Kategori: Livet och sånt

Vi är på Brändö, den östraste av de åländska större öarna, betydligt närmare det finländska fastlandet än ”huvud-Åland” i brist på bättre ord i min vokabulär.

Vi har hyrt en stuga med tillhörande roddbåt, i går kväll satt vi på altanen och åt åländskt svartbröd och drack … eh, Tuborg Grön men hey vi är ju alla vänner här i Norden. Faktum är att det var ännu mer danskt, jag satt i min stol och lyssnade på syrsorna och läste Carsten Jensens ”Sista resan”. Har även tänkt läsa Sofi Oksanens ”Utrensning” – when in Finland! – samt Jan Guillous ”Ordets makt och vanmakt ”. Alla som känner mig inser att jag aldrig kommer att hinna med ens hälften den kommande veckan, dock tar jag mig friheten att drömma.

Nu ska jag byta blöja på Tage. Han är en jäkel på det här med att kissa.

Sista dagen. Halva redaktionen är ledig. Semesterlugnet ligger tungt över hela TT. Måste väl städa skrivbordet senare, det kommer ju att användas av andra under överskådlig tid. Inte för att jag är särskilt stökig av mig, snarare tvärtom, men vissa spår har jag ju trots allt lämnat efter mig. Ska fira in ledigheten med att använda en timme av den återstående arbetstiden till att gå till tandläkaren.

Vi fick ett väldigt intressant lägenhetserbjudande i Berlin i går, håller andan för att tongångarna ska vara lika positiva över mejlen i dag. Gör det ni också vetja En minut vardera borde räcka.

Jag är inte mycket för att säga hej då. Drar mig hellre undan när det ska göras, någon sorts blyghet som kommer fram och väl tyvärr ibland misstas för dryghet. Vet inte varför, har alltid varit sådan.

Och nu är det säga hej då-dags på jobbet. Gick iväg för en biovisning nyss, min kära kollega Sara kommer att ha hunnit gå för dagen innan jag är tillbaka, och i morgon är hon ledig. Hej då-läge.

Genast kommer den där känslan, jag slår ned blicken och mumlar något om att ingen ju riktigt behöver säga hej då längre eftersom vi fortsätter att ses på Facebook, där livet fortgår som om inga föräldraledigheter i världen fanns. Det stämmer så klart.

Men ändå.

Jag överkommer den där jäkla känslan och vi kramas hej då. Det känns bra.

Vi vaknade och upprördes över regeringens till synes oerhört cyniska hantering av Littorinsoppan. Vi gick ut och åt frukost och upprördes över att Sommarstockholm slagit till igen – Sirap var så klart stängt till någon gång i augusti så några american pancakes blev det inte. Vi gick hem och invigde Tages badpool på bakgården istället. Det upprörde oss inte ett endaste dugg.

Jag vet inte hur det är med er, men jag är sjukt peppad på David Finchers och Aaron Sorkins ”The social network”.

Och taglinen You don’t get to 500 million friends without making a few enemies är ju faktiskt rätt genial.

Och hör ni alla rss-läsare: Vill ni kolla de inbäddade klippen måste ni tyvärr klicka in er till inlägget. Fråga mig inte varför, fråga Sony Pictures.

Om knappt två veckor drar Johanna, Tage och jag österut för en veckas semester på Åland. Vi inleder i ögruppens östraste utpost – Brändö, och avslutar med ett par dagar på fastlands-Åland (huvudön? Åland-Åland?) innan vi åter styr kosan mot Sverige för några dagar i mina fädernes fotspår i Gästrikland.

Tips på vad man gör på Brändö i dagarna fem när man lyckas missa deras lilla men coola popfestival Island in the sun med en dag mottages tacksamt.

Var och lämnade över nycklarna för lägenheten på Vegagatan till den nya hyresgästen på lunchen. Vi sågs i lägenheten, fyllde i en nyckelkvittens och pratade lite om lägenhetens fördelar och nackdelar. Innan jag gick drack jag för sista gången en slurk vatten direkt ur kökskranen. Det var en konstig känsla.

Jag trivdes verkligen på de 36 kvadraten under de närmare sju år jag bodde där. Det var en i det närmaste perfekt planerad etta med väl tilltagen sovalkov, kök som rymde både köks- samt arbetsbord och ett vardagsrum som var alldeles lagom stort med fönster som täckte nästan hela väggen. Lägenheten låg visserligen i ett av Vasastans utan tvekan fulaste hus, men som Iris säger i ”Vi har redan sagt hej då” – det är ju faktiskt de som bor tvärs över gatan som lider av fula hus, inte de som bor i dem, de ser ju aldrig fasaden.

Ah, du bitterljuva nostalgi. Som jag älskar att vältra mig i dig.

Alltså, jag vet att företaget ePhone har fått en del nätkredd sedan de satt sig på tvärs mot ljudboksförlagens ipred-anmälan i fjol, men fan vilket jävla skitföretag det är att ha och göra med.

Min mamma blev uppringd av någon telefonförsäljare å deras vägnar tidigare i år, som prackade på henne ett abonnemang. När hon efter tecknat kontraktsfaktum insåg att det rörde sig om ip-telefoni – det framgick på klassiskt telefonförsäljarmanér inte direkt glasklart när hon övertalades att teckna abonnemanget utan där pekades bara på hur billigt allt skulle bli och att det var lätt som en plätt att komma igång – och att hon därmed skulle få hem en massa modemgrejer som skulle kopplas in via bredband och hej och hå, så blev hon som alla människor som inte har någon teknisk koll knäsvag och gråtfärdig. Jag lugnade dock henne och sa att det nog skulle gå bra, min syster skulle komma och hjälpa henne att koppla in och utvecklingen har ju gått framåt och det ska nog vara driftsäkert och funka ungefär som vanligt, sa jag.

Jo tjenare.

Nu har hon haft sin ip-telefoni ungefär en månad. Efter två veckor inträffade driftstörning nummer ett, den var dock någorlunda enkel att lösa och bara efter en dag gick det att använda telefonen igen. Så i måndags slutade telefonen att fungera för andra gången. Eftersom mamma jobbar på dagis och inte har tid att sitta i telefonkö halva dagen för att felanmäla mejlade min syster deras support på måndagen och påtalade felet och bad dem återkomma. Det gjorde de så klart aldrig. När telefonjäveln fortfarande inte fungerade i dag ringde jag deras support. Där fick jag beskedet att jodå, det är driftstörning på Sandvikennätet. Ja men varför står inte det på er driftstatussida då? Det skulle det göra, hävdade killen, men erkände efter att ha kollat efter att nähä, det gjorde det visst inte, men tekniker jobbar på problemet, sa han. När kunde det tänkas vara klart då, driftstoppet är ju ändå inne på fjärde dagen nu? Svårt att säga, blev svaret. Att deras tjänst legat nere i fyra dagar och de inte ens haft vett att informera sina kunder om vad som är fel, ja det var ju beklagligt, medgav han.

Muppar.

Så vad händer nu då? Svårt att säga, förutom att ePhone inom kort har en kund mindre.