Månad: februari 2008

Jag packar, jag donar, jag fixar. Måtte jag bara komma ihåg att vattna blommorna också. Och alla jädra sladdar som hör resor till därtill.

I dag styr resan mot Göteborg, Compton, västkusten, baksidan, bästkusten, Kålle och Ada och den något glömda Beda, kalla det vad fan ni vill men schlagerresan kan börja och uppdatering lär ske tidigare än ni anar.

Nej, jag säger inte att jag och Tage Danielsson har särskilt mycket med varandra att göra. För det första är ju våra frisyrer helt inkompatibla, ingen tvekan om saken. Men bortsett från det finns faktiskt några beröringspunkter. Vi kommer båda från landsbygden – han utanför Linköping och jag utanför Sandviken – vi tog båda vårt pick och pack till Uppsala och gjorde nationskarriär, om än i olika delar av staden – även om det knappast råder något tvivel om att även jag har varit glad i hatten på Östgöta nation många gånger främst under Pirayaåren – och tog oss därefter, efter inte allt för många år, vidare till Stockholm med ambitionen att kombinera en mediakarriär med någon typ av kreativt skapande. En resa inte särskilt olik sådana som tusentals människor gjort genom åren, men ändå.

Det mest slående är ju dock att vi delar födelsedag, något jag påmindes om under arbetet med den här artikeln, om den nya biografin ”Tage Danielssons tid” av Klas Gustafson som kommer ut i dagarna. Just denna fettisdag skulle nämligen Tage Danielsson ha fyllt åttio, och jag har som tur är en bra väg kvar dit även om åren börjar bli ack så många nu. Hur som helst – Tage och jag går alltså hand i hand genom tillvaron och härmed meddelas därför att min nästa roman ska heta ”Spader, Madame!” och inget annat.

En sak var dock lite nedslående under läsningen – den mytomspunna berättelsen om hur Tage Danielsson på femtiotalet vattenfyllt hela källarvåningen på Östgöta nation för att arrangera en Venedigafton där gästern skulle glida runt i gondoler, är enligt Klas Gustafsons bok just en myt. Oh well, det var väl för bra för att vara sant.

——

Här är för den delen SvD:s recension av Tage-boken från dagens tidning.

Hej då snön, det var ett trevligt dygn vi fick tillsammans.

Uppsala visade sig i sin bästa vinterskrud när jag vandrade mot stationen i morse. Som vanligt när bakfyllan ligger bakom ögonlocken och pockar på var sömnen fjärran och redan strax efter nio var jag ute i det vita och det var ren sentimentalporr att vandra genom den ännu sovande staden och jag stannade för att ta den obligatoriska minnesbilden och tänkte ett tag på den tid som flytt. Men hey det förgångna är det förflutna och jag har ju aldrig varit en sådan som ältar.

Som vanligt är det en fröjd att läsa texterna som samlats under taket Boklördag i DN. Det är inte det att alla texterna intresserar mig, men det är ett så genialt drag att de faktiskt gjort så här, punktmarkerar olika ämnen på skilda dagar, att man som litteraturintresserad faktiskt vet att på lördagar så finns det läsning. Och varför SvD, som jag de senaste åren hållit som piggare på många områden, inte kontrar är för mig en gåta. So what om ni kopierar konceptet? Kom igen nu, inse att det inte var ett urtråkigt helglattemagasin som era läsare ville ha, de vill ha det som kulturbilagan redan i dag gör bra, men bara mer samlat och med roliga infallsvinklar. Brassa på lite, gör lördagen litterär ni också. Det tjänar ni på.

Att sedan DN är totalt värdelösa med att lägga upp sina kulturtexter på nätet är en annan femma. Ligger det en genomtänkt policy bakom? Kanske, men jag förstår i sånt fall inte mönstret, lyckas inte tolka deras webbpubliceringsregler. Inte ens dagen efter dyker texterna upp i många fall, även när det är artiklar av tidlös karaktär. Kommer exempelvis dagens artikel om hur kulturprogrammen intar tv-tablåerna någonsin att webbpubliceras? Jag tvivlar. Trist i sånt fall, eftersom jag slogs av hur konstigt det var att nästan hela artikeln handlade om smalare satsningar främst på TV8 och Axess, men ändå illustrerades av TV4-bilder på det überbreda ”Läckberg och Rudberg” samt Malou von Sivers relativt breda bokklubbsprogram i ”Efter tio” på onsdagar. Oh well, vaknar de på DN så blir det väl en länk.

Och för den delen – på tal om Svenskans lattemagasin Min helg och DN:s dito: Jag minns inte om det var Josefine eller någon annan som sa det och jag har också glömt formuleringen, men det är i sanning ett mysterium att vi alla förväntas bli kvinnor runt fyrtiofem med god ekonomi och livsnjutarsyndrom så fort det vankas helgläsning.

Med det sagt gör jag därmed en kovändning och avslöjar att jag nu ska åka iväg och bli bjuden på frukost och lösa Melodikrysset. Snacka om medelåldrigt livsnjuteri.

En del håller ju sig med inlägg av typen fredagshumor när denna veckodag vankas. Jag vill ju inte vara sämre jag, jag är ju ändå en sång- och en dansman.

För en något mer högtravande version av ”Dannyboy” (nej, i konsekvensens namn skriver jag inte isär det här heller trots att det vore korrekt, jag vill inte att någon ska få några tokiga idéer när det gäller romantiteln), kolla in det här.