Kategori: Jobb och sånt

Men ååååh vilket satans helvete det är att försöka få ihop en lättfattlig Naomi Klein-artikel som samtidigt ska ge en kort och begriplig introduktion till Milton Friedmans nationalekonomiska teorier så att man fattar vad allt handlar om utan att min hjärna ska börja koka och rinna ut genom öronen och snart måste det vara utlagt!

Vojne vojne.

——

Ja ja, det blev väl en artikel av något slag till sist ändå. Här finns den på GP:s sajt.

Eftersom vi är med i tiden och alltid på hugget, kontaktade vi Anders Rydell så fort teorin om att han skulle ligga bakom ”Amberville” lanserades på Bokhora tidigare i dag. Min kollega Erikas mejl till honom finns nu publicerat på hans Bon-blogg. Däremot inte svaret han skickade tillbaka. Det kommer därför här:

Hej Erika!

Haha, mycket intressant. Mina böcker handlar dock mer om robotars känsloliv än mjukdjurs. Men är väldigt smickrad av att du frågar.

/A

Det har ryktats vara på gång i flera veckor och nu har det hänt – Norman Mailer är död. Läs min kollega Erikas utmärkta runa (korrläst av yours truly) som just nu toppar de flesta tidningssajterna.

Mitt eget förhållande till Mailer är lite blekt. Jag har vid två tillfällen börjat läsa ”En amerikansk dröm”, men av någon anledning aldrig tagit mig förbi de inledande kapitlen, och detta trots att jag tror att jag skulle tyckt om boken ifall jag fortsatt. Hm, kanske dags för ett tredje försök.

Tidigare i veckan skrev jag om hur vänner och bekanta went bananas när jag nämnde i bloggen att jag skulle intervjua Naomi Klein. Bland annat ombads jag stjäla något av henne – en snytnäsduk, ja vad som helst. Nu var det ju bara en telefonintervju vilket försvårade stöldräder, men när vi i en passus pratade om hennes status som rockstjärna bland vänstermänniskor i allmänhet och globaliseringsmotståndare i synnerhet, nämnde jag ändå det där med snytpappret och min kompis. Naomi Klein, som skrattat artigt flera gånger under intervjun till mina putslustigheter, bröt ut i vad som lät som ett synnerligen äkta gapflabb. Oh my God. That’s really funny och tystnade ett tag innan hon la till and strange och fnissade vidare. And I’m really sorry I had to delay my trip, I will be coming to Sweden soon. Så blev hon tyst igen. And then I will steal your paper tissue.

Jag vet inte riktigt varför men jag rodnade djupt när hon sa det.

Först funkade inte Local Toll-Free Dial-In: Sweden-numret till telefonpresskonferensen med David Duchovny för fem öre. Så jag fick ringa till någon sorts amerikansk pressassistent i Los Angeles som envisades med att tro att jag ringde från Island trots att jag klart och tydligt sa SWEEEDEN. Så fick jag ett nytt nummer, ickegratis den här gången, där en telefonist försökte uttala ordet Californication i sin konfirmering av mitt deltagande i konferensen sju gånger innan hon gav upp och sa go ahead sir. Nu har jag fått lyssna på muzak i en kvart. Kul.

——

Jaha, det var det det. Duchovny var … tja, lite mer på sin vakt än Naomi Klein och han verkade inte allt för sugen på att svara på sexfrågor angående sin serie. Men hey, nu har jag pratat med Fox Mulder och det kan jag segla runt på hela helgen.

Jo, det har varit mycket jobbsnack här på sistone. Ska försöka bättra mig. Men så länge får ni hålla till godo med ett par länkar till de senaste alstren sprungna ur mitt huvud. Så läs nu om den ungdomliga balettsatsningen på Kungliga Operan samt hur Tan Dun tonsätter färger.

I dag har jag intervjuat den väldigt charmerande Jonna Nordenskiöld angående hennes ”Pippi Långstrump”-uppsättning på Stadsteatern. Men den texten får ni allt vänta på till nästa vecka.

Jaha. Inte nog med att jag ska intervjua Naomi Klein i morgon eftermiddag, nu har jag även fått höra att jag klockan sex samma dag ska få prata med David Duchovny i telefonen. Jepp, that’s right, ingen mindre än Agent Fox Mulder himself, från min absoluta favoritserie of all time – ”Arkiv X”.

Jaja, ämnet för intervjun är visst tänkt att vara ”Californication” som TV4 börjar sända i vinter och som visserligen är en kalasbra serie, men gissa om jag tänker passa på att snöa in på den kommande ”Arkiv X”-filmen så fort det går.

En sak som är bra med att jobba där jag gör är att det finns många dagstidningar här. I princip alla i Sverige utkommande blaskor finns placerade längs en vägg fem meter bakom min rygg. Jag brukar göra det till en vana att varje dag bläddra igenom Arbetarbladet, det gäller att hålla sig väl med sina rötter, kolla vad som hänt eller kanske oftast inte hänt.

Och ibland kommer belöningen. I går var en sådan dag. Lokaltidningsjournalistik i sitt absoluta esse.

…förlagsbråk: Modernista, som för andra dagen i följd figurerar i dessa spalter, uttrycker i sitt nyhetsbrev förvåning över att Svante Weylers nystartade förlag har en logga som är väldigt lik deras egen. Ovärdigt tyckte de, och eftersom det här knappast varit världens mest braskande nyhetsdag ringde vi upp Weyler och frågade – what gives?

Uppdatering måndag: Ah, nu har DN hakat på tåget också. Bättre sent än aldrig.

…slav: På tal om Weyler så har jag spenderat större delen av dagen med att peppa, coacha och serva min kära kollega Lisa Boda medan hon skrivit ut sin Imre Kertész-intervju angående självbiografin ”Dossier K”, som ges ut på Weylers förlag i Sverige. Jag har köpt kaffe, hämtat fikabröd, korrläst, kapat och kommit med muntra tillrop så till den milda grad att rutorna ut mot Stockholms ström skallrade och övriga TT-medarbetare förvånat frågade – what gives?

…hemgång: Sker nu. Jag ska för övrigt dricka ett par öl med en riktig hjälte i kväll.

…arbetschock: Örjan Ramberg må äga Dramaten, men i dag är det jag som äger TT Spektras kulturredaktion. Jag har spottat ur mig texter, dels en längre intervju med Augustnominerade ”Bryta om”-författaren Åsa Anderberg Strollo som går att läsa bland annat på Expressens sajt (även om de missat att sätta dit byline – anonymitet är nyhetsbyråns grymma lott), och dels en kortare med konstnären Erik Krikortz, som ska lysa upp Hötorgsskraporna nästan hela vintern.

…bestickning: Modernista har inte bara bok-Sveriges snyggaste påsar (som även visat sig funka som regnskydd under våta bokmässenätter), de kan även krydda sina bokpaket med snygga accessoarer. Plastblomstret och sjaletten som anlände i morse pryder nu mitt arbetsbås med den äran.

Ser att Bokus utvecklat sin sajt, skapat nya kategorier och breddat sig med film och spel, säkert ett klokt val inför julhandel och det var ju den vägen jätten Amazon en gång i tiden valde att vandra också.

Personligen näthandlar jag nästan alltid mina böcker på Adlibris. Med tanke på att min roman säljer sjufalt mer där än på Bokus, är jag väl inte ensam heller (att det är en rejäl prisskillnad på just min titel spelar säkert också in, trots ett identiskt inköpspris) men funktionsmässigt måste jag säga att Adlibris får storstryk av Bokus, redan innan den nu aktuella omgörningen. Faktum är att jag inte kan minnas att Adlibris sajt någonsin sett annorlunda ut än den gör nu medan Bokus utvecklats regelbundet med bloggar, personaltips och aktuella kampanjer som vida överstiger Adlibris antal. Ett enkelt exempel – att man först måste klicka på den rätt intetsägande och anonyma länken ”Temasidor” för att komma till en sida med olika kategorier av böcker som pocket, deckare, kokböcker och så vidare känns rätt trist och ogenomtänkt. Att titlarna sedan bara presenteras i en rak lista uppifrån och ner – nej, det är inte särskilt webb 2.0.

Så kom igen nu, kära Adlibris. Hotta upp sajten så att inte alla de kunder som i dag sköter sin boktipssurfning hos Bokus i större utsträckning stannar där för att köpa titlarna också.

Klipp ur dagens DN angående statssekreterare Ulrica Schenströms berömda utekväll förra veckan:

Eftersom Ulrica Schenström har en bakgrund som lobbyist och inte som journalist – till skillnad från Göran Perssons presschef Anna Helsén som hade jobbat på TT och därför var korrekt som ett nunnekloster – så har hon ingen uppförandekod i ryggmärgen.

TT – vi är så sexiga.