En ny vecka med dag efter dag där det på schemat står SKRIV SKRIV SKRIV. Jaja, men först en liten förmiddagspromenad.
Författare: Daniel Åberg
Bäst före 20 juli
Jag antar att de som lagt ut den här lilla fotbollskonstinstallationen i korsningen Observatoriegatan/Vegagatan i morse hade förväntat sig ett annat resultat i kvalet till Uefacupen som Hammarby spelade i dag, men det var ju hur som helst lite roligt.
——
Ah, verkligheten var ju ännu bättre. Jag lyfter upp kommentaren som Magnus gjorde till inlägget också:
Nja, så här ligger det till (ungefär): de utgångna mjölkpaketen låg vid tvåtiden i går eftermiddags prydligt staplade på taket till en officiell Hammarbybil som stod parkerad på Observatoriegatan, ett tiotal meter närmre Sabbatsbergs sjukhus. När jag traskade förbi bilen var en dam i full färd med att fotografera installationen. Vi var både förundrade och lite imponerade: Supporterkultur när den är som bäst! Damen erbjöd mig att vara med på ett foto efter att jag upptäckt den informativa lappen. Kände mig dock tvingad att tacka nej eftersom inget av lagen är mitt.
Litteraturdebatten i sommarrepris
Kultursommartorkan drabbar DN i dag och man drar samtidslitteraturens kris-debatten i ett reprisvarv. Ernst Brunner får dundra och menar att kulturskymning råder, någon annan tycker å ena sidan och å andra sidan, och en tredje anser trams, det är ju jättebra litteraturklimat just nu. Exakt som de artiklar som skrevs i ämnet i maj med andra ord. Det enda egentliga nya i dagens artikel är att den ackompanjeras av en färsk försäljningstopplista som visar att deckaren dominerar just nu, vilket ska understryka Brunners tes. Mig veterligen är det dock inte en nyhet att deckare säljer bra på sommaren, och att det således heller knappast är en slump att förlagen väljer att släppa sina tunga kriminalelefanter, som Stieg Larsson, Camilla Läckberg och Håkan Nesser, när det börjar vankas vår i luften.
Nu kan man ju nästan tro att jag inte håller med Ernst Brunner i den här frågan utifrån mitt tonfall längre upp. Men det gör jag ju på något vis, även om jag inte håller med om att deckare är dåliga utan tvärtom är rätt förtjust i bra kriminallitteratur. Jag undrar bara vad meningen är med att köra debatten en vända till? Tror DN att det ska kunna levereras en definitiv slutsats andra gången, eller handlar det bara om att det saknas annat att skriva om? Jag lutar åt det senare.
Här och här och även lite här kan man se vad jag skrev i frågan när det begav sig.
Och så tar jag en HBT-sop, tack.
Är det bara jag, eller är de lanserat en speciell städkollektion lagom till Pridefestivalen?
Where the action is
Man kan inte direkt ana det, men boy o’boy vilken action som försiggår vid det här stället i boken. Raffel, tandagnissel, moraluppluckring och bevisförstöring. Allt man kan önska sig i dramatikväg, förutom ångande sex.
För övrigt blir det jag skriver för långt. Way too långt känns det som. Jag kommer att behöva en stor jävla avlång sax för att klippa ner det här, fortsätter jag med samma skaparglädje blir filmen två och tjugo lång. Och det är en halvtimme för mycket om ni frågar mig.
——
På radion puttrar ”Ring så spelar vi”. En kvinna från Bomhus utanför Gävle valde just nummer arton ”eftersom jag snart ska fylla fyrtio”, fick en kartbok som halvchansbonus men gick bet på frågan om träslaget briar. Det blev inga fem cd-skivor till henne inte. Jag känner mig förflyttad till barndomen and I like it. Men Hasse Tellemar är tydligen inte kvar vilket är en stor skam.
Quimby for mayor
Ah, vilken pysselmorgon. Klockan nio stod Morgan i farstun som ett aprilväder med ett Höganäskrus om halsen, redo att göra knappar, badges, pins – kalla det vad fan ni vill men tillverkade blev de i alla fall, en hel liten armé av Quimbys.
Så om ni av någon anledning beger er till filmstaden i Kista eller Råsunda i helgen och ser personalen vara iförda stiliga ”Simpsons”-knappar, tveka ej – de är ihopknåpade i min privata sweatshop.
Nu ska jag ta mig an filmmanuset.
Plötsligt händer det
Fem sekunder senare tycker en fiskmås att det är en bra idé att bajsa ner min vänsterarm.
Skepp ohoj!
Sömnlös i Schulmanland
Jag har sovit helt sjukt dåligt i natt, vridit, snurrat, vänt, rasat i golvet och slagit huvudet i väggen av frustration. Jag är en zombie, men ändå på gott humör, inbillar jag mig.
Som alla andra slukar jag DN-texten om Schulmanfamiljen det första jag gör när jag ser DN i dag. Det är i sanning fascinerande hur den där trion tagit över det svenska blogglandskapet, och hur verkligen nästan alla läser dem. Jag kastar mig över varje nytt inlägg i min rss-läsare, det är det närmaste jag kommit att följa ett realityprogram sedan ”Robinsons” tredje säsong, den enda skillnaden är att det här är oftast välskrivet, utfört av människor jag skulle kalla smarta även om nivån stundtals är förödande roligt låg. Hajpen lär så klart försvinna, snart har varje medie med självaktning gjort sina Schulmanintervjuer (vi hade en med Alex i slutet av maj) men det är väl som med Tjuvlyssnat, den må fortfarande vara populär och ynglar av sig både en andra bok och en tidskrift – men vem fasiken pratar om den längre? Den finns där och skvalpar runt i medvetandet, men snackpotentialen har försvunnit. Även om så klart Alex Schulman skulle hata jämförelsen, jag minns att han vid ett par tillfällen gått rätt hårt åt just Tjuvlyssnat.
Det slår mig för övrigt plötsligt – är det här med att Schulmanklanen skulle ha landets tre största bloggar verkligen helt sant? Hos Bloggportalen verkar Tjuvlyssnat ha stängt av besöksstatistikfunktionen – de finns alltså inte med på några topplistor alls där – men om man tittar på Bloggtoppens totala topplista så ligger Tjuvlyssnat före Katrins Stureplansblogg, vilket skulle innebära att Tjuvlyssnat är före Calle Schulman också, som har färre besökare än Katrin enligt Bloggportalen (varken Alex eller Calle finns registrerade hos Bloggtoppen vad jag kan se). Se där, en liten minibubbla för någon icke tjänstledig journalist att rota i.
En fråga om tid
Åh, dessa tidsproblem. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om berättelsen i filmmanuset ska utspela sig år 2002 som i boken, eller i nutid. En petitess kan tyckas, men det ställer till en del praktiska problem med den lilla tidsförskjutningen. Nu försöker jag skriva runt det istället, och det går så där, känns det som. Oh well, det är väl bara att ändra i efterhand om det blir tokigt. Jag har i dag i alla fall gjort det första besöket i det förflutna, och hängt med Dannyboy och Josef utanför Prinsan i Sandviken. Najs.
——
Jag har för övrigt blivit med Facebook. Så om det finns någon hugad där ute som vill bli min kompis, är det bara att requesta.
Nu är det dags för en eftermiddagspromenad.
Ösa ösa ösa
Jag öser ur mig manussidor. Om det blir bra har jag ingen aning om, prio ett just nu känns att få ur mig det, få boksidorna att bli manussidor. Kvalitet får jag försöka skapa när jag tar det andra varvet, när jag får möjlighet att redigera ner och om texten. Jag har alltid gillat den biten mest, textredigeringsbiten. Någon sa att jag således borde jobba som redaktör istället. Problemet är att jag är så egofixerad att jag bara tycker om att jobba med min egen text.
Nåväl, i dag ska jag skriva den första tillbakablicken. Ah, minnets ljuva vindlingar.
En nästan helt ny karriär
Så har man hoppat in som genrebildsmodell igen. Featurechef-David ringde och undrade om jag kunde tänka mig att vara modell, du tyckte ju så mycket om det senast, det skulle tas några bilder till en artikel om tv-tittande via datorn. I’m your man sa jag och har nu spenderat en halvtimme i soffan där jag i olika ställningar tittat på ”Allsång på Skansen” via SVT:s Play-funktion och blivit plåtad av en Scanpixfotograf. Bildkvaliteten var dock under all kritik och Realplayer ville buffra stup i kvarten, så jag hoppas att texten den ska ackompanjera inte är allt för positivt inställd.
När fotografen skulle gå kom han på att han fått i uppdrag att ta några nedladdningsbilder också. Och vem är jag att neka, så nu syns min hand surfandes på Pirate Bay också, på väg att göra något ytterst olagligt.
——
Och jo, manuset blir längre och längre. Jag har precis passerat kolsyra i näsan-passagen, som jag har som citat i sidhuvudet här ovan.