Boho for USA!

Jag tillhör dem som lite i smyg hoppats att det skulle finnas en del fel i den svenska översättningen av Dan Browns ”Den förlorade symbolen”, eftersom jag tyckte att det luktade rätt mycket krämardesperation över beslutet att låta sju översättare jobba med boken inför Sverigelanseringen, allt för att den skulle kunna ges ut så snabbt som möjligt och sälja maximalt i den stundande julhandeln.

Men så läste jag den väldigt långa text om Albert Bonniers förlags arbete med Brownboken som Svensk Bokhandel publicerat i dag, och skämdes en smula. För det visar sig, åtminstone enligt artikeln, att det snarare är Dan Browns amerikanska förlag samt agent som är att skylla. Bakom deras beslut att vägra ge utländska förlag tillgång till texten innan den ges ut på engelska ligger inte bara den vanliga trötta rädslan för piratkopiering, utan också en medvetenhet om att de kan sälja miljontals fler exemplar av sitt engelskspråkiga original via lukrativ export om de sinkar de utländska förlagens arbete. De vill alltså både tjäna pengar på att sälja rättigheterna till förlag i andra länder, men samtidigt också sälja boken själva på dessa marknader.

I en digital värld som går allt mer mot global simultanutgivning känns den amerikanska bokbranschens försök att tvärtom öka det här tidsspannet som väldigt underlig.

Fast samtidigt sorgligt logisk ur ett krasst kommersiellt synsätt.

——

Vad jag tyckte om ”Den förlorade symbolen”? Tja, Litteratur är det ju knappast, men om vi säger så här – har Dan Brown på fötterna med de saker han skriver om den noetiska spjutspetsforskningen och hur den vetenskapligt börjar närma sig urgammal mysticistisk mumbojumbo – ja, då är det en rätt cool värld vi är på väg in i.