Jag har sovit helt sjukt dåligt i natt, vridit, snurrat, vänt, rasat i golvet och slagit huvudet i väggen av frustration. Jag är en zombie, men ändå på gott humör, inbillar jag mig.
Som alla andra slukar jag DN-texten om Schulmanfamiljen det första jag gör när jag ser DN i dag. Det är i sanning fascinerande hur den där trion tagit över det svenska blogglandskapet, och hur verkligen nästan alla läser dem. Jag kastar mig över varje nytt inlägg i min rss-läsare, det är det närmaste jag kommit att följa ett realityprogram sedan ”Robinsons” tredje säsong, den enda skillnaden är att det här är oftast välskrivet, utfört av människor jag skulle kalla smarta även om nivån stundtals är förödande roligt låg. Hajpen lär så klart försvinna, snart har varje medie med självaktning gjort sina Schulmanintervjuer (vi hade en med Alex i slutet av maj) men det är väl som med Tjuvlyssnat, den må fortfarande vara populär och ynglar av sig både en andra bok och en tidskrift – men vem fasiken pratar om den längre? Den finns där och skvalpar runt i medvetandet, men snackpotentialen har försvunnit. Även om så klart Alex Schulman skulle hata jämförelsen, jag minns att han vid ett par tillfällen gått rätt hårt åt just Tjuvlyssnat.
Det slår mig för övrigt plötsligt – är det här med att Schulmanklanen skulle ha landets tre största bloggar verkligen helt sant? Hos Bloggportalen verkar Tjuvlyssnat ha stängt av besöksstatistikfunktionen – de finns alltså inte med på några topplistor alls där – men om man tittar på Bloggtoppens totala topplista så ligger Tjuvlyssnat före Katrins Stureplansblogg, vilket skulle innebära att Tjuvlyssnat är före Calle Schulman också, som har färre besökare än Katrin enligt Bloggportalen (varken Alex eller Calle finns registrerade hos Bloggtoppen vad jag kan se). Se där, en liten minibubbla för någon icke tjänstledig journalist att rota i.
Vem fan är Alex Schulman? McDonalds går också bra. Det är flottare att vara Sveriges viktigaste opinionsbildare – som jag.