Kategori: Livet och sånt

Var på Djuret i Gamla stan en sväng efter jobbet i fredags. Jag såg inte Jesus uppenbara sig i kaffesump, däremot ett strävsamt par materialiseras från rinnande stearin.

Fotnot: Då iPhonen ju inte har någon blixt, togs bilden genom att Peter lyste med en ficklamps-app från sin telefon på de knarriga tu, medan jag plåtade.

På tal om det här med Vellinge, så är ju den här texten av Jennie Silis i dagens Expressen fullständigt lysande dranedbrallornabra.

Att det finns vissa skillnader mellan vad man anser vara rätt och riktigt är visserligen inget som förvånar mig ett endaste dugg, men jag häpnar ändå över hur oförställt självklart de hatiska och rasistiska åsikterna kommer fram i fallet med flyktingboendet för barn i Vellinge.

——

Uppdatering: Kommenteraren Gustav påpekar att det i Vellinge verkligen inte är tal om några rasistiska åsikter. Okej, låt oss kalla det främlingsfientliga åsikter. Det var å andra sidan det enda han kan tänkas ha rätt i.

Saxat från vårt kommande hotell i Berlin:

Guests traveling to Berlin on business will appreciate our free wireless hot spots in all areas and comprehensive Business Centre.

Det är de sista skälvande månaderna av 2009, och fortfarande anses man bara ha nytta av internet om man är on business.

Det stör mig verkligen att den nya digitalkameran vi införskaffade förra veckan spelar in video med så löjligt lågt ljud. Jag hade sett framför mig ett nytt kameraliv, ständigt bärande med mig en kompanjon i väskan som skulle väga upp den kvalitetsförsämring som iPhonen inneburit på fotofronten.

Jo, visst kan jag knata omkring med kameran ändå, bilder kräver ju föga ljud. Men resten då?

Jag ligger hemma och snorar och halsömmar i dag, försöker sova men det går så där. Man vill ju göra saker när man är hemma, det finns ju hundratals projekt jag borde ta tag i, eller åtminstone fyra-fem, men samtidigt så är jag ju faktiskt hemma från jobbet och gör jag då något istället för att jobba så drabbas jag av dåligt samvete och känner mig som en skolkare.

Så nu ligger jag här och stirrar upp i taket. Produktivt.

I morgon kväll är det för andra gången i höst dags för 90-talsmaskerad. Och som ett brev på posten lade en gammal vän i går kväll upp följande bild på mig på Facebook.

Vi befinner oss på senvåren 1991, strax före skolavslutningen i nian. Jag är 16 år, har en lite synthig frisyr och en rätt … ja låt oss säga tidstypisk tröja. Fotot, taget i mitt pojkrum, visar att jag vid den här tiden fortfarande läste, eller åtminstone fortfarande sparade på, Wahlströms ungdomsböcker. Den övre hyllan tror jag består av böcker från Disneys ungdomsboksklubb, som jag var medlem i i en massa år.

På hyllan står deoderant samt after shave från Old Spice. Året innan hade vi fått kabel-tv, och jag vill minnas att Old Spice-reklamen rullade väldigt frekvent på MTV de här åren. Redan då har jag för mig att jag fann doften rätt kvalmig och frånstötande.

Det stoppade mig dock på intet sätt från att spreja samt badda ytterst noggrant varje morgon.

Och eftersom det som sagt är nätets 40-årsdag i dag bjuder jag även på den här djupt fascinerande lilla faktafilmen:

Internet fyller 40 år i dag. Låt oss använda dagen till att hålla tummarna för att det fortfarande är fritt och öppet när det når 50-årsdagen.

Det finns ju tyvärr en hel del som talar emot det.

Uppdatering: Och nej, den här länken är tyvärr inget aprilskämt.

Jag har något av en fixarhelg. Installerar nya operativsystem här och där, funderar över bokomslag och gör backuper på livets stort och smått. Och så försöker jag läsa ut en bok samt fakturera min sambo. Och just det ja, satt och skrev en timme på Wayne’s Coffee på Sveavägen i går eftermiddag också och fick till en riktigt fin liten sorglustig knorr i ett av romanens första kapitel, om jag får säga det själv. Och det får jag.

Vi har en rörmokare här, hitkallad på grund av en återkommande oönskad lukt i badrummet och ett kluckande i köket som ibland nästan låter som ett stilla samtal mellan okända parter. Konstigt att de verkar vara ihopkopplade, sade rörmokaren och pekade mot avloppen under badkaret och inne i köket, kliade sig i huvudet och fortsatte bäst att gå ut och hämta slangen.

En odör jag inte riktigt vill kännas vid ligger nu tung över lägenheten. Härligt.

Jag är fortfarande lite bloggloj märker jag, men vill ändå passa på att uppmärksamma två grejer jag uppskattat under min förmiddagsläsning:

Lisa Förare Winbladh skriver intressant och skoningslöst om GI-kost i allmänhet och bröd i synnerhet. Sedan nyår är jag ju själv en GI-are av rang, även om jag tvingas erkänna att gårdagskvällens fyra öl på Snotty och Pet Sounds knappast skulle hålla med om det. Jag fastnade särskilt för meningen Jag anser att allt vitt bröd som inte är bakat helt med surdeg ska betraktas som godis. Johanna uppskattade istället En kanelbulle som bakas på ägg, smör och mjölk innehåller mer näring och har ofta lägre GI än en skiva vitt bröd, och har redan börjat planera eftermiddagsbullbak.

Yimby sågar med den äran den rätt låga debattartikeln mot spårvägar i gårdagens DN.