Månad: augusti 2008

Those were the days

På något sätt känns det faktiskt tryggt att biomarknaden ibland fortfarande fungerar som förr i tiden, pre världssynkade filmpremiärer. Final cut-versionen av ”Blade runner” går upp på svenska biografer i dag, nio månader efter att den kom på dvd i USA. Här finns min januaribetraktelse kring hur filmen propellerade mig bakåt i minnet och norrut i geografin.

Lita aldrig på Wikipedia!

Fick ett upphetsat sms från min chef i går kväll och jo, även jag tyckte att det var väldigt roligt när Robyn i gårdagskvällens ”Kobra”-program vände sig bakåt när hon kom in på AP:s huvudkontor i New York och förklarade för Kristofer Lundström att Det här är som ett amerikanskt TT Spektra.

Men det var egentligen inte det som jag tyckte var det mest uppseendeväckande med det halvtimmeslånga programmet. Det kom istället när tv-teamet följde med Robyn på en radiointervju i New York, en intervju där Robyn möttes av ett påstående hon inte höll med om angående sin karriär från programledaren. Det där har du läst på Wikipedia va? frågade Robyn varvid programledaren svarade jaa…? och Robyn replikerade lita aldrig på det som står på Wikipedia!

Huh?

Alltså, okej – Robyn har säkert väldigt mycket att göra, men om det nu är så att det finns uppgifter om hennes karriär på en av världens mest använda sajter som hon inte tycker stämmer, en sajt som dessutom går ut på att användarna själva ändrar och lägger till de uppgifter som står där, varför ser hon då inte till att informationen ändras så att det blir rätt?

För att vara en person som gjort en grej av att gå sin egen väg och ha kontroll över sin karriär kändes den kommentaren väldigt underlig.

Jag skriver, alltså finns jag (24)

Just nu i de centrala delarna av Vasastan:

skrivaskriva24.jpg

I dag från Ritorno på Odengatan, där jag hittat en form av framåtrörelse. Men den lider fortfarande av … ja jag vet inte riktigt vad men låt oss kalla det vingel eller åtminstone oförmåga till fokusering och god stringens.

Utan förmåga till framåtrörelse (2)

Jodå, jag skriver som sagt, min kära dator har ju blivit oj så nätexponerad på sistone och mer lär det väl bli innan sagan är över.

Frågan är dock vad som kommer ut. Jag finner mig ofta sittande still, utan större känsla för framåtrörelse, texten står och stampar, jag vill något med den men kan inte riktigt sätta fingret på vad när hur varför. Jag känner inte att jag når fram till pudelns kärna – konstigt uttryck för den delen – och det irriterar mig.

I går begav jag mig till Bönor och bakat vid Sankt Eriksplan för att se om det kunde trigga mig. Boken inleds där, det skrivs visserligen aldrig ut i texten, men jo, det är dit de går, jag hade en fikadejt där en gång i … ja i slutet av december 2005 var det väl och nej det var inget värt att skriva en bok om men det har på något sätt ändå blivit platsen där det börjar, och den sötsliskiga biskvi jag minns att jag tvingade i mig har också fått följa med in i romanen.

Väntandet som föregår träffen sker för övrigt vid Fridhemsplan – vid tunnelbaneuppgången där det förut låg ett Dressmann men nu byggs om – vilket väl inte riktigt går ihop rent geografiskt för de promenerar bara en minut innan de når fiket, men som sagt, hur mina inre bilder fungerar spelar väl roll mest för mig själv.

Hur som helst – triggningen uteblev. Texten stampar. Dialog kommer ut, men de säger inget. Åtminstone inte det som bör och måste sägas. Det irriterar mig.

Fan.

Var god dröj (2)

Nä men oj vad bloggtrött jag var i dag då.

——

Fast just ja, en sak har jag ju faktiskt tänkt på i dag:

Under hela juli har jag gått och trott att Martin Jönsson haft semesterstängt på sin SvD-blogg. Men så upptäcker jag via någon annan bloggare som länkat till honom att det har han ju inte alls, det är bara Svenska Dagbladet som helt utan att meddela det bytt adress på hans rss-länk. Vad är det för sätt? Och faktum är att det ringer en klocka långt bak i skallen som säger att det inte är första gången det händer heller. Bad SvD.