Litteraturnytt, onsdag

Något av det som berör litteratur som skickats ut från våra servrar i dag:

Dan Browns nya redan fildelad. Själv tänkte jag använda en av mina innestående credits hos Audible Audiblecredits och ladda ner ”The lost symbol” som nästa promenadlyssningsbok.  Jag föredrar lättsmält när jag går, det gör inte så mycket om tanken råkar vandra iväg någon minut då.

Kulturministern föredrar Barbro Lindgren. Det här är ju lite lustigt. Kulturdepartementet skickade ut standardbrev till elva författare för att meddela att deras böcker blivit utvalda till en läsesalong under bokmässan, men Barbro Lindgren fick ett eget. Gotta love that offentlighetsprincip.

Ett gott dagsverke

Full rulle på litteraturskrivandet här på redaktionen i dag. Först inledde jag med att skriva om den strid som Författarförbundet manar sina medlemmar till angående e-boksavtalen, därefter kontrade min kollega Sara med en fin artikel om att Kevin Fratos debutroman ”Numera negerkung” inte anses svensk nog för Augustpriset, och så avrundade jag med en liten notis om att det numera går att inhandla ljudböcker på svenska i iTunes.

Plus att jag hann gå och simma på lunchen.

DJtv #35 – Äldre vita män

Efter de senaste veckornas manifest- och framtidsdebatt taggar vi ner tempot och diskuterar något så trivialt som vår egen nuvarande läsning. Rena rama Boktipset med andra ord – plus en avslutning som vilken annan vecka som helst hade klippts bort med motiveringen trams.

DJtv #35 – Äldre vita män from DJtv on Vimeo.

Böcker vi diskuterar i inslaget:
Anna Jörgensdotter – ”Bergets döttrar
Jan Guillou: ”Ordets makt och vanmakt: Mitt skrivande liv
Per Wästberg: ”Ung mans dagbok

Och som ni vet finns DJtv även som podcast via iTunes.

Maniefterfest

I veckans DJtv förutspådde vi att strömmen av litterära manifest nog skulle fortsätta publiceras i Dagens Nyheter. Och jo, i dagens Boklördag följer de ursprungliga manifestförfattarna upp med ett appendix, där de förtydligar vad de ville ha sagt i originalet, samt svarar på delar av kritiken. En intressant detalj är att appendixet är nästan 1000 tecken längre än själva originalmanifestet – frågan är huruvida själva manifestet ens längre kan sägas stå för sig själv? Måste man nu läsa båda delarna för att deras tes ska bli tydlig?

Oh well. I grund och botten gillar jag faktiskt deras ansats – jag vill också att 2010-talet ska bli ett berättandets decennium. Men jag tycker nog fortfarande att det manifesteras bäst genom produktion, inte punktade utfästelser.

Nu inväntar vi med spänning svaret på svaret.

Fredagslitteraturlänkar

Jag har inte så mycket spännande att säga. Förutom att det nu står helt klart att det inte blir någon boksalong i Stockholm 2010 och att bokbranschen därmed får ha sin Göteborgstäppa i fred, samt att det i nya numret av Svensk Bokhandel finns ett väldigt intressant och långt samtal mellan förläggare på några av landets större förlag. Tyvärr finns det ännu inte publicerat på nätet, så ni får tro mig på mitt ord eller bege er till något ställe där texten går att läsa/tidningen finns att köpa för att bilda er en egen uppfattning.

I korthet handlar det i alla fall om att förlagen drar ner på sina utgivningar, att bokens värde har devalverats samt att det i grund och botten nog är förlagens eget fel att verkligheten ser ut som den gör.

Och som vore det en medveten tanke så skriver Svensk Bokhandels chefredaktör Lasse Winkler en intressant artikel hos nättidskriften Alba där SvB-samtalet utvecklas med fokus på hotet mot den översatta kvalitetsdeckaren.

Hm. Jag hade ju faktiskt en del intressant att säga.

DJtv #34 – Har ni manifest, eller?

Med en rubrik lånad från Sydsvenskan tar vi oss an de senaste veckornas hetaste ämne – manifesten! Men manifest manipest säger vi, som redan är grundligt trötta på sensommarens litterära trend. Vi går igenom vad som sagts hittills, och siar om vad vi har att vänta framöver. Dessutom undrar vi lite försynt varför deckar- och chicklitförfattarna – som motmanifesterarna drar en lans för – inte verkar ha tillfrågats om att medverka i debatten.

DJtv #34 – Har ni manifest, eller? from DJtv on Vimeo.

Länkar till de hittills tre DN-manifesten:
Manifest för ett nytt litterärt decennium
Manifest för en olovlig litteratur
Koldenius & Frid skriver läsarnas manifest

Och glöm inte att DJtv också finns som podcast.

Tilbaka till bruksorten

Sandviken. Jag kan inte riktigt släppa det. Och det blir bara värre med tiden. Det är konstigt hur det förflutna tränger sig på, hur trakter man aldrig riktigt reflekterade över när de var aktuella växer i betydelse trots att man nästan aldrig beträder dem.

I går strax före hemgång hade jag det långsamt på jobbet och kollade runt lite i Google Analytics och kom via lite omvägar fram till det här. Sandvikens folkbibliotek (blogg här), Sveriges Radio Gävleborg, Bibliotekets vänner och Sandvikens tryckeri arrangerar just nu skrivartävlingen Avtryck, öppna för alla som är boende i kommunen eller har en anknytning till trakten.  Max tio A4-sidor, dubbelt radavstånd, enda textkravet är att en av de platser som står med i tävlingsreglerna ingår i handlingen, inskickad senast den 31 december. Därefter klart.

Och jag mindes mina egna första litterära steg. Novelltävlingen som Arbetarbladet arrangerade som jag vann som 17-åring och tidigare beskrivit i bloggen både här och där, där publicering, 1000 kronor och flera veckors skam för att jag skrivit om kärlek publikt var priset jag fick (betala).

17 år. Halva mitt liv. Jösses. Tiden går, tankarna består.

Hur som helst – se nu inte mina nervösa jantelagstonårerier som ett hinder i författarbanan. Tävla vetja!

——

Och på tal om Sandviken så har DN intervjuat Anna Jörgensdotter om hennes nya Sandvikenroman ”Bergets döttrar” i dag, på plats i bruksortens hjärta. Jag tror faktiskt, utan att ännu hunnit läsa boken – hoppas dock kunna börja göra det senare i dag – att det ligger en Augustnominering och väntar på henne för den. En bred berättelse, en anrik berättartradition, hennes tredje roman, en rejält spänd båge som inte verkar brista – ja, jag tror banne mig det.

Se det gärna som en uppmaning att leta

I ärlighetens namn bör jag dock inte kasta alltför mycket sten i glashus. Baksidan till den inbundna utgåvan av ”Dannyboy & kärleken” innehåller faktiskt också ett korrfel i den andra meningen, ett fel som överlevde såväl formgivarens, förlagets samt min egen korrläsning. Visserligen är det ett fel som jag tror lätt missas då hjärnan luras av att ordet till upprepas på olika rader, men det är ingen ursäkt. Jag hade ont i magen en hel dag när jag upptäckte det.

glashus

Vill dock poängtera att pocketutgåvan, där jag ansvarade för utformningen helt själv, så vitt jag vet inte innehåller ett enda korrfel.

——

Och på tal om magont så hade jag själv rätt mycket av den varan i morse när jag vaknade, och spenderar därför dagen hemma i sängen. Bu.

DJtv #33 – Tillbaka till samtiden

I torsdags arrangerades en paneldebatt med efterföljande mingel i Natur & Kultur och Atlas regi. Ämnet för kvällen var bokbranschens framtid, men om detta blev det inte så mycket, åtminstone inte under själva paneldebatten. Varför blir det alltid så här, och vems fel är det egentligen? Likt panelkvällen presenterar vi inga konkreta svar och vi är också ovanligt oense i frågan – men det är utan tvekan värt 13 minuter av era liv. Dessutom avslöjar vi smaskiga detaljer om ett framträdande som vi medverkar i på Bokmässan i Göteborg om fyra veckor.

DJtv #33 – Tillbaka till samtiden from DJtv on Vimeo.

Länkar till sådant vi pratar om i avsnittet:
090827 – officiell blogg om framtidskvällen
Daniels inlägg om torsdagskvällen
Johannas inlägg om debattkvällen
Richard Herolds inlägg om panelkvällen
Jonas Mosskins inlägg om samtalskvällen
Om Fay Weldons reklamsponsrade bok
Kraft och Kultur
Unni Drougges inlägg om kvällen
Anna Trobergs inlägg om debatten
Mattias Boströms inlägg om torsdagskvällen

Och glöm inte att DJtv finns som podcast.

En släng av Jante, antar jag.

Egentligen var det ju extremt fånigt av mig att gnälla om det där med Manilla i går. Egentligen stör det mig ju inte ens att jag aldrig har blivit bjuden. Det finns ju inte ens någon vettig orsak för att jag skulle bli det. Kanske 2005, när jag faktiskt hade en ny bok som getts ut på ett Bonnierförlag, även om det inte var Albert Bonniers utan Forum. Men nu? Nej.

Ändå hände det återigen i går. Jag satt där framför min datorskärm på jobbet och sade hoppas det blir roligt till mina kollegor och sade have fun puss puss till min sambo men mest kände jag mig utanför, en smula mindre värd, irriterad över att inte vara utvald. Egentligen vet jag att det inte bara handlar om meriter och status utan också ganska mycket att råka befinna sig på rätt position vid rätt tillfälle om man ska bli bjuden. Likaså vet jag att det är en tillställning som nog får stryk av många andra litterära tillställningar när det kommer till rolighetsgrad.

Men ändå.

Det är en känsla jag jobbat hårt för att bli av med men aldrig riktigt verkar kunna skaka av.

——

Och på tal om många författare på en koncentrerad yta: I dagens DN publiceras ett motmanifest där en hel hög författare av det yngre gardet (somliga till och med två gånger) förbehåller sig rätten att skriva vad de vill hur fan de vill, även om de uttrycker det med fler ord. Fint, men kan vi lägga det här lite fåniga manifesterandet bakom oss nu?

Ibland känns livet rättvist (2)

För exakt ett år sedan skrev jag så här:

På min redaktion, bestående av tio personer, är fyra bjudna på kvällens Manillafest.

På min redaktion, bestående av tio personer, har två gett ut en roman.

Vi tillhör inte de inbjudna.

I år skulle jag kunna posta exakt samma inlägg, om jag ändrade siffran fyra till tre. I år är dessutom Johanna bjuden och har väl vid det här laget börjat mingla loss å det grövsta. Själv har jag en timme kvar på jobbet och ska sedan gå hem och sortera elektroniksladdar.

Men nej då, jag är inte bitter.