Kategori: Författande

Just nu i de västliga delarna av Vasastan:

I dag från Vurma på Gästrikegatan. Att Fireflysorten jag dricker heter Detox kan man ju spekulera kring orsakerna till både länge och väl.

Just nu i de centrala delarna av Vasastan:

I dag från vardagsrummet. Och jaja – det är alkohol i glaset och jag är ack så depraverad men vi kanske kan kalla det lördagsgodis?

Just nu någonstans i höjd med Upplands Väsby:

I dag från pendeltåget mellan Uppsala och Stockholm, riktning söderut.

Just nu i de södra delarna av Vasastan:

I dag för andra gången från City Backpackers fik i den aldrig sinande sommarhettan. Texten får hela tiden tankekonkurrens från en liten videofilm jag grunnar på.

Men var sak har sin tid. Åtminstone borde det vara så.

Just nu i de centrala delarna av Vasastan:

I dag från hemmets lugna köksvrå.

Just denna dag är det dock inte roman som skrivs, utan en mycket uppgiven om än väntad sågning av den nya ”Arkiv X”-filmen.

Just nu i de centralaste delarna av Stockholm:

I dag från Teaterbaren på Kulturhuset vid Sergels torg.

Fast i dag håller jag faktiskt mest på att bli tokig. På riktigt. Mitt bröst, som i helgen var grisrosa efter att ha grillat det i fredags på klipporna i Fredhäll men nu återfått en någorlunda normal färg, har börjat klia något infernaliskt. Jag har faktiskt aldrig varit med om maken. Jag vill, mer än något annat i hela världen, slita huden av kroppen.

Att skriva dialog har aldrig känts svårare.

Först såg jag att Fredrik hade gjort en och tänkte att jag skulle göra en likadan, baserad på bloggen. Därefter glömde jag bort det. Men så såg jag att Peter Englund också gjort en med sin kommande första världskrigs-bok som grund och blev påmind.

Så här är den – min kommande, ej ännu färdigskrivna roman enligt Wordle:

Jag hade först tänkt låta ordmolnet gå loss på bokens första kapitel, men då det är rätt så långt blev det mest en massa vanliga småord som fastnade, vilket inte kändes så skojigt. Därför valde jag ett kortare kapitel en bit in istället, som jag tycker bättre fångar tonen i texten.

Just nu i de södra delarna av Vasastan:

I dag från Café Nuno i korsningen av Drottninggatan och Tegnérgatan. Hyfsat billigt bryggkaffe och gratis påtår. Good good.

Men nu börjar det nog bli dags för dagens powerwalk. Det lutar åt Brunnsviken.

Då öppnar vi helt opåkallat frågelådan:

Är det i skrivandet du finns, eller är det i publiceringen och allt vad det innebär? Eller är publiceringen att dö en smula och det är dags att återuppstå som en Särimner igen i skrivandet?

Rbrt

Jag har varit inne på det här flera gånger i bloggen, och det går väl att utläsa ur mitt sätt att ge mig i kast med skrivandet också, men utan tvekan är det så att det för mig är det färdiga resultatet som är belöningen, inte vägen dit. Jag finner skrivandet oftast långtråkigt, kanske inte direkt en plåga men åtminstone något jag gärna skjuter upp så länge det bara går. Det är först när jag läser det jag fått ur mig, när jag inser att det faktiskt inte blev så tokigt, när jag ser att fan, det där blev ju riktigt bra, som jag känner tillfredsställelse.

Skulle jag ens hålla på om jag visste att det jag skrev inte hade en chans att publiceras och bli läst? Nej, jag tror inte det. Då skulle jag nog försöka hitta ett annat sätt att uttrycka mig på, för att få visa upp det jag vill få ur mig. Och om inte heller det gick så … nej, jag vet faktiskt inte hur jag skulle bete mig för på något sätt vill jag ändå få utlopp för mitt inre.

Jag skulle ju alltid kunna börja blogga antar jag.

Just nu i de centrala delarna av Vasastan:

I dag från Coffeehouse by George på Odenplan, endast ett spjutkast från hemmet efter att en ack så svettig powerwalk sugit all must ur mina benmuskler. Helt okej och ganska svalt, men jag har tyvärr råkat sätta mig för nära ställets högtalare och tvingas höra ”Blame it on the boogie” leta sig in i mina öron trots full volym på itunes i lurarna.

Ah, nu övergick de till ”Staying alive”. Hårt tuggmotstånd här.

Just nu i de centrala delarna i Vasastan:

I kväll från hemmets loja vrå.

Just nu i de centrala delarna av Vasastan:

I dag från Dala Delis uteservering, behagligt lagd i skugga med hjälp av huset mitt emot så att jag ser skärmen. Tyvärr hade de, precis som när jag senast var här i april för att intervjua Veronica Maggio, inte heller i dag bryggaren igång, så jag får sitta och sippa trippelespresso för glatta livet och känna mig kontinental istället. Jaja, det går ju det ocks noooo mina lurar ligger inte i väskan! Damn you semestertripp till Åland, var det nödvändigt att rucka mina autistiska tendenser bara för att jag packade väskorna lite annorlunda än vardagligt!? Argh, hur ska jag nu kunna skriva, utan musik?