Kategori: Livet och sånt

Städa följt av träna följt av skriva följt av handla följt av samkväm.

Det låter ju inte alls särskilt ledigt.

Plötsligt händer det.

——

Ja, så fort vi köpt en ny och väldigt grön soffa då.

Gud ske pris, det går att se golvet.

Man skulle kunna hävda, och det med rätta, att arbetet gått lite i stå.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Så fort jag skriver något om Pet Shop Boys anses jag inte kunna vara objektiv. Själv tycker jag att min gränslösa kärlek till Neil och Chris gör mig till den perfekte recensenten, jag kan ju alla deras vinklar och vrår, jag vet referenserna, jag kan jämförelserna. Och jag ger inte överbetyg i onödan, jag tycker årets ”Yes” är en svag fyra och ”Fundamental” gav jag en trea när det begav sig 2006.

Men.

Spelningen i går kväll på Cirkus.

Det var fan i mig den bästa jävla konserten jag någonsin har sett.

Att jag personligen håller en Pet Shop Boys-konsert som favorit kommer knappast som en överraskning, men jag trodde verkligen aldrig att något skulle slå premiärkonserten – den legendariska Performance-turnén i Globen, lördag den 2 maj 1991. Aldrig.

Men det där i går alltså. Den urtajta låtlistan. Sättet de arrangerades på. Spelglädjen. Den visuella perfektionen. Coldplays ”Viva la vida” iklädd kungakrona insnärjd i ”Domino dancing”. Jösses.

Efter konserten smsade min vän Johan.

Sjukt jävla bra konsert, kanske den bästa av mina fyra med PSB. Fick dock lite ”tack och adjö”-vibbar. Tror du de lägger ner snart?

Jag tror ärligt talat aldrig att Pet Shop Boys kommer att lägga av i officiell mening. Neil Tennant och Chris Lowe har gjort musik tillsammans sedan 1981 och älskar utan tvekan popmusik mer än något annat. Vad finns det för mening med att sluta nu, efter snart 30 år ihop?

Däremot skulle jag inte gråta om de slutade turnera nu. Efter att i går kväll ha sett min nionde konsert med dem är jag redo att säga:

Ge ut den här vändan på dvd. Kom med ett nytt album vart tredje år. Mer behövs inte för att livet ska vara fullkomligt.

——

Några fler ungefär lika bra mobilbilder hittar ni här.

Ett dygn senare. Fortsättning följer.

Så där ja. Grejerna är på plats. Dags att åka till Ikea och köpa mer.

I dessa tider av flyttar och solsken är det här precis vad doktorn ordinerade för en torsdagsmorgon. Bry er inte om att karln pratar franska, jag tror att budskapet i filmen går fram klart och tydligt ändå.

Syftet är alltså att visa upp en hittills okänd hemlig funktion på Macbookarna. Enjoy!

Jag ska flytta på fredag. Bli sambo. Vuxen.

Det oroar mig inte så mycket, även om jag tycker att det känns lite vemodigt att lämna min lägenhet. Vi har ändå kamperat ihop sedan oktober 2003, min Odenplansetta och jag. En sjättedel av mitt liv, längre tid än jag bott på någon annan enskild plats. Vi har haft mycket skoj ihop, Vegagatan och jag.

Men var sak har sin tid. Jag är redo nu.

Fast det finns ändå vissa oroande tecken. Jag har inte börjat packa ännu. Visserligen har jag tömt en garderob och varit uppe på vinden och kikat in i förrådet – jag skulle rubricera det som en disciplinerad röra  – och gick sedan ner igen. Det finns en vag känsla inombords att det jobbiga ska komma när jag väl börjar packa ihop prylarna, att minnesjunkien som vi alla vet bor där inne ska trycka ner sin fula näsa i lådorna och börja peta i innehållet, lyfta på saker och kommer du ihåg den här, och det där, och kolla här!

Och så är det kört.

Bättre att ta allt på en gång, åka och hämta skåpbilen på Berras Biluthyrning på fredag förmiddag, parkera den nere på gatan och ställas inför faktum – nu jävlar måste det packas, taxametern tickar ju. En snabb och intensiv känslostorm, och sedan är det klart. Ja, en bra taktik.

Synd om stackars Morgan bara, som jag lejt som hantlangare under premissen att han kommer till ett dukat bord.

Som jag avslöjade i gårdagens blogginlägg så är jag lite svag för kontinuitet, regelbundenhet och stringens. Men vafasiken, det är ju ett högtryck på gång – SUPERSOMMAR enligt kvällstidningslöpen – och att spela in kloka litteraturtankar på video när folk ändå envisas med att hålla sig borta från sina datorer och på sin höjd uppdatera Twitter och Facebook via mobilen – är inte det att kasta pärlor till svin, om jämförelsen godtas utan att någon tar illa vid sig?

Jo, jag tycker nog det. Så härmed meddelas att DJtv tar semester till någon gång i augusti, troligen rätt så i mitten av månaden, utan att utlova något specifikt datum förutom en försäkran om att vi kommer tillbaka minst en vecka innan DN drar igång sin Boklördag igen.

Någon sommarmåtta får det ju trots allt vara.

Om det inte vore för faktumet att jag helt seriöst brukar få sms av typen lever du? om jag inte bloggar i tid – en situation jag är helt medveten om att jag själv skapat genom att vara en smula … autistisk i min iver att uppdatera med rätt nitisk regelbundenhet – så skulle det här troligen vara just en sådan dag då jag inte skulle ha uppdaterat bloggen. Inte särskilt mycket har nämligen hänt sedan i går och de stora tankarna har så vitt jag känner igen dem lyst med sin totala frånvaro.

Nu ska jag gå och kolla på björnungarna på Skansen.

Midsommarafton. Jag vet inte varför men jag lyssnar alltid på P4 då.

Det var bara det.