Kategori: Livet och sånt

För fyra år sedan passerade jag Adolf Fredriks kyrka på valdagseftermiddagen. En kvinna stod vid Olof Palmes grav och grät.

Mitt liv är annorlunda nu, Tage har just somnat till vid min sida efter sitt vanliga gryningsstök. Dock vet jag att risken är påtaglig att jag när måndagen gryr kommer att ha samma sorgsna känsla i kroppen som jag hade 2006. Ett vemod inför en allt mer vilsen socialdemokrati, en oro inför vad fortsatt nedmontering av idén om välfärdssamhället kommer att göra för människor i min närhet, och en sorg inför att fördumningen firar allt större triumfer i Sverige, oavsett läger.

Kanske borde jag gå förbi och se om hon står där i dag också.

Min mamma och min syster är på besök i stan i dag. Som vanligt är det en parvel av mindre modell som tar all plats.

Lider av någon vag form av magsjuka i dag, alla symptomen finns där i form av matthet i kroppen, huvudvärk och lätt feber, bara det att magen trots allt håller sig i någorlunda skick, men hela tiden finns där som en obehaglig, vagt mullrande klump i mellangärdet.

Tage bryr sig, förvånande nog, föga om mitt allmäntillstånd utan kräver att jag ska lattja med honom precis som vanligt. Därtill drämde han till med en extra kort förmiddagsslummer också, så andhämtningen och min egen vila gick upp i rök. Nu ligger han vid min sida och försöker ömsom sträcka sig efter datorn, och ömsom träna på prutt- respektive skrikljud med en irriterande oregelbundenhet som gör att det blir omöjligt att stålsätta sig inför de glada falsettskriken som sätter halva Östermalm i gungning.

De är så okänsliga, de små liven.

Vi bygger bo, vilar och gör oss redo för avfärd.

Och byter kläder en hel del, dessutom.

Tog med Tage på en promenad längs Spree ned mot sydost, och råkade snubbla över den övergivna, förfallande nöjesparken Spreepark, eller Kulturpark Plänterwald som den hette under DDR-tiden. Fascinerande plats, som tyvärr inte alls görs rättvisa genom mina kackiga iPhonebilder.

——

För övrigt skriver jag under på varenda stavelse som Johanna satt på pränt gällande den där förbannade bröstpumpen.

Operation dagsverke: Uppstyrning av lägenheten.

Vi besökte konsumentelektronikmässan IFA, som på sin sajt påstår sig vara världens största. Mässgolvet upptog 134 400 kvadratmeter, vilket är tio gånger så stort som bokmässan i Göteborg.

Många montrar var det. Mycket 3D-tv blev det.

Två besök på Lidl, ett på Mediamarkt. Living the dream.

Taxin går mot Berlin, eller åtminstone Arlanda, för vidare transport mot vårt nya boende. Den nu stundande resan är dock bara en rekognosceringstripp på fem dagar, för att känna in våra nya kvarter i Friedrichshain. Den riktiga avfärden sker i början av oktober.

Det sista jag packade ner var en nätverkskabel, ifall det skulle vara något vajsing på routern till det trådlösa nätverket i nya lägenheten.

Det gäller att prioritera.

I slutet av våren meddelade jag att jag skulle sluta som nöjes- och kulturspanare på P4 Stockholm om måndagsmorgnarna eftersom vi skulle dra utomlands till hösten.

Jag ljög.

Inte om utlandet, för jodå nog drar vi till Berlin i oktober allt, men några veckor efter det tårfyllda radioavskedet fick jag ett mejl från programchefen där hon frågade om jag inte kunde tänka mig att köra höstveckorna fram till att vi åkte åtminstone.

Klart jag kan, sa jag.

Så. Klockan 08.40 i morgon bitti pratar jag om helgen som varit och veckan som kommer i ”God morgon Stockholm” i P4 här i Stockholm, 103,3 mhz. Ni som bor utsocknes kan så klart lyssna på webbradion.

Förra helgen var vi ju på SSWC – jag, Johanna och Tage. Förkortningen står för Sweden Social Web Camp och alltså inte Sweden Star Wars Collectors, som jag råkade länka till förra fredagen när jag bloggade från mobilen och inte kontrollerade att länken sswc.se verkligen gick dit jag trodde att den gjorde. Att vi knappast var på väg till något fjantigt Star Wars-konvent utgår jag dock ifrån att ni förstod, jag är ju en trekkie, inte någon chewie, eller vad nu Star Wars-nördar kan tänkas kallas.

Hur som helst. Det finns en bok, där cirka 180 av SSWC:s drygt 400 deltagare medverkar, SSWC-boken 2010. Det är ett riktigt praktverk på nästan 600 sidor sammanställd av Mattias Boström, fullmatad med texter om läget i nationen år 2010, åtminstone läget på internet i nationen. Jag och Johanna har skrivit en text tillsammans som beskriver turerna kring Tages födelse och vårt bloggande och twittrande från BB och efterdyningarna av det, kallad #twitterbebis. Så köp boken vetja, 144 kronor inklusive frakt är banne mig till och med billigare än min egen roman, som ju visserligen bara kostar 125 kronor inklusive frakt att beställa via Sockerförlagets sajt, men som då bara är på 241 sidor. Mycket läsning för pengarna, alltså.

Och vill man läsa mer om vad vi sysslade med under den där helgen på Tjärö i Blekinge skärgård, kan man med fördel läsa Johannas precis publicerade inlägg på Lilla Gumman.