoterspåret.

Och allt gick bra! Du hanterar ju det här som en infödd Vittangibo, sa gästande Thomas när vi var klara, ett omdöme som infödda Vittangibor så klart skulle fnysa åt, men det känns fint att jag nu skaffat så mycket baskunskaper om skogsliv att jag kan imponera på stockholmare.

  

Skogsliv

Ägnade större delen av dagen åt att köra avverkat timmer på skotersläde, som till sommaren ska sågas upp och bli till ved nästa vinter. Eller ja, timmer och timmer, det är väl egentligen för små träd som vi gallrat ut för att det ska klassas som sådant, kanske borde jag bara använda svärfar Rogers benämning på dagens aktivitet – köra ved.

(null)

Jag har också som kan ses skaffat mig ny frisyr.