Kategori: Livet och sånt

En stund av klagan

Har haft lite sjukstuga här i Friedrichshain. Efter en joggingtur i onsdags eftermiddag fann jag mig själv någon timme senare sittandes vid köksbordet, akut illamående. Nu blev det aldrig värre än just illamående, men jag svettades och frös om vartannat under natten och kände mig i går som en urdragen disktrasa, något som går väldigt illa ihop med en överenergisk bebis på åtta och en halv månad.

Framåt kvällen blev jag dock piggare, vilket gladde mig eftersom vi får besök från Stockholm över helgen. Men säg den lycka som är ens dagslång, illamåendet må vara ett minne blott, men istället vaknade jag i dag med nästäppa och röd hals.

Oh well, hellre förkyld än magsjuk, utan tvekan. Nu ska jag hindra Tage från att riva ner en blomma.

En tisdag i Berlin

04.15. Tage vaknar. Matar honom med välling.

05.30. Efter en timmes klappande på huvud och sång somnar Tage om, och vi likaså.

06.40. Tage sitter upp, vill stå upp, är klarvaken. Jag går ut till soffan i vardagsrummet.

07.50. Bebisöverlämning. Jag och Tage leker med klossar och Lego och Johanna får sova själv i sovrummet. Tage blir grinig när han åter blir trött samt inte tillåts klättra med hjälp av skrivbordslådorna som hela tiden åker ut.

09.00. Tage får gröt, och somnar sedan om i sängen. Jag diskar och plockar upp lite böcker som hamnat på golvet till bokhyllan igen. Skriver klart ett blogginlägg och publicerar.

10.15. Tage vaknar och vi bestämmer oss för att gå till ett kindercafé några kvarter bort och äta frukost.

11.00. Vi lämnar lägenheten och slänger sopor på vägen.

11.10. Vi kommer fram till Amitola på Krossenerstraße. Beställer två tomat och mozzarella-toasts, kaffe och varm choklad.

11.30. Kaffet och chokladen anländer. Tage leker med en stekpanna storlek mindre och en tyglök men förhåller sig avvaktande till de andra barnen.

11.50. Det börjar kurra betänkligt i magen. Åker rutschkana med Tage.

12.10. Jag går och frågar var vår toast tagit vägen. Får svaret att de kommer när som helst. Tage vågar närma sig två andra nollåringar. Kamp om en gul ring utbryter.

12.25. Vår toast kommer in.

12.27. Vår toast är uppäten.

12.30. Vi lämnar Amitola.

12.40. Vi anländer till vårt lokala Schlecker. Köper fyra burkar barnmat för totalt 3,5o euro.

13.05. Ger Tage lunch. 220 gram Schinkelnnudeln.

13.30. Vi beger oss till Ostkreuz pendeltågsstation.

13.35. Köper månadskort för kollektivtrafiken för 72 euro vardera.

13.37. Då Ostkreuz-stationen saknar hissar bär vi barnvagnen med en nu sovande Tage upp för en trappa, ner för en trappa och sedan upp för en trappa till för att nå perrongen till ringlinjen.

13.45. Går av vid Storkower Straße.

13.50. Kliver in på byggvaruhuset Toom. Köper en multisåg, en halkmatta för badkaret, en väggplugg och en meter vaxduk i vittblått mönster för sammanlagt 24 euro.

14.30. Går in på matbutiken Kaufland. Tage åker kundvagn, men blir efter ett tag grinig och kräver att bli buren. Vid kassan inser vi att vi missat att väga paprikan, vitlöken och bananerna, något man visst skulle göra själv. Jag får tjurrusa. Provianteringen landar på 85 euro.

15.45. Fikar på bageriet bredvid kassorna på Kaufland. Tage sitter i mitt knä.

16.30. Hemma på Holteistraße igen. Får gå två vändor upp för trapporna för att få med matkassar, Tage och barnvagn.

16.45. Johanna söver megagrinig Tage för eftermiddagslur. Jag packar ur matkassarna, plockar lite, gör armhävningar och situps. Är efter fyra veckor fortfarande på sista dagen i vecka två i iPhone-appen Hundred pushups.

17.30. Går till Lidl för att köpa vattendunkar. På vägen slänger jag tomflaskor och barnmatsburkar i glasåtervinningen. Pantar pet-flaskor för 1,50 euro.

18.00. Bär ut spjälsängen på balkongen och sågar av större delen av frontsidans spjälor så att Tage ska kunna krypa över till vår säng när han själv vill om nätterna. Ser Johanna vika tvätt inne i vardagsrummet när jag sågar.

18.45. Tage vägrar vakna och kvällsrutinerna skjuts framåt. Använder extratiden till att påbörja det här blogginlägget.

19.45. Tage vaknar efter världens längsta eftermiddagslur på strålande humör. Lagar gröt åt honom och Johanna matar.

20.15. Baddags för Tage. Han gillar den gula halkmattan.

20.45. Tage leker sig trött på vardagsrumsgolvet.

21.10. Eftersom vi håller på att avlida av hunger påbörjar jag middagen medan Johanna nattar Tage själv.

21.35. Middag framför Cityakuten S13E07, ”Jigsaw”.

22.20. Diskar.

23.00. Går till sängs. Scrollar igenom de senaste timmarnas twitter-feed, läser bloggar och hinner fyra sidor i Knausgårds ”Min kamp” innan jag somnar. Hoppas att Tage ska sova länge i natt.

03.57. Tage bankar mig i ansiktet. Jag går upp och gör välling. Ett nytt dygn inleds.

Ett tynande liv på Facebook

Mitt liv på Facebook är sorgligt eftersatt. Jag går in någon gång om dagen, scannar igenom de senaste timmarnas händelser, gör möjligen en like på något, klickar på en bild, och beger mig iväg igen. Kanske svarar jag på något meddelande som kommit först, de får jag ju notifikationer på via mejlen, så där krävs ju inte aktivt att jag går in och kollar. Min senaste statusuppdatering skedd i måndags morse klockan 07.12, att redan ha varit vaken i några timmar har blivit en livsstil, antar att Tage hade en del i den insikten.

Mitt Twitterflöde har också blivit lidande sedan prioriteringarna i livet kastades om, men jag scannar ändå av det hjälpligt under dagen, även om jag inte deltar i så många konversationer som jag skulle vilja. Men lika eftersatt som Facebook är det inte.

Egentligen är det en smula konstigt, för jag tenderar att vara konservativ i mitt nätliv. Urbasen i mitt sociala liv på nätet – bloggarna – är nämligen fortfarande det jag fäster störst vikt vid. Att hålla rss-flödet under kontroll är alltid prio ett, Twitter två, Facebook tre. Om längden jag brukat tjänsterna på var viktigast borde de två sistnämnda byta plats. Men kanske är det Twitters och Facebooks inneboende väsen som är boven i det dramat. Twitter är mer till professionell nytta än Facebook, som är mer vänner-, kompis- och bekantafokuserat. Och de säger ju att man ska försvinna ur vänskapskretsen när man skaffar barn. Kanske är det bara mitt sätt att leva klyschan.

Oavsett vad, så väckte den här söta filmen som jag hittade via Jocke Jardenberg nu på morgonen en del varma känslor för Facebook. Kanske borde börja hänga där lite mer igen.

Berlinbeställning lagd

En liten Berlinbeställning gjord hos Adlibris. Peter Handbergs ”Släpp ingen levande förbi” och Antony Beevors ”Berlin: Slutstriden 1945”. Jag väntar med Christopher Isherwoods ”Farväl till Berlin” tills den nya svenska pocketutgåvan kommer i januari. Är även sugen på Alfred Döblins ”Berlin Alexanderplatz”, men kanske ska man ta och se den i Fassbinders tv-version istället?

Ja, jag tror minsann det, hann beställa den från Amazon innan jag publicerade, tillsammans med ”Goodbye Lenin” och ”De andras liv”.

Yay!

Man vill ju vara i drift liksom

Ja, det var ett tag sedan sist, men som ni kanske märkte låg min blogg nere halva dagen i dag, precis som på den gamla goda tiden då jag hotade med att byta från Binero om det blev driftstopp en jävla gång till! vid minst tre tillfällen.

Jag är inte så dramatisk längre. Nu för tiden har ju dessutom i princip alla inom nätbubblan Binero som webbhotell, så jag känner mig inte lika ensam när det dyker. Plus att jag till skillnad från 2007-2008 även har Twitter som uttryckskanal, vilket ju gör plågan mindre när man står där bakbunden i sitt digitala liv.

Men gör det inte till en vana igen, tack.