Vem jag vill tacka för framgången? Dansbanden!

Det lackar mot nyår och med det följer faktumet att jag lovat mig själv – och därmed indirekt hela jädra världen eftersom jag skrivit om det på bloggen – att vara färdigskriven då. Märk dock väl att färdig inte är detsamma som färdigskriven, jag ämnar nå fram till slutet av historien innan nyåret infaller, därefter startar redigeringsfasen och känner jag mitt material rätt kan den komma att bli rätt så lång.

Hur som helst. För att nå detta evangeliska stadium – jag har ingen aning vad ett evangeliskt stadium innebär men det låter passande i sammanhanget – har jag tvingats till drastiska åtgärder då timmen börjar bli sen. Jag är exempelvis ledig i dag – satan vad här ska skaldas! – och kommer istället att arbeta på lördag kväll i Strängnäs och bevaka finalen av ”Dansbandskampen”. Jo men visst, vad gör man inte för de sköna konsterna.

För det är enkel matematik. Eller logik. Eller ja jag kan kalla det vad fan jag vill för att parafrasera någon som redan hunnit få ut roman nummer två trots att vi debuterade samtidigt – aldrig i livet att jag skulle ha suttit och tragglat med boken på lördag kväll, men jobba är en helt annan sak, och eftersom jag mycket väl kan tänka mig att romanskriva på dagtid en tisdag, är slutsatsen denna:

Satan vad här ska skaldas.

DJtv #4 – Alla får litteraturtidskrifter

Vi var först lite bekymrade eftersom DN hann först, men bestämde oss för att tänka ja men än sedan då? Den här veckan diskuterar vi därför varför alla skulle ha en egen litteraturtidskrift år 2008 och vilken framtid de kan tänkas ha. Och är det ändå inte på något sätt bloggarnas förtjänst att vi fått ALT, Vi läser och OLM?


DJtv #4 – Daniel & Johanna pratar litteratur from Daniel Åberg on Vimeo.

Länkar till sådant vi pratar om i avsnittet:
Året då tidskriften levde upp (artikel i DN)
Atlas litterära tillägg
Vi läser
Ordfront litterära magasin
Atlasbloggen
Johannas text om Lars Noréns dagbok
Vassa eggen

Omtanke

Vi hade tänkt prata om läget för de svenska litteraturtidskrifterna i nästa DJtv. Men så gick DN och gjorde ett liknande jobb i dag (ej på nätet ännu), och eftersom det är en journalistisk nesa att vara tvåa på bollen – eller att åtminstone framstå som att man är tvåa på bollen – så låter vi det nog bero.

Alltså behövs ett nytt ämne. Typiskt att hjärnan är som sirap efter gårdagskvällen.

Så tuff var jag

Det är säkert tretusen TT-personer i köket, åtminstone uppåt hundra. Trängseln är för stor, jag tråcklar mig genom massan för att ta en lussebulle och en pepparkaka och därefter återgå till min post, plikten framför allt, nöjes- och kulturdesken sover aldrig, åtminstone är den bemannad 0730-1900 och ska så förbli. Men ska du inte stanna och se luciatåget? frågar Kristin och vadå – är det ett sånt också? suckar jag och tillägger jag orkar inte se något jäkla luci

Så trippar fem fyraåringar i luciaskrud och tomtedräkt in i pentryt och pipsjunger och jag börjar nästan gråta.

Spridda fredagsskurar

1. Lasse Winkler tar i en ny SvB-ledare upp en intressant aspekt av det här med DN:s bokhandel som jag inte tänkt på. Hur ska tidningens kulturredaktion på ett objektivt sätt kunna skriva om bokhandelsmarknaden i framtiden, när man själv är en aktör på denna marknad? Det hade jag ärligt talat inte ens tänkt på. Och jag ska kalla mig journalist. Bad Dannyboy.

2. Det regnade när jag gick till jobbet i dag. Jeansen är blöta. Det är också en sorts fredagsskur.

Och nu blir det tv-reklam

I dagens upplaga av ”Kulturnytt” i P1 fanns ett inslag kallat Bokhandeln i förändring, som handlade om de uttalanden som Akademibokhandelns vd Ulf Lindstrand gjorde för en tid sedan. Detta ämne behandlade jag och Johanna i DJtv #2 förra måndagen.

I dagens upplaga av ”Kulturnytt” i P1 fanns också ett inslag kallat DN och nätbokhandeln, som handlade om Dagens Nyheters nya satsning på nätet som drog igång i slutet av förra veckan. Detta ämne behandlade jag och Johanna i DJtv #3 i måndags.

Slutsats: Vill man ha litteraturnyheter när de fortfarande är någorlunda färska, så bör man kolla på DJtv.

Allt har en början. Även jag.

Det är dagen D i dag.

Nej, jag talar inte om faktumet att jag har namnsdag i dag, även om det också är helt sant. Nej, det jag talar om är att det är i dag som den börjar.

Romanen.

Boken, så som den är skriven just nu, utspelar sig nämligen under tjugo dagar i december 2008. Slutet infaller vid tolvslaget på nyårsafton, och räknat baklänges ger det att boken inleds den 11 december. Att den dagen är en torsdag i boken – precis som i verkligheten – var inget jag ursprungligen tänkte på när jag skrev de första kapitlen, jag minns inte ens om jag hade en speciell veckodag i åtanke när jag började, men händelserna som inträffar dagen därpå sker utan tvekan på en fredag, så torsdag fick det med tiden bli.

I dag. I romanen har kylan lagt sig över Stockholm den 11 december 2008 och på kvällen faller ett lätt snöfall över staden. Förutsättningarna för att verkligheten ska efterlikna dikten verkar inte direkt goda med utgångspunkt från vädret utanför fönstret.

Visserligen har tiden en tendens att ändras med … ja, tiden. När jag skrev ”Dannyboy & kärleken” utspelade den sig ursprungligen i slutet av maj 2001, men så drog skrivandet ut på … ja, tiden och jag ändrade några detaljer och i slutändan blev Dannyboydagen fastslagen till lördag den 25 maj 2002, även om det visserligen aldrig skrivs ut exakt i romanen. Kanske blir det samma visa nu, kanske går … ja, tiden fortare än jag anar. Då är det inte bara – som alla som kan sin Andres Lokko vet – pophistorien som ständigt måste skrivas om, utan även romanhistorien. Åtminstone min.

För de flesta är det säkert inte ens viktigt, att exakt tidsbestämma en historia skapar en bundenhet som vissa inte finner önskvärd, det ökar dateringen, låser skeendet vid en specifik punkt i historien och gör den alldeles, alldeles …

Underbar?

Att vara någorlunda exakt och precis ligger mig helt enkelt rätt nära hjärtat.

Nobel schmobel

Claes Elfsberg direktkommenterar middagen i tv och frågar med gravallvarlig stämma sin bisittare angående efterrätten Varför tror du det blev päron i år? och DN toppar sajten med rubriken I väntan på efterrätten och Svenskan kontrar med Dags för dessert.

Alltså ursäkta mig, men är Nobelfesten verkligen så intressant?

——

Fast okej då, det var rätt sött när Le Clézio inledde sitt tacktal på svenska.

Kampen mot klockan

Jag har tagit mitt morgonpickochpack och begett mig till Ritorno på Odengatan, jag skaldar i julgranens sken och sippar på en kaffekopp och jo det är en drastisk åtgärd men desperata tider kräver desperata åtgärder, som väl någon amerikan sade back in the days.

Jag kämpar mot klockan som vore jag självaste Jack Bauer. Romanen avslutas på tolvslaget på nyårsafton. Det vore ju själva fan om jag inte lyckades bli färdig innan denna tidpunkt inträffar i verkligheten. I fiktionen är det sex timmar kvar att sätta på pränt, i världen jag lever i återstår tjugoen dagar.

Det borde väl gå? Även med mina slöhetsfasoner?

Jante, Gävle, satsen och DJtv-reportagen

Jaha, så vann jante igen. Umeå och Lund gick vidare i kampen om vilken svensk stad som ska få titulera sig kulturhuvudstad 2014, Gävle och Uppsala slogs ut. Fyrtiofem minuter efter beskedet fylls kommentarerna i Arbetarbladets text om utslagningen av saker som Grattis Gävlebor spektaklet är över nu!!!!!! och Nu får vi se om dom sk. kommunpolitikerna gör nåt vettigt av pengarna istället! Men det kanske är för mycket begärt? och Fantastiskt! Äntligen sade någon stopp för stolleriet och den fullständigt hemningslösa lekstuga med skattepengar som Carina Blank ägnar sig åt.

Man ska fan inte tro att man är något.

——

Jag chattade med Johanna tidigare i dag. Tänk att ordet satsa ska vara så knepigt.

——

Och eftersom jag av okänd anledning inte riktigt kan klippa navelsträngen och hänge mig åt Vimeo fullt ut så finns nu ”DJtv #3” även på Youtube. Check it out vetja, för det är ju precis som Bisonfredrik utbrast: Men, ni har ju börjat med reportage också!