Sandviken. Jag kan inte riktigt släppa det. Och det blir bara värre med tiden. Det är konstigt hur det förflutna tränger sig på, hur trakter man aldrig riktigt reflekterade över när de var aktuella växer i betydelse trots att man nästan aldrig beträder dem.
I går strax före hemgång hade jag det långsamt på jobbet och kollade runt lite i Google Analytics och kom via lite omvägar fram till det här. Sandvikens folkbibliotek (blogg här), Sveriges Radio Gävleborg, Bibliotekets vänner och Sandvikens tryckeri arrangerar just nu skrivartävlingen Avtryck, öppna för alla som är boende i kommunen eller har en anknytning till trakten. Max tio A4-sidor, dubbelt radavstånd, enda textkravet är att en av de platser som står med i tävlingsreglerna ingår i handlingen, inskickad senast den 31 december. Därefter klart.
Och jag mindes mina egna första litterära steg. Novelltävlingen som Arbetarbladet arrangerade som jag vann som 17-åring och tidigare beskrivit i bloggen både här och där, där publicering, 1000 kronor och flera veckors skam för att jag skrivit om kärlek publikt var priset jag fick (betala).
17 år. Halva mitt liv. Jösses. Tiden går, tankarna består.
Hur som helst – se nu inte mina nervösa jantelagstonårerier som ett hinder i författarbanan. Tävla vetja!
——
Och på tal om Sandviken så har DN intervjuat Anna Jörgensdotter om hennes nya Sandvikenroman ”Bergets döttrar” i dag, på plats i bruksortens hjärta. Jag tror faktiskt, utan att ännu hunnit läsa boken – hoppas dock kunna börja göra det senare i dag – att det ligger en Augustnominering och väntar på henne för den. En bred berättelse, en anrik berättartradition, hennes tredje roman, en rejält spänd båge som inte verkar brista – ja, jag tror banne mig det.