Månad: mars 2007

…scoop: Aftonbladet avslöjar att det i Melodifestivalens final finns en jury. Det har det gjort sedan 1959.

…schlagerbestyr: En ny intervju med den ytterst trevlige och numera välfriserade Måns Zelmerlöw. Argh, nu får jag väl den arga läsaren på mig igen.

…shopping: Förhoppningsvis ett nytt nyckelsnöre. Det börjar bli jobbigt att tvingas matcha alla mina plagg med det röda snöret jag använt i några år.

…kalas: Nån sorts halvofficiell schlagerfest på Undici dit alla artisterna förväntas komma. Förhoppningsvis stannar de inte så länge för jag är jääättetrött.

Det förflutna finns även i Stockholm. Det är inte bara den absoluta dåtiden som sätter tanken i rullning. I går kväll vandrade jag från Scheelegatan upp mot Barnhusbron och över till Vasastan och minnet från tider som flytt ackompanjerade mig tillsammans med tonerna av Säkert, Studio och Karin Ström. För Studio-låtarna är ju så förbaskat långa så den kvartslånga promenaden till Odenplan bara behövde tre spår från spellistan.

Fast även om den direkta minnesbilden var från alla promenader jag gjort över den där bron från tiden då jobbet låg på Kungsholmstorg så slank så klart även Uppsala in. Jag kommer ju sällan undan det hur jag än försöker. Och om jag verkligen försöker så finns trådar till det mesta i mitt liv i alla situationer, det behövs knappast några sex Kevin Bacon-steg för att jag ska nå till minnets dunkla vrår, tre steg så har jag nått det mesta, det handlar bara om associationsförmåga och fantasi och den varan har jag alltför mycket av ibland, även om jag som bekant helst rotar i min egen bakgård såväl i roman- som bloggform.

Jag vill inte säga något speciellt med det här. Mer än att det var trevligt att dricka vin på Vinoteket och att äta på Mamas & Tapas. Och att vandra i en kvart med minnen från tider som flytt.

Nu ska jag åka och träffa Måns Zelmerlöw utanför en frisörsalong. Melodifestival here we go again.

…skrivna nyckelmeningar: Det har inte alltid varit så här. Det har inte ens alltid varit så här när det är så här.

…bästa inköp: En svart 30 gb iPod. Jag hade tänkt vänta tills Apple fått rumpan ur och släppt en iPod i iPhoneutförande, alltså utan telefon men med bredbildsskärm och riktig hårddisk, men jag orkade inte vänta längre, mp3-funktionen i min K800i gjorde mig vansinnig och min nano är bortom all räddning.

Ännu en förmiddag efter en lång natt och utanför mitt rum springer hotellägarens barn omkring och leker krig. Svårt att få någon quality beauty sleep då.

Det börjar kännas bra att det bara är en kväll kvar av den här turnén. Okej att det är finalvecka med start på onsdag och den lär väl bli minst lika hektisk, men den är ju åtminstone på hemmaplan vilket gör att det kanske känns lite mindre … galet.

Anyways, eftermiddagen ska ägnas åt rekreation av kropp och själ. Jag ska kolla på veckans Lost, få massage på artisthotellet klockan två och läsa. Vi åker väl ut till arenan vid halv sju innan det smäller klockan åtta och jobbadrenalinet pumpar på. Jag tror det kan bli en riktigt bra och spännande tävling, trots att Andra chansen ståtar med ett lite skamfilat rykte från tidigare år. Genrepet var väldigt rappt och tajt och Kristian Luuk gick loss som en Duracellkanin under hela sändningen.

En bra sak det här schlageriet fört med sig är dock att jag känner ett rejält sug efter att skriva, något som ju inte direkt brukar vara något allmäntillstånd för mig. För de senaste veckorna har, vilket väl överraskar få, inte inneburit särskilt många skönlitterära rader ur mina flinka fingrar.

Och nu – dusch och mat.

Det är lika bra att jag börjar med det på en gång innan jag glömmer det: Jag har nu, efter sju sorger och åtta bedrövelser och enligt min kompis Be som västvärldens kanske sista människa, joinat Myspace. Mitt krypin där är kanske inte så där jätteimponerande till omfång ännu, men lite mer ska det nog bli vad det lider. Check it out.

Jobbdagen avklarad, har till och med hunnit ta en lur på en knapp timme. Har skrivit en nu smäller det-artikel som tidningarna väl ska tapetsera sidorna med i morgon, samt gjort veckans pliktrapportering från Luuks presskonferens, vilket kan ses på bilden. Nu ska jag duscha i toaletten och snabbt fundera ut hur jag ska arrangera kvällens klädsel för att upprätthålla statusen som schlagerpresskårens mest välklädde manlige journalist (kvinnoklassen vinns så klart av min kollega Therese, som för övrigt är en av mina ynka fem Myspace-vänner än så länge). Därefter middag och genrep och who knows.

Alltså, det här med att inte kunna sova börjar gå mig på nerverna. Okej att jag kom i säng först vid tre efter gårdagskvällens invigningsfest, men det är ändå sex timmar sedan och det finns därför ingen anledning till att jag bara sovit … tja, två timmar? Det är fan inte bra. Argh. Oh well, jag ska ha en text klar före lunch så det finns väl ingen anledning att ligga här och kvida över rödspruckna ögon och molande huvud. Men det känns lite orättvist när jag knappt ens drack någon alkohol i går, eller ja inte så mycket i alla fall, och när jag inte ens följde med på den sista efterfesten som jag anar att Per Sinding Larsen till sist lyckades uppvigla till i hotellobbyn på Clarion efter mycket om och men. Han tyckte för övrigt att det var väldigt skojigt att TT, från att ha inlett schlagercirkusen med att åka förstaklass på tåget samt bo på lyxhotellet i Jönköping (vilket SVT inte gjorde), avslutar schlagerresan genom Sverige med att sova (nåja) på ett kyffe där man bokstavligen går på toaletten i duschen. Mm, jag tycker också att det är jätteroligt. På bilden ses jag för övrigt hälla upp ett glas vatten ur mitt sinnrika handfat. Det här med schlager är sannerligen glammigt.

——

Och bara så att ni vet – jag har inte tappat fotfästet, mitt liv är inte Melodifestival, inte förutom de här dagarna i alla fall. För att bevisa att jag inte helt glömt litteraturkopplingen så länkar jag till min artikel om Jonas Karlssons författardebut som jag skrev tidigare i veckan och som las ut i går. Förkortad version i Svenskan, the full monty i Piteå-Tidningen.

Men efter nästa helg, efter Globenfinalen alltså, lovar jag att bara skriva en hel hög med minnesjunkieinlägg och skrivrelaterade poster i en hel vecka.

——

Var nere och åt frukost. Brödrosten brann upp under min korta sejour där nere. Det här är som att bo på Fawlty Towers. Och så hade Sörmlands Nyheter skrivit en artikel om hur många journalister som är på plats i Nyköping i helgen. Det står att TT har två fotografer och sju reportrar på plats. Say what?!

Ännu en arbetsdag i schlagerns tecken. Jag har skrivit en artikel om Magnus Uggla och gjort kortisar på Nanne Grönvall, Uno & Irma och Jimmy Jansson. Jessica Andersson och Sonja Aldén gjorde jag i går. Jag orkar inte länka till alla grejerna, men de går att hitta på Svenskans schlagersajt.

Nyköping fortsätter att vara … så där. Inget fel på arenan, men att det är ett division ett-lag i hockey som håller till här och inte ett elitserielag som i de tidigare tävlingarna är rätt uppenbart. Fast vakterna är trevligare, pluspoäng för det.

Dagens egotripp hittills: Efter att jag intervjuat Uno & Irma på presskonferensen vände sig skivbolagstjejen mot Irma och sa vad fin han var i den röda slipsen. Irma svarade ja visst var han. Aaah.

Nu tillbaka till hotellet som gud glömde och vila inför invigningsfesten.