Kategori: Boken och framtiden

Jag antar att det ska rätt mycket till innan jag blir helt till mig över en hoodie som det står tryckt Djurholms bokhandel på, men jag kan ändå inte låta bli att bli glad över nyheten om att lokala svenska bokhandlare planerar samarbete med den amerikanska bokhandlarföreningen för att lära av deras erfarenheter. Jag är av den åsikten att fysiska boklådor måste bli mer unika – inte mindre enligt den modell som Akademibokhandeln verkar ha antagit – för att kunna stå sig i konkurrensen från nätbokhandlarna. Och då är ju ett sådant här initiativ ett bra steg på vägen.

Vad jag menar med hoodien är att jag och Johanna blev som två små barn när vi var på Green Apple Books i San Francisco i våras och hittade deras prylavdelning. Vi införskaffade en Green Apple Books-hoodie till mig (fantastiskt varm och skön när man är sjuk kan jag meddela) och en blå tröja i barnstorlek i present till Rebeccas Bobo. Och när vi var på City Lights Books köpte vi förutom en del böcker även en affisch med bokhandelns fasad som motiv.

Som sagt – en bokhandel måste ha väldigt mycket pondus, historia och karaktär innan man bär deras kläder, men det är ändå alldeles utmärkt att bokhandlarna börjar brösta upp sig.

Förra måndagen fick Johanna ursäkta sig när hon kom för sent till ett frukostmöte genom att säga att vi hade haft en livlig diskussion över frukostfilen om de fasta bokprisernas vara eller icke vara i Sverige. Ni två är väldigt konstiga,  var kommentaren hon fick.

Måsåvara, men jag tycker att det är en intressant och inte helt enkel fråga. För ett år sedan hade jag sagt att det vore ren idioti att gå tillbaka till ett snudd på kommunistiskt system som slopades redan på sjuttiotalet, men faktum är att större delen av Europas länder har reglerade bokpriser, och många verkar anse att det fungerar alldeles ypperligt.

Min egen grundinställning är att jag vill att de böcker jag skriver ska säljas så billigt som möjligt, för att kunna nå som många som möjligt. Jag tyckte till exempel att det var dårskap när förlaget satte det rekommenerade priset på min debutroman till 247 kronor. Detta för en bok vars primära målgrupp var högskolestudenter mellan 19-26 år, som torde anse att bok = pocket för 60 kronor. De såg ju aldrig röken av den så länge den bara fanns i inbunden form. Jag hade velat se romanen säljas för … säg 150 kronor med mjuka pärmar. Då hade vi åtminstone hamnat i rätt härad och publiken hade haft chansen att ta till sig den.

Men det är väl ändå en annan fråga, kanske någon anser. Jo, men ändå inte helt. För som det är nu är det istället de gigantiska storsäljarna som säljs för 150 kronor från pall på Ica Maxi. Och mellansäljarsegmentet som jag själv skulle vilja vara etablerad i inom en relativt snar framtid, det samlar damm på undanskymda hyllor där priset är ordinarie, det vill säga 250-300 kronor.

Skulle priserna regleras och alla böcker såldes för samma pris, tja – kanske skulle Lars Kepler förlora några exemplar på det och jag istället gynnas. Jag kan leva med det.

——

Uppdatering: När jag skrev det här i morse hade jag inte läst kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths inlägg rörande de fasta bokpriserna i dagens DN, då vår tidning anlände utan kulturdel i morse. Nu har jag det. Och visst, jag kan hålla med henne om somligt i början av texten, men att avsluta som hon gör, genom att hänvisa till att Danmark är på väg att slopa de fasta bokpriserna, samt insinuera att Mats Söderlund vill ha planekonomi enligt järnridåmodell, är rent ut sagt ohederligt i och med att hon ”glömmer” att berätta att länder som Tyskland, Frankrike, Italien, Holland, Spanien, Österrike och Norge också har fasta bokpriser.

Författarförbundet har tillsammans med hjärnorna bakom Pocketförlaget, Lind & Co, Tukan samt Publit på ett hörn bestämt sig för att ta saken i egna händer gällande utgivning av författares backlist, det vill säga den uppsjö av böcker som förlagen inte tycker att det är lönt att hålla i lager, och som man på sin höjd kan hitta i bibliotekens magasinskulvertar eller här och där på antikvariat. Dejavu heter satsningen, där man på något sätt hoppas kunna kombinera affärsmässighet med något som nästan låter som … ja, idealism.

Författare ska på egen hand kunna ge ut sina gamla alster på nytt. Särskilt billigt kommer det inte att bli, bokhandlarna köper böckerna för 120 kronor vilket torde ge Adlibris- och Bokuspriser på någonstans  runt 170-180 kronor och kanske uppåt 250 i en vanlig bokhandel (obs, mina egna uppskattningar), i den mån de nu kommer att ta in dem. Men även om jag oftast brukar sjunga billighetens lov när det kommer så är jag villig att erkänna att poängen här är ju inte att det ska vara billigt. Poängen är ju att de här böckerna ska göras tillgängliga igen.

Låt mig ta ett exempel: I går kväll när jag satt och fixade i ordning veckans DJtv skulle jag länka till Bernt-Olov Anderssons ”I syrenernas tid”, eftersom jag ville ha med hans fina Sandvikentrilogi som en modern svensk klassiker. Men trots att samlingsutgåvan gavs ut så sent som 2002, så går den i dag inte att få tag i på annat sätt än genom antikvariat (införskaffade vårt eget exemplar via antikvariat.net i fjol). När jag såg det var min tanke Han borde ju se till att ge ut en pod-version själv så att den åtminstone går att beställa. Och så i dag kommer det här beskedet, som ett brev på posten. Hurra!

Eller för den delen, man behöver ju inte gå så långt tillbaka. Hade det inte varit för att vi gav ut min debut ”Dannyboy & kärleken” i pocket på vårt hobbyförlag hade fallet varit detsamma för mig, Forum kasserade resterna av den inbundna utgåvan tidigare i år, och den gavs ändå ut så sent som 2005. Och ett ännu mer aktuellt exempel är Fredrik Virtanen, som twittrade tidigare i dag att förlaget skulle skicka honom de överblivna exemplaren av hans ”Olyckligt kär i ingen speciell”, vilket torde betyda att den är på väg mot samma bokbål. Den kom 2006.

Man kan ju tycka att det här borde förlagen ha ordnat själva, att det inte ska behöva ske via ett fackförbund. Och i den bästa av världar vore det kanske så, och delvis är det väl vad de stora förlagen trevande har börjat göra när de försökt säkra rättigheter till sina författares äldre verk, även om det mest talats om att det varit för utgivning i e-boksform. Men eftersom den ekonomiska aspekten är minst sagt vinglig i ett kort perspektiv, och det i första hand främst handlar om att författare som i dag har 90 procent av sin utgivning otillgänglig ska få känna att de faktiskt är med på banan igen, att de faktiskt finns till försäljning, så tycker jag att det är ett fantastiskt initiativ. Hoppas det får effekt.

Två brinnande aktuella boktexter i dag:

Återinför fasta bokpriser, föreslår Författarförbundets ordförande Mats Söderlund i DN i dag. Hemma hos oss ledde texten till sådan debatt i morse att Johanna blev försenad till sitt morgonmöte. Här finns även en intervju med Söderlund hos Svensk Bokhandel, där han utvecklar sin ståndpunkt en smula.

En konferens om bokens framtid. Den är ännu inte verklig, men alltid läsvärda Kalle Magnusson på Bokens framtid drömmer om hur en konferens om den svenska bokens framtid skulle kunna se ut.

Jobbar i helgen, kämpar på med artiklar och notiser om högt och lågt, smått och gott, så att fingrarna ömmar. Dagens epos från mig verkar bli den här Google Books-texten. DN har också en artikel, med mer specifik svensk vinkel. Svensk Bokhandel var också med på den telefonkonferens jag deltog i. Vill man läsa mer om det som berör de amerikanska aspekterna av det nya avtalsförslaget förordar jag New York Times artikel.

That’s all folks. Nu ska jag skriva om Robbie Williams.

I Malmö pågår sedan en tid tillbaka ett högljutt bråk om Stadsbiblioteket (ja, det gör det ju i Stockholm också, men låt oss i dag fokusera på provinserna). Det hela startade i somras när stadsbibliotekarie Elsebeth Tank meddelade att en stor mängd böcker ur beståndet skulle kasseras, och därefter slog vädret genast om till full storm, som fortfarande inte bedarrat. Sydsvenskan har skrivit mycket i ärendet, här finns en samlingssida. Dessutom är Sydsvenskans Per Svensson en av Tanks häftigaste kritiker.

Hur som helst. Den ofta utmärkta bloggen Bokens framtid publicerade i går en lång, läsvärd och för många säkerligen kontroversiell text, som i mångt och mycket ställer sig på bibliotekschef Tanks sida, något jag från min avlägsna Stockholmshorisont inbillar mig är lite halvunikt – många verkar tvärtom ha velat köpa henne en enkelbiljett hem till Danmark följt av reseförbud över Öresundsbron. Det är en utmanande artikel – bara att inleda en aktionsplan för framtidens bibliotek med punkten Ut med pappersböckerna torde innebära att man gör sig till fiende med stora delar av litteraturförståsigpåarna – men samtidigt en väldigt viktig sådan. För det är en omvälvande tid som biblioteken står inför, och det faktum att deras verksamhet i sig har en starkt konserverande funktion gör att förslag om förändringar genast blir kontroversiella.

Jag är inte tillräckligt insatt i turerna i Malmö för att ha en bestämd åsikt i frågan. Däremot tycker jag mig se att en hel del av de indignerade uttalanden som gjorts och texter som skrivits baserar sig på att tyckarna har väldigt bestämda uppfattningar om vad ett bibliotek ska vara.

Och vore inte allt mycket enklare om vi bara pratade med varandra i lugn och sansad ton?

I den numera mer eller mindre ständigt pågående debatten för eller emot Google Books har vi i dag kommit till Författarförbundets ordförande Mats Söderlund – som på det stora hela har ställt sig på sidan för – som i ett inlägg i Svenska Dagbladet bemöter Svenska Förläggareföreningens debattext från förra veckan.

Eftersom jag hyllade Pelle Snickars understreckare om Google Books för några dagar sedan är det väl inte mer än rätt att även länka till Svenska Förläggareföreningens replik i dagens SvD. Föga förvånande håller jag fortfarande på Snickars efter att ha läst texten. För vidare läsning i frågan, se Isobel och den läsvärda text om Google Books som Jenny Morelli skrev i förra numret av Vi.

——

Uppdatering: Nicklas Lundblad går igenom dagens SvD-text och bemöter påståendena i den.

Oh la la. Barnes & Noble har släppt sin e-boksläsare Nook och spöar upp Kindlen rätt så hårt utseendemässigt. Synd bara att de följer i Amazons (delvis gamla) fotspår och gör sin läsplatta US only.

#fail som vi säger på Twitter.

Framtidens historiker kommer med all sannolikhet fråga sig hur de lagmakare egentligen var funtade som kunde få för sig att låsa in hela 1900-talets kulturella produktion parallellt med att webben utvecklades som en global distributionskanal tillgänglig för alla medborgare.

Kungliga Bibliotekets forskningschef Pelle Snickars skriver en lång och väldigt intressant understreckare om Google Books hos Svenska Dagbladet, i vilken han passar på att mer eller mindre imbecillförklara delar av bokbranschen.

Puh.

Vilken urladdning det blev här på förmiddagen. Skrev under en kvarts tid så fingrarna glödde för att få ut ett första take om filmutredningen samt nyheten om att Kindle kommer till Sverige den 19 oktober. Ska bli intressant att se hur de svenska förlagen och bokhandlarna ställer sig till det här. Kommer de att försöka få in sina titlar på svenska i Amazons butik? Kommer det att bli möjligt att köpa titlar anpassade till Kindlen från svenska e-boksbutiker? Kommer det längre fram att gå att köpa Kindles (böjer man det så?) även över disk i Sverige? Betyder det här att Amazon släpper iPhone-app-versionen av Kindle utanför USA:s gränser? Vad ska jag äta till lunch i dag?

Många frågor återstår.