Och nu blir det tv-reklam

I dagens upplaga av ”Kulturnytt” i P1 fanns ett inslag kallat Bokhandeln i förändring, som handlade om de uttalanden som Akademibokhandelns vd Ulf Lindstrand gjorde för en tid sedan. Detta ämne behandlade jag och Johanna i DJtv #2 förra måndagen.

I dagens upplaga av ”Kulturnytt” i P1 fanns också ett inslag kallat DN och nätbokhandeln, som handlade om Dagens Nyheters nya satsning på nätet som drog igång i slutet av förra veckan. Detta ämne behandlade jag och Johanna i DJtv #3 i måndags.

Slutsats: Vill man ha litteraturnyheter när de fortfarande är någorlunda färska, så bör man kolla på DJtv.

Allt har en början. Även jag.

Det är dagen D i dag.

Nej, jag talar inte om faktumet att jag har namnsdag i dag, även om det också är helt sant. Nej, det jag talar om är att det är i dag som den börjar.

Romanen.

Boken, så som den är skriven just nu, utspelar sig nämligen under tjugo dagar i december 2008. Slutet infaller vid tolvslaget på nyårsafton, och räknat baklänges ger det att boken inleds den 11 december. Att den dagen är en torsdag i boken – precis som i verkligheten – var inget jag ursprungligen tänkte på när jag skrev de första kapitlen, jag minns inte ens om jag hade en speciell veckodag i åtanke när jag började, men händelserna som inträffar dagen därpå sker utan tvekan på en fredag, så torsdag fick det med tiden bli.

I dag. I romanen har kylan lagt sig över Stockholm den 11 december 2008 och på kvällen faller ett lätt snöfall över staden. Förutsättningarna för att verkligheten ska efterlikna dikten verkar inte direkt goda med utgångspunkt från vädret utanför fönstret.

Visserligen har tiden en tendens att ändras med … ja, tiden. När jag skrev ”Dannyboy & kärleken” utspelade den sig ursprungligen i slutet av maj 2001, men så drog skrivandet ut på … ja, tiden och jag ändrade några detaljer och i slutändan blev Dannyboydagen fastslagen till lördag den 25 maj 2002, även om det visserligen aldrig skrivs ut exakt i romanen. Kanske blir det samma visa nu, kanske går … ja, tiden fortare än jag anar. Då är det inte bara – som alla som kan sin Andres Lokko vet – pophistorien som ständigt måste skrivas om, utan även romanhistorien. Åtminstone min.

För de flesta är det säkert inte ens viktigt, att exakt tidsbestämma en historia skapar en bundenhet som vissa inte finner önskvärd, det ökar dateringen, låser skeendet vid en specifik punkt i historien och gör den alldeles, alldeles …

Underbar?

Att vara någorlunda exakt och precis ligger mig helt enkelt rätt nära hjärtat.

Nobel schmobel

Claes Elfsberg direktkommenterar middagen i tv och frågar med gravallvarlig stämma sin bisittare angående efterrätten Varför tror du det blev päron i år? och DN toppar sajten med rubriken I väntan på efterrätten och Svenskan kontrar med Dags för dessert.

Alltså ursäkta mig, men är Nobelfesten verkligen intressant?

——

Fast okej då, det var rätt sött när Le Clézio inledde sitt tacktal på svenska.

Kampen mot klockan

Jag har tagit mitt morgonpickochpack och begett mig till Ritorno på Odengatan, jag skaldar i julgranens sken och sippar på en kaffekopp och jo det är en drastisk åtgärd men desperata tider kräver desperata åtgärder, som väl någon amerikan sade back in the days.

Jag kämpar mot klockan som vore jag självaste Jack Bauer. Romanen avslutas på tolvslaget på nyårsafton. Det vore ju själva fan om jag inte lyckades bli färdig innan denna tidpunkt inträffar i verkligheten. I fiktionen är det sex timmar kvar att sätta på pränt, i världen jag lever i återstår tjugoen dagar.

Det borde väl gå? Även med mina slöhetsfasoner?

Jante, Gävle, satsen och DJtv-reportagen

Jaha, så vann jante igen. Umeå och Lund gick vidare i kampen om vilken svensk stad som ska få titulera sig kulturhuvudstad 2014, Gävle och Uppsala slogs ut. Fyrtiofem minuter efter beskedet fylls kommentarerna i Arbetarbladets text om utslagningen av saker som Grattis Gävlebor spektaklet är över nu!!!!!! och Nu får vi se om dom sk. kommunpolitikerna gör nåt vettigt av pengarna istället! Men det kanske är för mycket begärt? och Fantastiskt! Äntligen sade någon stopp för stolleriet och den fullständigt hemningslösa lekstuga med skattepengar som Carina Blank ägnar sig åt.

Man ska fan inte tro att man är något.

——

Jag chattade med Johanna tidigare i dag. Tänk att ordet satsa ska vara så knepigt.

——

Och eftersom jag av okänd anledning inte riktigt kan klippa navelsträngen och hänge mig åt Vimeo fullt ut så finns nu ”DJtv #3” även på Youtube. Check it out vetja, för det är ju precis som Bisonfredrik utbrast: Men, ni har ju börjat med reportage också!

Pär Nuder, pistolskyttet och jag

Eftersom jag troligen i själ och hjärta alltid kommer att vara en teoretisk sosse – även om det kanske är si och så med praktikaliteten ibland – har jag spenderat de senaste dagarna med att läsa Pär Nuders memoarbok ”Stolt men inte nöjd”. Då jag inte är klar ännu ska jag inte avge något omdöme, men det är inte svårt att se varför han förvandlats till en sorts persona non grata i arbetarepartiet, han har ju medveten om sina förmågor och har mage att skriva om dem gubevars, usch och fy för sådan självhävdelse, vem tror han att han är?

Nåväl, det var inte jante jag tänkte skriva om i dag, utan om den dröm jag hade när jag skumpade fram över Östersjön i söndags natt med riktning Stockholm. I boken skrivs en del om detta hav, Nuder är ju av estniskt påbrå, hans farfar var motståndsman och hamnade i ett läger och arkebuserades och familjen flydde till Sverige.

Men om detta handlade inte min dröm. Den handlade om Carolina Klüft. Eller rättare sagt handlade den om hur Pär Nuder ger Carolina Klüft snusförnuftiga råd inför hennes stundande övergång till modern femkamp inför nästa OS. Nej, det är mig veterligt inget som ska hända i verkligheten, men sker det så vet ni vem som spräckte nyheten och dessutom ska tjäna pengar som nästa Saida. I drömmen står Pär och lär Carolina luftpistolskytte. Nej nej nej, så här håller du pistolen, sade Pär i drömmen och tog ifrån sin adept puffran. Det är viktigt att du lär dig, sade han, för vår skull. Hon stod bredvid och nickade lite uppgivet och han ruskade frustrerat på huvudet. Därefter gungade M/S Regina Baltica till och jag vaknade. Det var vargtimme och jag var kissnödig.

Kanske säger drömmen något om Pär Nuder. Kanske säger den något om mig. Kanske var det bara en dröm.

DJtv #3 – Grannland Lettland

Tredje gången gillt! DJtv goes international! Kan det bli bättre? Säkert, men jag har svårt att föreställa mig hur det skulle gå till i praktiken. I veckans avsnitt expanderar vi vår litteraturbevakning till grannland Lettland och besöker Rigas bibliotek och boklådor. Dessutom funderar vi över vad DN borde göra med sin nya bokhandel på nätet.


DJtv #3 – Daniel & Johanna pratar litteratur from Daniel Åberg on Vimeo.

Länkar till sådant som nämns i inslaget:

Lettland som litteraturland
Jaan Kross (inte lett, men balt)
DN Bokhandel
Artikel i SvB angående DN Bokhandel
Mitt inlägg från i torsdags om DN Bokhandel

Kreddas den som kreddas bör

Oh no!

Malin Ullgren skriver i DN om att litteraturkritikerna på ett så ängsligt sätt måste sluta dalta med bästsäljarlitteraturen och det har hon nog rätt i men oh no hon inleder texten med att citera de där Ulf Lindstrand-uttalandena som jag refererat till både här och här och skrivit en notis om som publicerats bland annat där men Malin skriver att det var i en intervju med TT Spektra som Lindstrand sa så där och det var det ju inte utan med Svensk Bokhandel!

Oh no.

Avsaknaden av BLM

I avsaknad av den fysiska upplagan av Boklördag här i Riga så läser jag det som DN lagt ut på nätet istället och fattar tycke för Anna Hallbergs långa text om varför bara gubbsen når hela vägen fram i den svenska prosan just nu. Visserligen tycker jag att hon stirrar för mycket på det senaste årets utgivning – så sent som i december 2007 var det ju en skräll när Carl-Henning Wijkmark vann Augustpriset för ”Stundande natten” före storfavoriten Åsa Linderborg och jag och många andra skrev saker i stil med att det var ett sundhetstecken att litteraturen i detta ungdomshysteriska samhälle vågar belöna något så osexigt som två trettiotalister oavsett deras kön (inlägget berörde även faktumet att Björn Runeborg vann förra årets upplaga av Sveriges Radios romanpris). Dessutom hade Augustpriset åren dessförinnan vunnits av Susannan Alakoski, Monika Fagerholm och Bengt Ohlsson – och även om hans kön är manligt kan väl inte ens denne räknas till gubbe, han skriver ju krönikor i På stan gubevars.

Hur som helst. Anna Hellbergs poäng är att problemen hon ser kan bero på att Sverige saknar en litteraturtidskrift av BLM-snitt. Och även om jag inte känner igen symptomen hon beskriver så håller jag med om hennes ordination om en stark litteraturtidskrift, med kredd, någorlunda stor spridning samt det allra viktigaste – bestående livslängd. Nu skriver visserligen Carl-Michael Edenborg en text i Ordfront Magasins nya oneshot OLM – gissa vad L:et står för – om den oerhörda mängd tidskrifter om litteratur som faktiskt finns i Sverige, men ändå, det finns ingen gigant, ingen dominator, ingen som man kan hänvisa till år efter år efter år.

Det finns ingen ekonomi i en BLM för 2000-talet. Antar jag. För funnes det det skulle tidningen så klart fortfarande existera eftersom vinst, pengar och mammon är det enda som betyder något.

Synd.