Säga vad man vill om Ryanair – och det finns en hel del att säga – men deras filosofi borgar för ett grymt effektivt flygande när man väl sitter där i planet. Sedan måste man visserligen stå ut med deras stollerier i form av krimskramsförsäljning av rökfria cigaretter och lotter och fan och hans moster under flygningen, men fram kommer man, till och med före utsatt tid om man har tur. Det hade jag i går, och kunde således inleda min überkorta Sverigevistelse med att hinna med en flygbuss från Skavsta som avgick tio minuter innan mitt plan skulle landa.
Med all tid i världen anlände jag så Stockholm – det vill säga nu med två timmar på mig innan jag åter skulle åka till flygplatsen, den här gången till Arlanda – istället för 90 minuter. Nu blev visserligen den tiden uppäten av att min träff med Jocke, som skulle bistå mig med viktig utrustning, drog ut på tiden på grund av viktigt möte. Alltså kunde jag nervöst ses spankulera omkring utanför Utrikesdepartementet vid Gustav Adolfs torg klockan halv ett, när jag egentligen skulle befinna mig i en helt annan del av staden. Hjälpt av Taxi Stockholm tog jag mig dock snabbt som blixten till rätt plats, bara en kvart försenad. Efter ruggig effektivitet satt jag åter i en taxi tjugo över ett, och susade åter mot UD för ny träff med Jocke. Därefter rask promenad till Arlanda Express med tid för inköp av lunchmacka, och tio i två susade jag åter ut ur huvudstaden. Mindre än en halvtimme senare satt jag vid gate 66B och väntade på att få borda Air Berlins 15-flygning tillbaka till Berlin. Strax efter klockan fem var jag åter i Tages famn på Holteistraße.
Vadan denna luddiga information om mitt besök i huvudstaden? Äsch, det är inte så hemligt. Men visst låter det spännande? Utbyte av varor vid Utrikesdepartementet, snabba taxifärder över stadens gator, nervöst stirrande på klockan.
Ah, it’s the stuff that novels are made of.
