Författare och skribent
Min kompis Mattias Boström är inte bara en väldigt aktiv twittrare, han är också nestor i den svenska Sherlock Holmes-världen. Och i dag har han skrivit en lång och väldigt intressant text om hur en sherlockian ser på Guy Ritchies ”Sherlock Holmes”.
Mitt eget Sherlock Holmes-intresse, som varit slumrande i en massa år, har helt klart fått sig en nytändning av Robert Downey Jr:s karaktärstolkning. Dags att shoppa nya böcker, tror jag banne mig.
Fick just streckkoden till ”Vi har redan sagt hej då” levererad på mejlen. Känns väldigt officiellt och myndighetsbra, på något sätt.
Vad väntar på den litterära fronten våren 2010 förutom ”Vi har redan sagt hej då”? Vi går igenom vad vi ser fram emot i utgivningen på den svenska marknaden det kommande halvåret, och bjuder som nyårsbonus på ett blooper-klipp! Dessutom avslöjar vi hur även ett så genuskorrekt par som Daniel och Johanna kan hamna megasnett när det kommer till könsfördelning.
Böcker vi pratar om i veckans avsnitt:
Per Hagman: ”Vänner för livet”
Andreas Ekström: ”Google-koden”
Susanna Alakoski: ”Håpas du trifs bra i fengelset”
Sara Stridsberg: ”Darling River”
Marianne Cedervall: ”Svartvintern”
Maja Lundgren: ”Mäktig tussilago”
Jan Gradvall: ”Kent”
John Ajvide Lindqvist: ”Lilla Stjärna”
Johan Theorin: ”Blodläge”
James Ellroy: ”Oroligt blod”
Jill Klackenberg Tingsten: ”I skuggan av Tingsten – en släktberättelse”
Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.
Jag duttar vidare med romanprojektets alla vindlingar. Gjorde en testinspelning av mp3-boken förra helgen, läste in de tre första kapitlen, som jag nu redigerat och fixat till. 23 minuter blev inspelningen, vilket utifrån textlängden torde ge att hela romanen blir ungefär 5,5 timmar lång i inläst form. Rätt lagom om ni frågar mig.
Nu ska testinläsningen få lite feedback, och sedan börjar inläsningen förhoppningsvis på riktigt senare i veckan. Ljudredigeringen av de 23 minuterna tog så klart mycket längre tid än jag trodde. Det är en tidsätare, det här med att ge ut romaner.
Klockan ringde redan 05.25 i morse för avfärd från Vittangi mot Kiruna för flygtransport till Stockholm 07.30. Således är jag lite för trött i bollen för att skriva något smart, och spenderar dagen med att plocka ihop vardagen och tvätta istället. Samt att jag har ätit min sista pizza på minst … ja rätt jäkla länge för nu ska GI-livet börja igen, banne mig.
Vittjade även kameran som jag plåtat med lite sporadiskt under jul- och nyårshelgen. Verkligen inga mästerverk, men jag tänkte jag skulle delge er mitt livs första försök med panoramafunktionen, tagen under juldagslunchen hos pappa och Siv.
Nästa gång testar jag kanske i ett rum med jämn ljussättning.
Johanna sussar fortfarande vid min sida, jag har ont i ryggen av en alldeles för mjuk säng i hennes gamla rum i Vittangi och på nedervåningen stökas det omkring, hör jag.
2010 torde bli ett rätt omvälvande år. Om allt går väl här i världen blir jag om en månad och en dag del av tvåromanersklubben och om tre månader och nio dagar medlem i föräldraskapsklubben. Självklart är det senare en mer omvälvande händelse som kommer att påverka mitt liv på ett sätt jag ännu inte riktigt kan ana, men ännu är det mesta hjärnfokuset lagt på det första, det här egenutgivningsprojektet är väldigt tidskrävande och ibland förbannar jag mig själv för att jag valt den här vägen. Det hade utan tvekan varit enklare att dela arbetet och oron. Nu beror så mycket på mig själv. Det är självklart mest spännande, men utan tvekan också slitsamt.
Fast ändå. 2010 har potential utan dess like och jag gillar det. Hoppas ni gör det också.
Såväl i fjol som i år har jag tänkt att jag ska göra en lika genomarbetad årssammanfattning som jag gjorde 2007. Men båda åren har jag kommit fram till att nej, jag är banne mig för lat för att gå igenom det som har varit. Och eftersom jag redan är dödligt trött på allt vad års- och decennielistor heter känns det heller inte som att det gör så mycket.
Men 2009 har hur som helst varit ett bra år som likt inget annat gått i resandets tecken med utlandsbesök i Danmark, Frankrike, Ryssland, USA, Finland, Tyskland och Vittangi. Det sista året innan den nya livsfasen faderskap infaller. Det sista året innan den nya livsfasen har utkommit med mer än en roman inträder.
Och så började jag kolla i mitt iPhoto efter en bild som kunde sammanfatta 2009. Jag hittade 61 stycken och gjorde en Animotofilm istället, till tonerna av The Sound of Arrows fina ”Into the clouds” – vilket helt klart var en av årets låtar för mig tillsammans med Lily Allens ”I could say” och Pet Shop Boys ”All over the world”. Och Animotoproceduren tog ju i och för sig nästan hela kvällen innan jag blev nöjd, så jag hade ju lika gärna kunnat skriva värsta bästa års- och decennielistan också.
Och observera att Animotofilmen av någon anledning inte syns i exempelvis Google Reader, så vill ni kolla måste ni läsa inlägget ”på riktigt”.
Här kan man för den delen kolla in den Animotofilm jag gjorde förra nyåret.
Ja, det är mycket snö och runt 30 grader kallt här uppe, men jag tänkte trots detta delge er den här bilden och det twitterinlägg som medföljde den i går istället.
Har varit i Vittangi i mindre än en timme, och allt är som vanligt.
Alldeles för sent i går kväll blev jag klar med sättningen av ”Vi har redan sagt hej då”. Tror jag. Den ska korras ett slutligt varv i sin definitiva form också.
Men hur som helst. Jag tror jag vågar fastslå att min andra roman landar på 239 sidor. Inför det avgörande finalkorrekturet – där endast rena fel får ändras och inget av tycke och smak-karaktär som kan skapa fatala omflödningar – är manuset 326 399 tecken långt. Den inbundna versionen av ”Dannyboy & kärleken” var på 246 sidor och bestod av 339 462 tecken. Rätt nära.
Det känns läskigt. Men också löjligt skönt.
Nu ska jag flyga till Kiruna.
Ja, här kan man läsa vilka saker jag hade valt ut att prata om i dagens radio. Man bör dock egentligen lyssna på motiveringar också, för att förstå valen. Mossiga Dramaten som årets plats 2009? Och bröderna Schulman som nykomlingar liksom, what gives?
Vilken tur då att det finns länkar till de två inslagen hos SR Stockholm.
Bilden föreställer om det inte syns mig och programledare Anna-Karin och en växt som tjänstgör som julgran.
Nej, det är inte på väg att bli en vana, men jag har så fasligt mycket att göra med romanen just nu, plus att jag försökt vara några minuter ledig under juldagarna, så det hanns helt enkelt inte med att spela in något DJtv i går. Vi ber tusenfalt om ursäkt, och utlovar nya tag nästa decennium.
Och för den delen hoppas jag att ni i just detta nu har era radioapparater på och har rattat in P4 Stockholm för att lyssna på mig.
Jobbar i dag igen. Det är fortfarande julstiltje i rapporteringen, lite teknikstrul att brottas med, jag har kokat bryggkaffe vilket gladde de andra helgjobbarna som tröttnat på maskinernas brygd och någon hade med sig en fin överbliven surdegskaka som jag medelklassmumsar på.
Men det var egentligen inte det jag ville meddela omvärlden i dag.
Nej, jag ville mest bara påannonsera att jag i morgon bitti ska vara med i radion en hel timme. Jomenvisst, trots att jag är superledig i morgon för att använda kvällstidningsspråk så tänker jag bege mig till radiohuset till och med tidigare än vanligt för att medverka i etern mellan klockan åtta och nio. Jag och programledaren Anna-Karin Andersson ska då försöka summera nöjes- och kulturåret i Stockholm i ett antal punkter. Det lär knappast bli heltäckande, men förhoppningsvis helt okej jullovsradio.
Så slå på radion klockan åtta i morgon bitti, P4 Stockholm 103,3 mhz. Och nej, det är inte en ursäkt om man råkar bo i andra delar av landet, för det går alldeles utmärkt att lyssna via nätet, länk finns på ”God morgon Stockholms” sajt.