Kategori: Livet och sånt

Jösses Amalia det var länge sedan jag var så här tom i huvudet. Jag meddelar bara följande:

1. I dag ska jag gå och kolla på en XLR till RCA-adaptermojäng (hona till hona). Jag ska eventuellt också i samma veva göra ett inköp av en självmatande mikrofon.

2. I dag ska jag välja ut en vinjettbild och ett klatschigt vinjettnamn. Det finns en övervägande risk att det blir samma gamla vanliga Dannyboy.

3. I dag ska jag åka till Gästrikland och fira pappas 60-årsdag.

——

Jag blev lite osäker på om en mikrofon som drivs av egna batterier verkligen kallas självmatande, och gjorde som man alltid gör – googlade. Den allvetande skräphögen svarade:

Menade du: självhatande mikrofon

Jag vet inte riktigt. Gjorde jag det?

Alltså skivbolagsbranschen. Man vill ju bara gråta.

Jag må ha haft mina invändningar mot Spotify men i grund och botten är jag så klart för att det ska gå bra för dem, de har potential att få till stånd en jättebra tjänst.

Men alltså skivbolagen. Man vill ju bara lägga sig ner och gråta.

Nu har Spotify tvingats meddela att skivbolagen krävt att viss musik ska plockas bort. Annan musik ska bara få spelas i vissa länder.

För ett ögonblick trodde jag att skivbolagen kanske hade börjat … ja, tänka. Den villfarelsen blev inte långvarig.

Det är mycket internet nu. I dagens DN går det att läsa om mikrobloggarnas slutliga intåg i Sverige, och det verkar sannerligen som att det tagit sig vidare från bubblan och ut i något bredare folklager nu. Jag är självklart inte sämre jag, följ mig gärna även på Twitter, Bloggy och Jaiku – man kan ju aldrig få för mycket Daniel i sin vardag som Johanna brukar säga. Just nu kan man läsa om vad jag lagade för storslagen söndagsfrukost.

Och på tal om Johanna – hon sopade in en närmast obscent stor bild på sig själv i Dagens Industri i går (ej på nätet), gällande hennes och kollegan Karins insats i 24 Hour Business Camp där de skapade webbtjänsten Barnamun. Gå in på 24HBC:s sajt och rösta fram det bästa bidraget vetja.

Och ja, vid det här laget förstår ni ju vilket det är.

Nästan 1,2 miljoner såg Barack Obamas installationstal på svensk tv i går. Det är en högre siffra än vad TV4:s ”Stjärnor på is” hade i snitt på bästa sändningstid på lördagskvällar i höstas.

Jaha, då var Bush undanstädad och Obama insvuren.

Kanske dags för mig att dansa ut vättebarnet också.

Jag brukar inte använda det här utrymmet för personliga meddelanden, åtminstone inte om de handlar om någon annan än mig själv. Men just i dag råkar min gode vän Jocke fylla 30 år. Och eftersom jag inte kan fira honom personligen i dag så gratulerar jag genom att ge honom gra(t)tispublicitet på bloggen istället:

Bilden är tagen på nationaldagen förra året vid Tegelbacken. Några sekunder senare hivar Josefine, som står till vänster i bild, en lastpall ner i vattnet. Det var en sådan kväll.

Efter 17 dagar utan någon som helst alkohol hade min kropp hunnit glömma hur det är att vara bakfull.

Nu minns den.

Men vafalls! Här är man inne på dag fjorton utan kaffe enligt rekommendationerna från GI-gurun Lauritzon, och vad är tacken? Jo, knappt har man hunnit vakna innan man får den här DN-artikeln knytnävad rakt i solar plexus. Kaffe förebygger demens! Och inte nog med det, kaffe motverkar även Parkinsons sjukdom, typ 2-diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar.

Aldrig får man vara glad.

Yttrat i soffan i går kväll, med näsan i varsin Macbook:

J: Åh, det här skulle jag nästan vilja gå på. Men vad fan – de har stavat bransch fel! Vad är det med människor? De som inte kan stava till bransch borde fan inte få jobba i en.
D: Det uttalandet är ju nästan värt ett blogginlägg.
J: Det var faktiskt ganska roligt. Jag kanske skulle bli ståuppkomiker ändå.
D: Mm.
J: Nähä.

Alltså, det fanns ju en tanke när jag kallade mitt första inlägg om den pågående GI-dieten för del ett. Men kanske är det faktumet att hela processen gått så smärtfritt, att de inledande dagarnas sockerabstinens så raskt försvann och livet blev vardag igen, som legat bakom att jag helt glömt bort det.

Visst, jag saknar att äta bröd. Och jodå, det är en smula jobbigt att inte dricka någon som helst alkohol, vilket ju är tanken under de två inledande veckorna. Inte på grund av något sug – åtminstone tror jag inte det – utan för att många tillfällen är så förknippade med alkohol att jag knappt känner dem värda att utföra utan. Som förra veckan, när vi var några som skulle ut och äta och Mäster Anders kom på tal. Jag lade genast in mitt veto, för jag kunde inte för mitt liv förstå vad ett besök på en riktigt fin restaurang skulle tjäna för syfte om jag bara fick dricka kolsyrat vatten till maten.

Det är sådana grejer, förskjutningarna i tillvaron, som stör.

Blondinbella får nog ta och lägga ner nu – Sverige har en ny bloggdrottning. Johanna har för andra dagen i rad blivit nominerad till Aftonbladets Stora bloggpriset. I går i kulturkategorin för Bokhora, i dag i teknikkategorin för Lilla gumman.

Och här sitter jag med en sketen kvasiförfattarblogg och tror att jag är något.

Ser till min stora glädje att Johanna och de andra bokhororna tillhör den illustra skara på fem som nominerats i Stora bloggprisets kultur- och nöjeskategori.

Men glädjen till trots så är det något med Stora bloggprisets utformning som gör mig förbryllad. Enligt prisets sajt har Sveriges 100 mest inflytelserika bloggare bjudits in att nominera fram de fem finalisterna inom de sju kategorierna. Och det är väl ett okej sätt att göra det på, men det som förbryllar mig är att endast en av de fem finalisterna i kultur- och nöjesklassen var inbjuden att nominera. Varken Bokhora, En man med ett skägg, Vassa eggen eller Weird Science tillhörde de 100 som Aftonbladet och Bloggportalen själva valt ut. Tre av dessa fyra måste dessutom sägas vara Sverigeledande inom områdena litteratur (BH), mediebevakning (VE) samt film/tv (WS).

Visst, 100-urvalet består enligt faktarutan i Aftonbladet av de mest länkade, mest vald som favorit och mest trafikerade bloggarna enligt Bloggportalen samt tio specialinbjudna bloggare, men ändå – oavsett grund måste det ändå ses som en brist hos priset att fyra av fem kultur- och nöjesfinalister inte återfinns på arrangörens lista över landets 100 mest inflytelserika bloggar.