Det här med min uppladdning inför New York Marathon. Går väl så där får jag medge.
I morgon skulle jag ha sprungit Stockholm Halvmaraton, en liten värdemätare för att kolla så att jag åtminstone pallar att springa halva sträckan.
Men så kom influensan. Och så blev jag frisk. Och sedan kom den tillbaka dubbelt, med feberfrossa och magvärk deluxe förra helgen. Och lagom till jag började återkomma till livet blev Tage sjuk, feber runt fyrtiogradersstrecket större delen av veckan. Så det blev vab med honom för en förälder, samtidigt som Ejdas förskoleinskolning gick helt i baklås och vi tvingades börja om, med den andra föräldern på heltid på dagis. Samtidigt som vi båda hade inbillat oss att vi skulle kunna börja jobba heltid igen och hade samlat på oss en hel hög med jobb med snart stundande deadlines.
Och där står jag nu. Utan någon som helst möjlighet att finna tid att köra bil tur och retur Stockholm i uppåt 30 timmar för en och en halv dag i huvudstaden. För jo, tanken var att ta bilen, vi hade en del stora grejer som behöver köras ner respektive fraktas upp. Trist.
Men nåväl, jag hyser någon sorts förhoppning om ett nytt försök nästa helg, även om det visserligen inte finns något lopp som hägrar då.
Typiskt att man så ofta blir sjuk när man som allra minst behöver det. Just influensa är ju inget man skojar bort…