Alltså förkylningsotröstliga knyten på 8,75 månader. Kanske inte direkt min definition av kul.
Men nu sover hon sedan tio minuter lugnt vid min sida efter en och en halv timmes skrik-, gråt-, snor-, host- och som extranummer bajscirkus.
Och vips så är all bottenlös frustration jag nyss känt glömd.
Det är tveklöst det samtidigt bästa och värsta med föräldraskapet – känslolivet som skruvats upp från kanske sju förbi tio för att nu toppa någonstans kring tolv.